Bloggbevakning

När man får upp sin crush på Kryappen

Juni 14, 2018, 18:00 97 Kommentarer

Nu vabbar Jacob oss båda och jag sitter och väntar på mitt samtal med Kry.
Sjukt nog så står det att det är Jesper Salen som ska ta samtalet, det är till och med en bild på honom så han måste sadlat om från skådespelare till läkare.
Hade en liten crush på honom när jag var yngre och nu äntligen får jag några minuter över videosamtal, hehe….//Margaux

Det är nog tur att man inte kan önska läkare på Kryappen för då hade nog Jesper Salén blivit alldeles överhopad av tjejer med diverse krämpor som varit störtkära i honom ända sedan han var med i Vita Lögner som till och med utspelade sig i en sjukhusmiljö.
Uj, uj, uj…
För visst är det DEN Jesper Salén som arbetar på Kry. Han kom in på Läkarlinjen tack vare högskoleprovet och är nu färdig läkare.
Dock är han inte den första ”kändisläkare” jag stött på i Stockholm utan det var faktiskt Gladiatorn Herkules som numera kombinerar arbetet som muskelstinn kämpe på TV med arbetet som läkare på Sachsska på Södersjukhuset under namnet Marcus Olausson.

Ska jag sluta försöka stuka foten en gång i kvarten med förhoppningen att Jamie Dornan sadlat om och tagit anställning på Kry eller är det inget fel i att fortsätta leva på hoppet?

Alexandra Nilsson

Malin Wollin skriver en krönika till Kissie och kallar att få barn för helveteshål

Juni 14, 2018, 14:32 201 Kommentarer

Barn. Ska man ha några eller?

I min favoritblogg, Bloggbevakning, läser jag om Kissie och hennes barntankar. Hon befinner sig på Rhodos med sin pojkvän och de verkar ha det himla trevligt.

När jag var lika gammal som Kissie hade jag redan två barn, men fem år tidigare reste även jag till en grekisk ö och var nykär i min kille. Så jag är inte dum, jag förstår myset. Du frågar ”varför skulle jag vilja byta bort det här livet?”

För att du vill bli mamma. Och om tjugo år, när barnet har lämnat dig, så kan du resa charter, utan förhinder och utan Bamseklubb.
[…] Risken är stor att du aldrig känner att du duger. Jag vet inte ens om den här texten duger. Men jag har varit i branschen så länge att jag inte ens reflekterar över det. Jag är ändå bara rädd att det ska hända mina barn något. Att killarna ska bli tonåringar och klättra upp på strömförande tåg. Att min bebis ska fastna mellan trappstegen i trappan och behöva sågas loss. Att min dotter inte trivs när hon börjar gymnasiet i höst.

Jag kan inte vara rädd för att förlora jobbet, Kissie. Och det är väldigt skönt.

Det var hit jag hoppades att texten skulle hinna fram innan den tar slut. Att du kanske tror att du har problem, men vänta bara tills du får barn. Herregud så många problem!

Och vet du vad som är så bra med det? Att du fullständigt glömmer bort vad du oroade dig för innan barnet kom. Det är magiskt.//Malin Wollin

Härom dagen skrev jag ett inlägg om hur Kissie skrivit om hur hon inte vill byta sitt liv mot ett liv med barn och nu har Malin Wollin skrivit en krönika om det i Aftonbladet. Det är mycket skrivande om skrivande just nu…
Texten här ovan är ett utdrag ur hennes krönika som ni hittar i sin helhet HÄR och jag undrar lite vad ni anser om det hon skriver.
Själv vill jag ju inte ha biologiska barn så jag tänker att min åsikt inte är så jäkla givande i den här diskussionen.

Ni som har barn som ni längtade efter, eller ni som inte har barn men som längtar – känner ni igen er i det Malin skriver?
Eller kan man omöjligt veta det förrän man sitter där med en liten krabat som bara är ditt ansvar? (Eller ja, ditt och/eller din partner om du valt att ha en sådan)

Monas Universum

Det Monas Universum glömde nämna i sitt inlägg…

Juni 14, 2018, 12:32 274 Kommentarer

Har för övrigt ett banklån på 347.232 kr. That’s it. Hoppsan, nu blev det lite för mycket privat där tror jag visst men alltid stör det någon.

