Även om Tyra hade behövt åka till akuten för att få ur sin hand ur lyktan så får man inte glömma att det finns de som har det betydligt värre.. 

Fråga: Ponera att det var NI som fastnat i någonting ni inte kommer loss från.
Hur länge hade ni kämpat och försökt komma loss på egen hand för att slippa förnedringen av att behöva ringa brandkåren och förklara att ni sitter fast i någonting så dumt som en barngunga?
Hur länge jag hade kämpat? ”Til the bitter end, darling…” 🙂

Här är en till person som tvingades söka hjälp efter att ha ”fastnat” lite…

Med några få, enkla steg ger Tyra Sjöstedt dig formulan att bli en TUNG maktfaktor på Instagram.
Eller förlåt, ”Queen Brunett-Tyra” ger dig… menar jag så klart. 🙂
En fantastisk lista, som i mångt och mycket är skrämmande nära sanningen om hur många influencers ser på Instagram och på sin roll som Insta-flunsa.

Nu måste jag ju ändå säga att Tyras lista är i kortaste(!) laget, så sitter ni och ruvar på fler tips likt en sprätthöna på grannens ägg så får ni fylla på med dem här i kommentarsfältet.
Jag letar fortfarande efter en body double till mina rövbilder, då min mest ser ut som två kotletter på en ladugårdsvägg, så har du en röv likt Anna Nyström eller Denice Moberg som du kan tänka dig att låna ut mot en länk eller två – holla at your gurrl.

Äger du ett eget par ”rövsugarbyxor” så går du före i kön – givetvis.

Jag undrar vilken influencer som skulle pricka av flest punkter på listan här ovan?
Finns det någon ni spontant kommer att tänka på?

Visste ni att Instagram deletar DMs?
Det hade jag ingen aning om – fasen vad trist, men det har säkert med serverstorlek att göra. Tänk om alla sparade på alla DMs? Instagram skulle förmodligen explodera… 🙂

Tyra skriver på Instagram att hon letar efter någon som kan hjälpa henne flytta och få igång bloggen.
Hon har hittat en template hon vill använda så kodning verkar inte behövas i nuläget.
Någon som känner sig manad?
Jag hoppas hon får igång den för Tyra är en frisk fläkt bland alla ”perfekta och uppstoplade” bilder på Instagram så en blogg som går i samma banor skulle vara ett trevligt avbrott.

Jag hoppas Tyra mår bättre och har fått hjälp för sin PTSD, och att hon vågat ta hjälp trots sina katastrofala erfarenheter av den svenska sjukvården.
Jag tycker det vore kul med en bloggande Tyra igen – hur känner du?

Ps. Jag fick frågan av någon för längesedan om hur min och Tyras relation är idag och tänkte passa på att svara på den.
Vi har ingen direkt relation med varandra men har hörts då och då på sms, trots att det var ett tag sedan nu. Men…i mitt sista sms bad jag faktiskt henne om ursäkt för att jag gick på henne så hårt i början av min karriär här på Bloggbevakning när hon mådde som sämst.
Hon mådde extremt dåligt då och jag borde ha varit den större människan och sett det istället för att haka på – något som kanske försämrade den situation hon var i då och det är jag ledsen för.
Det vara bara SÅ onödigt och läxan lärd här är att aldrig göra det igen. 
Jag önskar Tyra allt gott och att hon får sitt liv tillbaka. Kanske kan en blogg hjälpa henne och ge henne en knuff i rätt riktning? Det är ju trots allt med sociala medier hon arbetat tidigare och vem vet, kanske kan det bidra positivt till hennes tillfrisknande? 

Kanske menar Tyra att hon hittat en dikt som hon tyckte passade på bra in på henne att hon visade den för sina föräldrar, eller så är det kanske så att Tyra hittat den någonstans och tror att det är hon som skrivit den?
Hon har varit väldigt öppen med att hon drabbats av enorma minnesluckor bakåt i tiden på grund av hennes utbrändhet och den C-PTSD hon blivit diagnostiserad med (Komplex Posttraumatiskt stressyndrom) och kanske minns hon inte var dikten kommer ifrån.
Jag ställer mig ytterst tveksam till att Tyra skulle ”sno” den rakt av och presentera den som sin om hon visste att det är Lisen Jonsson som författat den.
Boken inleder boken ”Lita på din tonåring! – om trots och tillit.”  av Ingegerd Gavelin.

