Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Vanvård och läkare som skrattar åt patienter – det är svensk psykvård

Tanya Mansoury skriver om brister inom psykiatrin.
1 av 3

Tanya Mansoury skriver om brister inom psykiatrin.

Privat/TT

"De trycker i mig massa mediciner konstant för att ”neutralisera” mig, så de slipper se eller höra mig".
2 av 3

"De trycker i mig massa mediciner konstant för att ”neutralisera” mig, så de slipper se eller höra mig".

TT

Tanya Mansoury.
3 av 3

Tanya Mansoury.

Privat

Debatt | 20/05/2016 09:03

Debattören: Är man värd mindre för att man inte räknas som normal enligt samhället?

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Denna gången är det ett rätt så aktuellt ämne som jag ska ta upp, nämligen psykiatrin. Jag kommer inte endast att fokusera på psykiatrin, utan jag kommer framställa ren fakta angående psykiatrins brister och den vanvård psykiatrins patienter får utstå.

Året var 2014 när 8 251 stycken människor försökte ta livet av sig. Året var 2014 när 1 531 stycken människor lyckades.

Denna statistik är tagen ifrån Karolinska, nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa. Dessa siffror bevisar något för oss, att den psykiska vården i Sverige bara blir sämre och sämre.

Detta problem är något som växer, jag sätter vården i fokus och ifrågasätter deras kompetens. Samtidigt som jag tycker att psykiatrin borde få mer resurser.

När det gäller denna artikeln så har jag fokuserat på ren fakta som framställts, men även andra artiklar, jag har ifrågasatt patienter och deras problematik men även fått andra synvinklar på detta problem.

När det gäller psykiatrin så är man där utav en eller flera anledningar. Oftast räddas man eller får utstå vanvård och i värsta fall kan dödsfall på avdelningarna ske, på grund av den vanvård som pågår.

Att psykiatrin har stora brister är något som legat på tablån i flertal år. Att psykiatrin lider utav stora brister, som ej åtgärdas, är alla fullt medvetna om.

Men varför görs ingenting? Varför får inte psykiatrin mer resurser?

Jag tror att det handlar mycket om att psykiska sjukdomar är ett stort ”skam och skuld-berg” i samhället, medans fysiska sjukdomar är på ett helt annat stadium.

Men båda sorten utav sjukdomar kan döda, så varför ska det ena väga mer än det andra?

Jag har inför detta tillfället intervjuat en person, som är cirka 21 år och man. Han har i flera år bollats runt emellan olika avdelningar och läkare. Han har inför detta tillfället markerat rakt och tydligt att han vill vara anonym och det respekterar jag.

Killen framför mig, sitter med kut rygg, luvan på sig och rufsig i håret. Han har sin lugg som täcker hans osäkra sida, ärmarna på tröjan är nerdragna över knogarna.

Den blicken han ger mig visar hur själsligt trasig han är, han flackar med blicken, men osäkerheten syns.

– Varför har du hamnat i psykiatrins händer? Vad är det du söker hjälp för?

– Jag har under flera år haft flertal diagnoser, som orsakat mig massor av problem. Jag har tagit fel vägar i livet, hamnat på ställen där jag inte ens kunde se i mina mardrömmar. Jag är tydligen en stor fara för mig själv, varför vet jag inte. Borde jag veta det?

– Hur har du blivit behandlad, lite kortfattat?

– Min syn på psykiatrin är förstörd för all framtid. Allt det jag fått uppleva och sett har gjort att jag inte litar på någon. Allting ifrån personalens skratt i korridoren bakom patienternas rygg till att de ger mig massa mediciner, men ingen lång-tidshjälp.

– Vad tror du psykiatrin behöver bli bättre på?

– Att verkligen lyssna på patienten, att personalen får bättre utbildningar, att psykiatrin och dess personal slutar upp med fördomar angående patienternas sjukdomar. Att samhället tar psykisk sjukdomar på större allvar. Att psykiatrins brister uppmärksammas mer och att det åtgärdas, för att psykvården ska bli bättre.

– Vad anser du om att psykiatrin fokuserar mycket på mediciner och inte som du själv nämnde ”lång-tidshjälp”?

– De skaffar sig en slags makt genom att göra mig bunden och beroende utav medicinerna. De ger mig inte hjälp som håller för långsikt, utan de trycker i mig massa mediciner konstant för att ”neutralisera” mig, så de slipper se eller höra mig.

– Berätta om en dag på psykiatrins avdelningar.

– Du som psykpatient är inte värd ett öre, för i deras ögon så skiter de i vad du säger eller är. Deras syfte är att neutralisera dig med mediciner för att du inte ska göra samhället något ont. De gör dig till ett kolli, för att du som patient inte ska märka hur illa de behandlar dig.

Deras läkare frågar inte dig hur du mår, utan de frågar dina kontaktpersoner hur du mår. De pratar över huvudet på dig, och din åsikt? Du har ingen rätt att ens uttrycka dig, för då bältar de dig eller trycker i dig mer medicin, just för att du ska vara neutral.

De skrattar bakom din rygg i fikarummet emellan sig, de skrattar åt dig varje sekund av deras lediga tid. Har du tur kanske de skrattar framför dig.

De kan aldrig förstå dig, för det du genomgår har de endast läst om i sina böcker, och det är jag fullt allvarlig med. Att öppna sig sätts bara emot dig sedan, de använder det emot dig. För tro mig, de bryr sig inte om dig eller patient på rum 6, de bryr sig inte alls.

De är där för att de måste, för att få sin lön. Men som sagt jag klagar inte på personalen, utan jag ifrågasätter deras kompetens.

Intervjun avslutas och jag har mer än någonsin att fundera på.

Min fråga till samhället och regeringen, men även till alla människor är:

Ett människoliv, är det verkligen så lite värt? Är det verkligen inte mer betydelsefullt?

Är man värd mindre för att man inte räknas som normal enligt samhället? Är man inget värd när man hamnar i psykiatrins händer?

Vad är det med psykisk ohälsa som värderas lägre än någon annan ohälsa?

Tanya Mansoury

---

Vill du läsa mer av Tanya? Läs den här artikeln.

Har du förtroende för psykiatrin?