Fabian, 16: Fattar ni inte vilken press vi unga lever under?

Varför ska vuxna människor kommentera deras barns eller andra ungdomars attityd när det knappt vet vad som ligger bakom den? Vuxna förstår inte att det är skillnad på att vara en ungdom idag än vad det var på deras tid.

Länge har jag gått och stört mig på att vuxna ska kommentera min och andra ungdomars attityd. Så fort man säger nått som sticker till i den vuxnas öra ska den leka lärare och läxa upp en att så säger man inte.

Det är inte konstigt att man blir butter ibland när man kollar sig i spegeln och inte uppnår alla kraven av de skönhetsideal som vårt samhälle målat upp. Det är inte konstigt att man får ångest och depression på grund av det.

Ångest från och med när man kommer hem från skolan tills man går och lägger sig. Plugg, och inlämningar. Att välja rätt kläder så man inte blir dömd efter utseende. Prov och redovisningar. Samtidigt ska man vara go och glad mot alla, trots att man bara fick fyra timmars sömns för man satt uppe och skrev på uppgiften som ska vara klar tills dagen efter och egentligen inte vill prata med någon.

Det är inte konstigt om vi som är unga i dag får grått hår när vi är 25 år. Den pressen vi är under, att alltid prestera det bästa vi kan i allt för inte sedan bli stämplad som osmart, konstig eller ful av våra samhällsideal.

Är det inte när man sitter hemma med ett skrikande småbarn i famnen som man ska vara stressad, och inte av skolan? Är det inte dagen efter en fest man ska ha ångest, och inte av skolan?

Vi blir bombade stup i kvarten av reklam som visar att såhär ska man se ut, detta är mobilen ni ska ha, eller att donken har ett extra erbjudande bara idag. Vi faller för detta omedvetet. En skillnad från vi ungdomar idag och när våra föräldrar var unga är att vi hela tiden blir inmatade av reklam och texter och bilder i sociala medier om hur vi ska vara och se ut.

Vi kan inte välja bort att man inte måste vara lika biffig som kalsongmodellen vid busshållplatsen eller vara lika smal som bikinimodellen i onlineaffären för att må bra.

Stress, skola, kärleksliv, gymnasieval, kompisar, betyg, jobba, sociallivet, inte komma iväg till skolan på grund av ångest. Det är så det ser ut för ungdomar. och det finns inte så mycket vi kan ändra på.

Så snälla vuxna människor, låt oss va lite gnälliga ibland för att vi inte har den nyaste mobilen eller för att vi inte fick ett A som betyg utan endast ett B+, men kom ihåg att vi är bara ungdomar som försöker passa in i samhället som inte fanns när ni var unga. Låt oss leva.

Fabian Zetterström