Här är ett instagraminlägg där Tyra beskriver lite hur hennes minnesluckor och förlust påverkar henne, och här förstår man att hon börjat titta bakåt i tiden för att få lite ordning på minnena. Det är säkert då hon hittat en lapp med dikten till föräldrarna och kanske trott att det är hon som skrivit den.

https://www.instagram.com/p/BoPXmuQA7tV/?utm_source=ig_web_copy_link

https://www.instagram.com/p/Bl_SYh8ANN9/?taken-by=tyra_sjostedt

Just nu känner jag så mycket ilska och hat! Och det är inte likt mig. Hatar allt som hänt.

Hatar alla bloggar. Hatar alla bilder på maträtter. Hatar alla som mår bra. Nej det var väl att ta i..eller NÄE, nu skriver jag fan bara exakt det jag tänker!

Det tär som in i helvete att allt är obalans i kropp, själ, hjärta och hjärna. Smärtan tär. Och att att ha överlevt skiten i två år. Dagar som denna så känns allt så ovärt bara.//Tyra

Om det är någonting jag kan identifiera mig med så är det dessa känslor som Tyra skriker ut på sin blogg.
När man gått i sin smärta och sin problematik så länge som Tyra gjort utan att egentligen fått någon vidare hjälp – förutom den som precis håller ens huvud över vattenytan – så blir man till slut sin diagnos. Det är som att vara fast i en torktumlare av smärta, ångest, rädsla, trötthet, uppgivenhet och sorg. Man kastas runt och det är en omöjlighet att börja någonstans egentligen för man har för längesedan tappat greppet om vad som är vad – vad är en grundproblematik, vad är en bi-problematik, vad är hönan, vad är ägget? Allt är en sörja av skit. Hur skulle man kunna göra någonting annat än att bli sin(a) diagnos(er) när livet inte består av någonting annat?
Att dag ut och dag in känna att målet för dagen är att överleva – hur tusan ska man göra för att inte bli bitter? Hur ska man kunna se framåt när man inte ens minns vad framåt är eller hur livet utan smärta och annan problematik såg ut?
Då är det inte så konstigt att Tyra känner ett sådant hat mot det mesta som läggs upp på Instagram då det nästan är hån mot henne som mår dåligt.

Jag får ont i hjärtat när jag läser Tyras inlägg. Jag vill på riktigt att hon ska få känna hopp, en känsla av livsglädje igen och att livet inte enbart går ut på att överleva men hur hon ska göra vet jag inte.
Den klinik som jag ser som det som räddade mitt liv finns tyvärr inte längre kvar – annars hade jag satt mig i bilen och åkt och hämtat henne och tagit med henne dit. Det jag fick där var liksom en helhetsbehandling. Inte lite smärtstillande här, lite KBT där, lite sjukgymnastik inkastat på måfå utan alla i teamet arbetade tillsammans med EN journal.
Varje vecka hade min smärtläkare, min KBT-terapeut (Jag gick på smärt-KBT), min sömnterapeut, min sjukgymnast och min mindfulness-coach ett möte där de diskuterade min behandling.
Att för första gången slippa känna att det var min uppgift att hjälpligt försöka informera utspridda behandlare om vad andra gjorde var som att ta en stor, tung sten från mina axlar.
Den här kliniken hette ”Stay Active Stockholm Clinic” och låg på Lidingö och grundades av Stefan Blomberg vars metod är unik i sitt slag. Läs mer om den HÄR.  De svenska staten – med risk för att låta som någonting taget ur en Stieg Larssonbok – stängde ner den på två(!) veckor av märkliga anledningar som än i dag ifrågasätts eftersom StayAc visade avsevärt högre framgångssiffror än den traditionella sjukvården.
Stefan arbetar fortfarande som smärtläkare och tar emot patienter men Tyra skulle behövt det behandlingsteam som jag fick – hennes problematik är så mycket mer komplex än ett läkarbesök tyvärr.

Stay Active räddade mitt liv och jag önskar att Tyra och alla andra som lider av det här typen av problematik kunnat få komma dit för att få vård.
Kliniken blev mitt andra hem och jag kommer alltid vara dem evigt tacksam för att de gav mig mitt liv tillbaka. Försäkringskassan tyckte nämligen att jag borde bli sjukpensionerad innan jag skrevs in. Jag räknades som en ”förbrukad och borträknad människa” helt enkelt och det vet ni ju alla vid det här laget att det inte stämmer. 😉

Men det går! Det finns hopp!
Det finns hjälp att få, men utan mina fantastiska läkare som byggde det här teamet runt mig hade jag förmodligen inte suttit här idag som den fuktionellt dugliga person jag är idag, så jag vet inte var den hjälpen finns att få!
Men den måste finnas!
På något sätt så måste det väl ändå finnas versioner av den klinik och det team som byggdes kring mig?
At få slippa känna uppgivenhet och utmattning kring mitt eget tillfrisknande var A och O för mig och jag kan inte tänka mig att jag var unik där.

