Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Vad har vi för beredskap att bemöta jihad-fatwa i Sverige?"

- 14/08/2014, 13:11 -
Hanna Gadban

Hanna Gadban

"Sverige borde ta efter grannländer och övriga europiska länder som kommit längre i sin kamp mot den islamistiska terrorismen", skriver Hanna Gadban, liberal muslim och samhällsdebattör.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Densenaste tiden har mitt forna hemland, Irak, genomlidit ettsekteristiskt, blodigt krig, där en av huvudrollerna spelas av denav FN terrorstämplade islamistiska organisationen IS (islamiskaStaten). Det är en organisation som blivit känd för sittskoningslösa våld. Den hör till den mest radikala wahhabistiskagrenen inom islam som är känd för sitt förakt gentemotshiamuslimer, vilka anses vara ”Mushrikin” (avgudadyrkare). Manbehöver inte leta länge förrän man ser hundratals svenska sidorpå Facebook som hyllar IS. Sidorna tillhör sympatisörer i Sverige,predikanter vid moskéer samt krigare på plats i Irak och Syrien. Pådessa sidor delas IS-propaganda, bilder av martyrer och diskussionerom varför IS är att föredra framför andra, al Qaida-lieraderörelser som Jabatt al-Nusra.

ISbildadesi oktober 2006och ärenparaplyorganisation avolika rebellgrupper.Ursprungligen var man lierad med al-Qaida, med vilken man delade ochfortfarande delar visionen om att återskapa ett khalifat. Kampen iSyrien underblåstes således av en propaganda som gick ut på attskapa grunden för ett nytt khalifat. Det första som man gör närman intar en stad är därför att införa strängasharialagar i de städer eller områden som man intar. Kvinnor måstevara heltäckta och på torgen verkställs offentliga steningar ochpiskningar av kvinnor som påstås ha varit otrogna, män som harmissat fredagsbönen och så vidare. Något av det mest paradoxala äratt man i kriget samtidigt i jihads namn anser sig ha rätt attvåldta kvinnor (jihad-Al- nikah) samt hugga halsen av kristna,shiamuslimer, sunnimuslimer, yazidier och alla som anses vara kuffar(otrogna).

Jaghar både familjemedlemmar och släktningar i Irak, vilka i sindesperation skyller denna utveckling på västvärlden. Allt ärvästs fel, hävdar dem. Det är västvärlden som har gett makt åtdessa fundamentalistiska mörkerkrafter. Islam splittras i ställetför att förenas. Vi blir svagare, hatet göder hat och kommer påsikt att skapa djupgående konflikter i samhället, säger dem!

Ocksåinom det svenska samhälletriskerar det som sker just nu i Irak att få omfattande destruktivakonsekvenser. Ökningen av antalet unga som radikaliseras och väljeratt åka ner till våldsbejakade områden har uppmärksammats, menlite har sagts om vad som kommer att hända med de Syrienkrigare somgjort sig kända via sociala medier, när de återvänder tillsvenska förorter, efter att ha skrutit om hur de deltagit i anfallmot och massakrer av kristna, shiamuslimer, kurder, assyrier ochyazidier. Risken för terrordåd ökar naturligtvis för varjeextremist som återvänder efter att ha drillats i stridandeterroristförband.

Menframförallt är avsaknaden av en lagstiftning som kriminaliserarrekrytering till och deltagande i utländska terrorist-förband ettsäkerhetsproblem, vilket inte minst kan drabba liberala, sekuläraoch shiamuslimer i Sverige - grupper som har valt att söka sig tillSverige just för att undvika religiösa förföljelser. Därtillförsvårar avsaknaden av lagstiftning på detta område SÄPO:sarbete, då säkerhetspolisen har få andra verktyg att motverkaterrorismen än att samtala med jihadister som återvänt till ellerär i färd med att lämna landet.

EnligtSÄPO (Årsbok2012, s. 22) sker rekrytering, radikalisering och finansiering oftavia sociala kontakter, men även genom föreläsningar ochpropagandaverksamhet, bland annat just via Internet, på det sättsom jag inledningsvis beskrev.Utan lagstiftning som på olika sätt skyddar sina medborgare fråndessa radikala krafter och hämmar deras utbredning, blir det svårtatt förebygga riskerna. Dessutom måste medvetenheten omproblematiken, dess faror och konsekvenser, generellt sett öka isamhället.

Nyligenintervjuades någon som påstår sig bo i Sverige och kallar sig förShejk Ahmed i arabiska kanalen Al Hayat där han hävdar att manskall utföra jihad i Sverige, ja, och hela världen tillägger han.Min fråga är, vad har vi för beredskap att bemöta en fatwa påjihad i Sverige? Det borde väl vara en relevant fråga i och med attdet har framkommit att det florerar sådana åsikter, som Shejk Ahmedrepresenterar, bland t.ex. svenska Syrienkrigande jihadister. Noteraatt ordet ”shejk” inte är ett personligt namn utan är en titelsom bl.a. betyder predikant.

Sverigeborde ta efter grannländer och övriga europiska länder som kommitlängre i sin kamp mot den islamistiska terrorismen. Mina släktingarsord klingar åter: det är västvärldens fel! Och i viss mån kanskedet stämmer för Sverige, i alla fall så till vida att vi här gettutrymme åt radikala krafter att befästas i religionsfrihetens namnoch under hot om att förse all kritik med rasism – ochislamofobi-stämpel.

HannaGadban, liberal muslim och samhällsdebattör