Jag är inte felfri på något sätt, tvärtom, men jag håller mig alltid inom lagen, jag har aldrig lurat någon, jag har aldrig gjort något brottsligt i hela mitt liv, jag har aldrig medvetet gjort en annan människa illa och skulle jag såra någon så är jag den första att be om ursäkt.//Monas Universum

Mona måste ha begravt halva Stockholm i den offerkofta hon svept in sig i för att skriva detta inlägg.
Det finns säkerligen en 50, 60 olika infallsvinklar att kommentera det på men jag har valt ut ett par stycken för att inte tråka ut er helt.
Och som en pytteliten brasklapp – hade inte Mona skrivit det här inlägget fullt av offerkoftsinlindade lögner så hade jag i min tur aldrig skrivit det här inlägget.

Mona menar på att hon minsann enbart har ett banklån på 347.232 kr och that’s it. Det stämmer säkert eftersom det 100%-iga ägandet av huset i Bromma bollats fram och tillbaka mellan henne och hennes man Jimmy och nu när de var tvungna att sälja det så var det han som stod som ägare på det med alla dess skulder.
Det som följer här är offentlig information från Lantmäteriet där man ser hur detta gått till och också hur de använt huset som säkerhet vid olika lån hela 11 ggr – så kallade ”inteckningar”.

Anledningen till att Mona inte har mer än detta lån på 347.232 kr är alltså för att hennes man fått ta hela smällen.
Samma sak gäller lånet till Victoria som jag tar upp här. Även där är det Monas man som står som ansvarig. Om ni vill veta mer om det så kan ni läsa HÄR!
Privat kanske inte Mona själv har mer lån än det hon anger men hur står det då till med deras gemensamma företag?
Motomaji Group AB är hennes och makens gemensamma företag med Arkhyttan Hemslöjdsprodukter AB som moderbolag och på vilka de båda sitter i styrelsen.
Dessa företag har tagit flera olika lån på sidan Toborrow, där företag kan låna pengar av privatpersoner och Motomaji Group AB har lån på nära 1.5 miljoner kronor HÄR och HÄR. Monas blogg och dess läsare används för att inge förtroende och garanti för återbetalning, och Mona själv står som ägare/VD.
(Jag har ställt frågan till sidan om det är så att lånet ligger kvar så länge det inte är betalat i sin helhet och även vad som innefattar borgen vid dessa två lån men har inte fått svar än.)
Mona gör följande påstående i sin blogg:
Jag har aldrig lurat någon, jag har aldrig gjort något brottsligt i hela mitt liv, jag har aldrig medvetet gjort en annan människa illa.
Utan att bli långrandig så finns det bevis HÄR på att Mona hotat att spotta på vittnet Johanna från Plain Vanilla, något som är att kategoriseras som övergrepp i rättssak medelst otillbörlig påverkan av vittne. Det är inte bara olagligt utan sannerligen att medvetet göra en annan människa illa.
Jag har även sett andra sms från Mona i en helt annan situation där hon uppmanar mottagaren att begå bedrägeri för att tillskansa sig ekonomiska fördelar.
Ja, Mona har kanske klarat sig undan en massa lån genom att hennes man Jimmy ensam stått på dem men vad är strategin för det?
Ska han gå i personlig konkurs för att rädda sin fru som samtidigt sitter och avsäger sig allt ansvar på sin blogg och bara är ett oskyldigt offer?
Om prio inte var att – så fort huset var sålt – betala av Monas enda lån som hon hela tiden hänvisar till på sin blogg – ni vet, den där på 347.232 kr så kan man ju fråga sig om det ens blev några pengar över till dem efter att banken fått sitt.
Varför skulle man annars INTE betala av sina lån?
Så såldes huset för att det blivit för stort för dem som Mona hävdar eller kanske av någon annan anledning som låter mindre bra för henne?
(Ja, Mona.. Jag vet varför ni var tvungna att sälja ert hus och vad som blev kvar i pengar till er men du kan väl berätta det själv så slipper jag göra det sen för att slå hål på ytterligare en lögn?)

Om man ägnar 7893 miljoner ord om sin snällhet och TROTS det avslutar med att outa en specifikt elak människa som varit dum enligt henne – borde man inte då vara en smula mer restriktiv med sin självutnämnda snällhet?
Låta den komma med en yttepytteliten reservation?