Så om behovet finns så måste det väl finnas fler versioner av lösningen än den fantastiska klinik som hjälpte mig.
Vet ni någon smärtklinik där patienterna tilldelas team och där behandlingen består av kortisoninjektioner, manuell behandling, smärthämmande medicinering, smärt-KBT, mindfulness, sömnutbildning, smärtutbildning, familjeträffar – smärta påverkar hela familjen – och sjukgymnastik?
Det är vad min behandling bestod av och nu kanske ni förstår att man omöjlig kan rodda allt det här på egen hand som patient, ja till och med som frisk människa?

Tyra och jag har gått igenom en del skit, men allt det är bakom oss nu och jag vill inget hellre än att se henne få tillbaka sitt liv. Livsglädjen, livskvalitén och framtidstron och kan jag genom att skriva ett sådant här inlägg nå ut till alla er där någon – kanske omedvetet –  sitter på information ni inte ens visste kan vara viktig eller livsavgörande för en annan person – så vill jag göra det!
Skriv en kommentar, skicka ett mail om ni har någon info och har ni inte det – skicka lite pepp till Tyra ändå! Att inte känna sig ensam är också viktigt!
<3

…………………………………………………….
Tillägg:

Ni är många som tar upp att avfölja personer på sociala medier som man inte mår bra av.
Med det sagt vill jag tipsa om en krönika som min kollega Aretha publicerade för två dagar sedan som ar upp JUST det.
Läs den i sin helhet HÄR om ni är intresserade.

Förändra dina flöden

En av de bästa tipsen jag någonsin fått, av skribenten och poeten Wendy Francis, var att se över mitt Instagramflöde. Hon tipsade om avfölja kroppar tillhörande modeller och människor som jag inte kände, som fick mig att må dåligt. Och istället fokusera på att följa människor som såg ut som mig, med kroppar som såg ut som min.

Ett tips som idag har gjort under för min självbild.

Även om man vet att de flesta människorna inte är modeller som äter mango till frukost och lever ut sina dagar på Hawaii, så kan det vara svårt att sålla bort den verkligheten om det är allt du ser när du tittar i mobilen.

Mår du bra av dina flöden? Om inte, förändra dem!

Fyll dem med kroppar som ser ut som din, och som visas i ett avdramatiserat och positivt sammanhang. Det kommer att göra fantastiska saker med din självkänsla.//Aretha

Först kommer här en snabb sammanfattning av historien bakom den svenska nationalsången (Nej, jag googlade inte ALLS!!!) och sedan kommer jag öppna upp för fri diskussion.

Du gamla, du fria är Sveriges nationalsång, skriven av Richard Dybeck 1844 i form av två strofer till en gammal folkmelodi.
Dybecks två strofer är färgade av den då rådande skandinavismen och handlar om Norden snarare än om Sverige. Landet Sverige nämns endast kort i den senare tillkomna fjärde versen (Louise Ahlén år 1910), en vers som inte sjungs och inte räknas som del av den egentliga nationalsången. Detta medför att den polska nationalsången påstås vara den enda nationalsång där landet Sverige nämns.

Till skillnad från många andra nationalsånger har detta musikverk aldrig officiellt, genom politiska beslut, antagits som nationalsång. Status som nationalsång vilar alltså helt på traditionen, vilket betyder att om vi ligger i lite så kanske vi kan få den utbytt till nästa nationaldag!

Jag röstar för ”Put your hands up för Sverige”. (Minus Pingis på kör)
Fatta att köra den innan matcher och vid prisutdelningar!
Jag spår ett paradigmskifte…

Vad vill ni höra som nationalsång? 
Var det inte snack om ”Jag trivs bäst i öppna landskap” eller har jag drömt det?

