Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Angelika Luxander: Ingen kan hantera alkohol i barns sällskap

Angelika Luxander skriver om alkohol på julen.
1 av 3

Angelika Luxander skriver om alkohol på julen.

Privat/NTB scanpix

Angelika Luxander.
2 av 3

Angelika Luxander.

Privat

 "Jag skulle aldrig kunna dricka framför min Adrian".
3 av 3

"Jag skulle aldrig kunna dricka framför min Adrian".

NTB scanpix

Debatt | 22/12/2016 08:43

Debattören: Det skapar otrygga känslor att se hur en dryck förändrar en – oavsett hur den förändrar.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Det är ju inte ditt barn, så varför ska du behöva avstå från alkoholen? Om barnets föräldrar tänker dricka under den där julmiddagen, varför ska inte du också kunna få dricka då? Det handlar ju bara om ett glas eller två. Barnen kommer ju säkert bara tycka att du blir lite trevligare. Du är ju ändå ledig och ska heller inte jobba imorgon. Du kan ju till och med dricka mer än ett glas? Det är ju trots allt bara jul en gång om året.

Jag vet faktiskt inte hur ni resonerar, eller om ni gör det överhuvudtaget. Det enda jag vet är att även om man själv inte tycker att man blir obehaglig efter lite alkohol, så tycker barnen det. Det ÄR obehagligt att plötsligt inte känna igen den vuxna. Barn är i beroendeställning till oss och förstår inte alkoholens funktion. Kanske inte du heller?

Det skapar otrygga känslor att se hur en dryck förändrar en – oavsett hur den förändrar. Det kan vara till den gladare, tråkigare, sömnigare, aggressivare eller snällare. Oavsett så ser barnen en förändring. En förändring som uppkom efter det där giftet. För det är precis det alkohol är. Ett gift som påverkar alla kroppens system.

Men just du kanske har lite speciella system som inte påverkas och gör att du kan hantera det ”väldigt bra”? Tro mig när jag säger att det finns ingen vuxen i världen som kan hantera alkohol så bra att det är värt att dricka i barns sällskap.

Varför säger jag det här då? Varför ska jag som inte upplevt en alkoholiserad vuxen under julafton uppmana vuxna att avstå ifrån alkohol? Jag som aldrig behövt vara rädd. Rädd för att någon ska se. Rädd för slagen. Rädd för skammen. Rädd för oron. Rädd för att inte veta vilken värld jag längre befinner mig i. Rädd för att inte känna igen de enda vuxna jag vet.

Så varför ska jag som barn till nyktra föräldrar/vuxna skriva om hur viktigt det är för alla vuxna att ta en vit jul?? Jo, för det är inte enbart de utsattas ansvar– det är allas ansvar. Det är inte bara det sexuellt utnyttjade barnet som ska behöva lyfta frågan om pedofili i vuxen ålder. Det är inte bara den funktionsvarierade som ska behöva begära lika förutsättningar i sin vardag. Det är inte bara den svarta kvinnan som ska skrika högst om dess rätt till att synas. Utan det är den icke utsatte/priviligierade som ska fråga sig - vad har jag för ansvar? Och det är precis den frågan jag vill att alla ska ställa sig under julen; vad har jag för ansvar?

Lyssna på dem som orkar berätta. Skrik för dem vars röster har sänkts av sina trauman. Se för dem som inte inser hur förödande konsekvenser deras handlingar gett. För det är inte de utsatta som ska behöva skrika för att få en plats. Det är vi som har styrkan kvar. Det är vi som ska skrika. Åt dem. För dem. Med eller utan dem.

Jag tänker skrika. För jag skulle aldrig kunna dricka framför min Adrian. Jag vill att min son alltid ska veta var han har mig i denna värld. Och om jag inte vill att han ska känna sig otrygg, så vill jag inte heller att andra barn ska behöva känna sig otrygga.

För det är just otrygga väldigt många barn känner sig under julen. Det är då det strömmar in med samtal in till BRIS, från oroliga barn. Inte konstigt. För förutom att svenskarna dricker mer under jul än annars, så är det också något annat som händer under dessa juldagar. Barnen får tillsammans med sina föräldrar extra många lediga dagar på rad. Barnen går alltså hem till sitt, skolorna stänger och de lediga dagarna börjar. Omvärlden stänger av. Det är i alla fall så det kan kännas för dessa barn.

Dessa barn som hör hur deras kompisar ser framemot hur familjen ska samlas. De pratar om hur många klappar dem ska få. Och så hör de hur andra inte firar jul överhuvudtaget, men ändå ser framemot de mysiga ledighetsdagarna ändå. De ser framemot de lediga dagarna lika mycket som det finns barn som önskar att dessa dagar inte existerade.

Dessa barn räknar ner dagar, men inte av förväntan, utan av rädsla. Hur många dagar är det kvar tills de ska få ont i magen? Innan de ska få se de enda vuxna runtomkring dem bli till främlingar?

Sedan finns det de som verkligen har problem med alkoholen. De som förändras till något barnen ärras utav till vuxen ålder. Men det går inte att varken jämföra eller avgöra barnens oro, oavsett vilka föräldrar/vuxna som påstår sig klara alkoholen bäst.

Därför är det mitt ansvar, och alla andra som har styrkan kvar, att uppmana så många vuxna som möjligt att ta en vit jul. För under julen är vi alla föräldrar, och det är vi åt alla barn.

Angelika Luxander,
Ambassadör, Vit Jul

Håller du med?