Hanna Friberg

Det primära användningsområdet för ett paraply

Juni 14, 2018, 09:00 116 Kommentarer

Paraplyet köpte jag i ett litet turiststånd… Tycker det var så himla fint. Kommer garanterat ha med det på en liten picknick jag tänkte ha med några av tjejerna nästa vecka. Så mysigt att ha med sig i parken liksom för att kyla bubblet typ.//Hannalicius

Givetvis är paraplyet det självklara ”go to-verktyget” när det kommer till Champagnekylning, men är du inte lika kittad som Hannalicious så finns det andra knep att tillgå, med risk då att du kommer framstå som lite av en anti-influencer. En vanlis liksom…

I brist på Venedigska paraplyer – look no further!

Hugo Rosas

Att rangordna kärlek

Juni 14, 2018, 06:00 74 Kommentarer

Paula kan jag sluta älska även om det känns omöjligt nu men barnen kommer för alltid ha parkettplats i hjärtat oavsett vad dom hittar på för dumheter. Jag tänker likadant med föräldrar, där är det inte helt självklart att älska villkorslöst utan som förälder måste man förtjäna barnens kärlek genom sitt sätt att vara och så.

Jag vet inte om jag kan säga att jag älskar någon mer. Eller ja barnen är ju som sagt nummer 1 resten av livet men i övrigt skulle jag säga att jag älskar alla olika. Just eftersom kärleken är av olika slag är det omöjligt att säga vilken som är ”mest”. Det är som att jämföra äpplen och päron helt enkelt =)//Hugo

Åh, ett ruggigt intressant inlägg av Hugo där han tar upp en fråga han fått om vem han älskar mest av alla.
Vi har inte pratat om just det här hemma, men eftersom vi har en liten annorlunda familjekonstellation med bonusmedlemmar mm så finns det alltid en risk att någon kanske känner sig sårad, förbisedd eller ersatt men det är just det som är det fina med kärlek.

Man har inte en viss mängd kärlek som ska delas upp på personer i sin omgivning – 100% kärlek och sen är det slut – utan man kan faktiskt älska precis hur många människor man vill lika mycket utan att man ska behöva ta från en person och ge till en annan.
Jag tror aldrig jag kommer komma till en punkt där jag känner att ”Nej…nu orkar jag faktiskt älska fler människor!” utan jag välkomnar fler människor in i mitt hjärta om jag tycker att de platsar där.

Har ni en tydlig gradering av älskande eller känns en sådan fråga som en omöjlighet att svara på?
Och behöver man sortera in barn, föräldrar, syskon, partner, vänner, katter, hundar och Cola zero i en lista eller går det bra att älska totalt o-organiserat?
Det tycker nog jag…

Isabella Löwengrip

Bella och Odd är fortfarande gifta

Juni 13, 2018, 22:00 148 Kommentarer

Den 11 juni gick tiden ut för Isabellas och Odds skilsmässa och som ni sett är det många tidningar som slagit på den stora trumman gällande det och många sms har förmodligen skickats kors och tvär för att få en kommentar från någon av de berörda parterna men ingen verkar ha lyckats.

Att kontakta Odd är bara nog slöseri med tid då jag är övertygad om att han håller sig till den utstakade strategi som han och Bella bestämde från början – att inte kommentera skilsmässan alls offentligt för barnens skull.
Den som orkar kan fortsätta jaga Bella i London för en kommentar, men jag tvivlar på att det ligger en skandal och lurar här och tror att alla kommer bli grymt besvikna när anledningen till detta uppdagar sig.
Min högst privata gissning givetvis…

Nu ska jag spoona upp min karl och mina katter i en enda stor kärlekslimpa!
Hepp!

Bloggbevakning

Den influenciska frågelådan

Juni 13, 2018, 21:00 86 Kommentarer

I mitt undermedvetna samlar jag på mig frågor om saker jag stött på i mitt jobb, men som inte på egen hand kvalificerar sig till att få bli ett eget inlägg och nu tänkte jag att det är dags att tömma denna frågelåda.

– Vad betyder Kenzas mans Instagramnamn och var kommer det ifrån?

– Hur uttalas Fornis sambos namn? Daaaamon? Dejmon? Damåååån?