Hej! Jag vill bara att ni ska komma ihåg en sak. Att läsa de stora bloggarna som finns kan verkligen ge en ångest. En känsla av värdelöshet. För varför orkar de med alla delar på alla små tårtbits-horor varje dag? (Ursäkta uttrycket men blir så TRÖTT!) Man ser hur influensers med många följare startar dagen med acai-skit, alltid färska bär (vem har råd med dag dagligen?), sen yoga innan jobbet, möten, lunch med en vän på det hetaste stället, mer jobb, fixa naglar, gå en promenad med en vän, event efter det, hem och laga vegansk mat ihop med sin kille, för att sedan ta en dusch, sminka om sig, svischa om till en fancy outfit och sedan ta en Uber till Strandvägen för att möta upp ett stort sällskap vänner!
.
Stop och mother fucking belägg! En av deras dagar är jag glad för om jag lyckas få in på en tremånaders period! Men vi proppas av dessa ”vardagar” dagligen på många stora bloggar idag.
.
Inte undra på att psykisk hälsa är en av våra största folksjukdomar idag. Det grundar sig nästan alltid av stress och press. Prestationsångest. .
Och vem fan kan känna sig nöjd över att få in en litet tårtjävel varannan vecka när man överallt ser folk som lever sitt liv på detta sätt varje dag?
.
Glöm ALDRIG att mycket är fejk! Bilder tagna från andra tillfällen. Outfits som är plåtade på samma dag men som visas upp i efterhand. .
Glöm aldrig att reflektera över att gå tillbaks i arkivet när en bloggare tillslut går ut med att hen har mått piss under x månad. Eller hade ätstörning vid x period. Och så vidare…går ni tillbaks och läser inlägg under den tiden det skrivs om så får ni svart på vitt, för det finns inte en uns av problem under den tiden på bloggen.
.
Jag har haft en stor blogg i över 10 år, jag av någon vet, har sett och varit med om det. Minns en gång när jag var tight med en bloggare. Hen åkte till psykakuten en kväll. I bloggen samma kväll hade det varit tacomys framför Lets Dance. .
Så tjejer- få inte prestationsångest. Känn aldrig att ni är otillräckliga! Du gör ditt bästa för att pussla ihop ditt liv. Och vi FÅR INTE jämföra oss med en vardag och ett liv som ofta inte ens finns på riktigt.
.
Lova mig att inte jämföra er med andra. Du är så jävla värdefull ❤//Tyra

Jag tror att många av oss någonstans alltid vetat hur det ligger till på sociala medier men det blir alltid extra uppenbart när någon som varit inne i svängen ger sin egna beskrivning av det.
Tyra har sett sociala mediers uppsida och hon har sett sociala mediers baksida och hon är inte rädd för att dela med sig av dem.
Sociala medier är i mångt och mycket ett spel för galleriet, en förskönad bild av verkligheten där allt som inte är perfekt, polerat, avundsvärt eller exklusivt skalas bort för att ytterligare spä på känslan av utanförskap och ”vi och de-känslan”.

Delar man av någon outgrundlig anledning med sig av någonting negativt eller jobbigt så görs det med hjälp av noga uttänkta svartvita bilder i motljus där en ensam tår rullar ner för en välsminkad kind. Helst ska bilden ackompanjeras av en riktigt djup text skriven i kalligrafi som influencern hittat på Pinterest.
Förhoppningsvis leder detta till att kommentarsfältet fylls av idel styrkekramar, igenkänning och hjärtan – någonting annat vore en smärre katastrof.
Ni som vet, vet… 🙂

Vad Tyra menar med ”tårtbits-horor” vet jag inte men jag skulle tro att det med största sannolikhet är en felskrivning?
För vad är en tårtbitshora?
En del av en sån här?

När Tyra startade upp Style By Tyra så gjorde hon det tillsammans med sin kompis John Skalin.
När företaget sedan försattes i konkurs så minns jag bara att Tyra nämnde att han skulle flytta till Kina men det var också allt.
Nu skriver tidningen Breakit om John som skaffat sig lite av en karriär i Asien.

John Skalin drog igång sitt bolag Sino Etail 2015 med en tillsynes enkel idé: Kina är en gigantisk, men svårtillgänglig, marknad för västerländska produktbolag.
I västra delen av Shenzhen sitter han idag med 15 anställda. Från fönstret ser man ut över den 12,5 miljoner manstarka staden där skyskraporna ploppar upp som svampar.

Själv bor John Skalin i Hongkong, en dryg timme med tåg från kontoret, men har valt att lägga bolaget inne i fastlands-Kina.

“Shenzhen har blivit en riktigt techhubb med mycket bra IT-personal. Det är en väldigt ung befolkning och så spelar närheten till Hongkong in också såklart”, säger han.

Från kontoret på tolfte våningen fixar Sino Etail allt från distribution och logistik till närvaro på sociala medier, produktpresentationer och lokal kundtjänst åt sina klienter. På kundlistan idag hittar man bland annat den svävande lampan Flyte från Sverige och underklädesvarumärket Sexy by Sweden, som startades av flickfotografen Bingo Rimér. Förra året omsatte bolaget 8 miljoner kronor.

Riktigt häftigt att det gått så bra för honom!
Det kanske är honom Bella ska försöka charma inför sin asiatiska lansering?  Kladd och kräm till alla! 🙂
Här hittar ni hela artikeln om ni vill veta mer.

Tack för tips, Jennie!