Egoina har tagit ett DNA-test för att få reda på mer om sig själv och har skrivit ett blogginlägg om resultatet som kom tillbaka. Det är inte den typen av DNA-test som används för släktforskning, utan ett test som bland annat ger en inblick i hur ens kropp reagerar på olika livsmedel och träningsformer, samt hur kroppen hanterar exempelvis kortvarig respektive långvarig sömnbrist.
Egoina har ännu inte satt sig in i allt som stod i hennes resultat, men delar med sig av det hon har kunnat utläsa. Hon skriver att hon är osäker på vad ett sådant här test egentligen ger om man inte är elitidrottare eller försöker uppnå ett särskilt mål, men att det ändå är intressant.
Hur man kan utläsa allt detta ur en DNA-sträng vet jag inte, men jag aspirerar inte heller på ett framtida Nobelpris i medicin. 🙂
Här är några av punkterna Egoina tar upp i sitt inlägg:
→ Jag är inte känslig mot koffein och min kropp bryter ner det snabbt.
→ Jag är inte känslig mot kolhydrater, däremot borde jag inte ha en fettrik kost.
→ Jag är inte känslig mot sömnbrist.
→ Jag har en minskad mättnadskänsla.
→ Jag har en mycket bra uthållighetsförmåga och aerob träning är den bästa för mig.
Jag vet att många är skeptiska till att skicka iväg sitt DNA till olika företag, men Egoina verkar inte vara en av dem, och det är inte jag heller. Kanske är vi en smula naiva, men hittills har jag inte hört talas om något användande av inskickat DNA till dessa företag som jag motsätter mig.
Lite mer om släktforskning och DNA för den som är intresserad:
Släktforskningsdatabaser har blivit ett kraftfullt verktyg för att lösa gamla brottsfall genom att kombinera DNA-analys med genealogisk forskning, både i Sverige och internationellt.
Det mest kända internationella fallet som lösts med hjälp av genetisk genealogiforskning är sannolikt gripandet av den före detta polisen Joseph James DeAngelo, även känd som Golden State Killer. Under lång tid trodde man att flera olika män härjade i Kalifornien, men det visade sig vara en och samma person. Genom att ladda upp och matcha DNA från olika brottsplatser till en släktforskningssida kunde polisen spåra släktingar och slutligen identifiera och gripa DeAngelo.
I Sverige löstes dubbelmordet i Linköping från 2004 tack vare DNA-släktforskning, i något som kan ses som ett pilotfall. Kalla fall-grupper över hela landet visade intresse för att använda metoden, men Integritetsskyddsmyndigheten (IMY, tidigare Datainspektionen) satte stopp för det, då de menade att det var olagligt, enligt SVT Nyheter 2021. Man får använda DNA för att bekräfta eller avfärda en misstänkt i en brottsutredning, men man får inte köra okänt DNA mot olika DNA-banker i hopp om att få träff.
Detta skedde bland annat i identifieringen av Anna Lindhs mördare, Mijailo Mijailović, där hans DNA kördes mot PKU-registret, en biobank vid Karolinska Institutet där blodprover för barn födda 1975 eller senare förvaras. Detta ledde till mördaren kunde ställas inför rätta och dömas för mordet på Sveriges dåvarande utrikesminister, som knivhöggs till döds inne på varuhuset NK i Stockholm.
I skrivande stund är jag helt för att DNA ska användas inte bara för att bekräfta eller utesluta misstänkta, utan även för att söka efter brottslingar i alla tillgängliga databaser.
Vad tycker du?