– Varför kallas Petra Tungårdens sambo för ”Lorpan”?

– Vilken restaurang stod bakom den oätliga vietnamesiska maten som Dasha skriver om.
När det kommer till smygreklam så är det inga problem att tapetsera bloggen med deras kontaktuppgifter, men när man för en gångs skull VILL veta namnet på stället för att kunna undvika det så lyser det med sin frånvaro.

– Var det Kissie som klev ombord på samma plan som Angelica Lagergren och hennes skrikande son? Läs här om du inte fattar.

Jag och Philip gick glatt på planet och letade efter lediga platser. Då hör jag en av de två lilahåriga tanterna säga högt ”MEN USCH! Honom vill vi INTE sitta nära. Han skrek, det hörde jag. Usch!”. Sånt accepterar inte jag. Man får tycka att det är jobbigt med barn som skriker, men sådär behöver man inte uttrycka sig. Jag sa ”ALLA har vi ju varit barn hörni!” och tanten fortsatte mumla. Då sa jag ”Ni behöver inte oroa er, vi ska sätta oss långt bort från er”.

– Bloggarnas favoritmärke när det gäller festkläder – framför allt – är märket By Malina vars klänningar är så där vackra att jag skulle vilja införa ”Un-casual friday” på redaktionen bara för att ha en anledning att bära någon av dem.
Men…
Hur uttalar man ”By Malina”?
Jag har alltid trott att det var ”Bajmaliina” men efter att ha läst en artikel om företaget så blev jag osäker.
Grundaren heter Malin Andrén och då kanske det ska uttalas ”By Malin-a” istället för ”Baj Malina”?

– Hur många gånger kan man copy/paste’a samma svar i ett och samma kommentarsfält innan det börjar bli pinsamt?
Enligt PingPong så är 8 ggr inte ens i närheten av pinsamt så man kan ju undra var gränsen går.
Och varför hon utlovade svar på alla dessa frågor under hennes och Bellas Q&A när inte en enda fråga besvarades?

Pingis svar x 8 från blogginlägget.

Har ni några egna frågor till bloggens nästa frågelåda så kan ni alltid lämna dem här till mig!

Instagram

Camilla Läckberg har dubbelgångare

Juni 13, 2018, 18:00 114 Kommentarer

Camilla Läckbergs följare har skickat henne bilder med personer som liknar henne, men eftersom att Camilla föddes senare än kvinnorna på bilderna så borde ju hon vara DERAS dubbelgångare och inte tvärt om? Väl?

Har ni någonsin stött på någon som är lik någon ni känner, en kändis eller kanske er själva?
Jag är övertygad om att vi alla har en dubbelgångare – i alla fall vid vissa tillfällen, i vissa vinklar och situationer.
Den australiensiska komikern Celeste Barber la ut en bild på Instagram där hon skojar med Rita Oras Instagraminlägg, och det var flera stycken som skickade den till mig eftersom de var övertygade om att det var jag på bilden.
Den är verkligen superlik – speciellt i just den minen eftersom den är en min som känns väldigt bekant för mig – så när jag skickade den vidare till min bästa vän och min mamma så var de helt övertygade om att det var jag.

Musikalisk gaphals borde den heta.

När jag var i 20-års åldern så såg jag och mina kompisar en enorm billboard på Sunset Blvrd som föreställde Lisa Marie Presleys skivomslag till ”To Whom It May Concern” då det var riktigt likt mig som jag såg ut just då, men det förvånar mig inte jättemycket för min pappa var en kopia av Elvis som ung.

Jag tycker att Lance Hedman Graaf är galet lik en ung Leonardo DiCaprio men det här är ändå min favorit, alla kategorier när det kommer till dubbelgångare.

Isabella Löwengrip

Blondinbella har ingenting emot ifall SD vinner valet och läsarna rasar

Juni 13, 2018, 15:00 327 Kommentarer

Jag är övertygad om att SD blir Sveriges största parti. Men de kommer inte få majoritet så det ska bli intressant hur en regering skulle kunna se ut. Kanske med stöd från M? Det är inget jag hoppas på men det skulle kunna bli så.
[…] Med det sagt gör det inte så mycket för mig att SD blir stora i höst. Det är så samhällscykler fungerar, men stora frågan är vilket annat parti som tar över facklan av Sd efteråt. Där tror jag att Centern kan bli starka.//Isabella

Blondinbella kastar in en liten politisk molotovcocktail bland sina läsare i form av ett blogginlägg där hon skriver att det inte gör henne så mycket ifall SD blir Sveriges största parti när valurnornas resultat räknats i höst.
Helt enligt sin Schulmanska plan reagerar läsarna och rasar bland kommentarerna där de uttrycker sin besvikelse och sitt missnöje med att deras Blondinbella tar så lätt på att Sveriges största parti efter valet skulle kunna vara ett främlingsfientligt sådant.

Att Isabella publicerar ett inlägg som detta kan bara betyda en sak och det är att det med största sannolikhet inte kommer komma några nya produkter, företag eller lanseringar den närmsta tiden.
Annars hade hon aldrig vågat sticka ut hakan på det här sättet för att uppröra sina läsare då det kommer kräva mer än ett biblioteksbesök med barnen för att åtgärda det.

She is sticking to her plan, det får man ändå ge henne! 🙂

Bloggare

The horror!

Juni 13, 2018, 12:00 117 Kommentarer

Vid 18 ska vi börja plocka ihop oss och gå hem för att äta och precis innan vi går så tar jag upp min mobil bara för att kolla om det har hänt något…jag har fått mail. Inget konstigt. Jag öppnar…

Då ser jag mailet som får det att isa till längs hela ryggraden. Ett mail som har skickats till mig för två timmar sedan.

Hej Claudia! Vi sitter på övervåningen:). Mvh, XXX

Jag stelnar till. Jag kopplar direkt. Jag skulle gjort en intervju för två timmar sedan, där jag också skulle ha blivit fotad och jag har helt…..HELT glömt bort det.

Det finns ingenstans i mitt minne och märkligt nog inte i min kalender heller.

SÅ PINSAMT!

Det är inte alls likt mig, visst kan jag glömma saker men inte som innefattar andra människor, då brukar jag vara väldigt noga.

Jag skickade givetvis ett mail direkt, hade inte heller journalistens nummer…, och bad 1000 gånger om ursäkt. Jag har inte fått något svar än.

Usch, jag skäms något så oerhört och så blir jag arg på min vimsighet. Så arg.

Hoppas att jag kan gottgöra det genom en riktigt bra intervju…om jag får en chans till.

Nu ska jag sätta mig med en kopp kaffe och gå igenom hela min kalender och verkligen skriva in minsta lilla detalj.//Claudia Galli Concha

Innan min hjärna brann på grund av två utbrändheter, hypotyreos och fibrodimma så var jag den där tjejen som kunde ha femton bollar i luften samtidigt som jag höll i huvudet och behovet av en kalender var lika litet som regn på midsommarafton.
Jag var en person med stenkoll.

Those days are long gone.
Mitt närminne är så pass påverkat och dåligt att det är nästintill omöjligt för mig att lagra ny information.
Det tog mig ett helt år att lära mig vilka dagar barnen hade sina aktiviteter (som var samma varje vecka ska tilläggas) och när de väl satt sig något så när så var det dags för ett nytt aktivitetsschema.
Utan min kalender är jag vilsen. Totalt bortfintad från allt som är livet – födelsedagar, möten, planer och semestrar och M har slutat bli irriterad när jag inte minns saker vi pratat om, särskilt när jag varit trött.

Med det sagt så lever jag med konstant ångest för att missa saker och jag kan verkligen identifiera mig med känslan hon beskriver.
Den är så hemsk! Och man känner sig SÅ dum!
Usch!
Men det är mänskligt och jag har försökt helgardera mig med kalender i mobilen, en papperskalender och en sambo som får vara extra tydlig och påminnig.
Då går det att framstå som någon med i alla fall liiiite koll! 🙂

Men jag mår dåligt av att komma försent också, även om det bara rör sig om några minuter.
Jag skulle aldrig bli arg på någon annan om de var några minuter sena men för egen del så bara FÅR det inte hända.
Varför gör man så?
Borde inte jag mäta mig själv med samma måttstock som jag mäter alla andra med?
Det kan man ju tycka…

I am a pou-kou helt enkelt. 🙂

Tack för tips!