Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Bli inte en del av självmordsstatistiken – våga söka hjälp!

- 08/07/2017, 16:06
Terron Musgrove skriver om att våga söka hjälp när man lider av psykisk ohälsa.
1 av 3

Terron Musgrove skriver om att våga söka hjälp när man lider av psykisk ohälsa.

John Odou Andrews/TT

2 av 3

TT NYHETSBYRÅN

Terron Musgrove
3 av 3

Terron Musgrove

John Odou Andrews / John Odou Andrews

Terron Musgrove: "Jag tog till slut hjälp av psykvården. Istället för den befarade tvångströjan fick jag verktyg till att själv agera."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Den jobbigaste perioden för mig var år 2010 till 2013. Det är en ganska lång tid. Under den perioden gick depressionen i olika faser, ibland var jag sängliggande och hade ganska mörka tankar och ibland hamnade jag i ett läge där jag försökte ta mig upp, men det skulle dröja ytterligare ett år innan jag lyckades.

Det jag talar om, att vara deprimerad, är ingenting som jag är ensam att som man ha drabbats av. Socialstyrelsens dödsorsaksregister visade enligt H Nordin (Välfärd 2009, nummer 4) att antalet självmord är 40 procent högre hos äldre män än hos kvinnor, och enligt Nordin visar Nationell prevention av suicid och psykisk ohälsa (NASP) att den absolut vanligaste orsaken till självmord är just psykisk ohälsa. Som tur är gick det inte så långt för mig. 

För mig kom min depression i samband med att jag drabbades av utmattning i och med min livssituation, med kris på både hemmaplan och på arbetsplatsen. Jag brukar i efterhand jämföra mig med en formel 1 bil som alltid körde med högsta växeln, bara det att jag glömde bort att stanna vid depåstoppen. Jag rullade istället vidare tills jag inte längre kom framåt, när jag egentligen borde ha gasat smart och stannat till då och då.

Egentligen var det inte förrän jag lämnade allting som fanns på utsidan; alla måsten och alla idéer om vad jag inbillade mig förväntades av mig, som jag långsamt började må bättre. Jag började arbeta mer utifrån mig själv; vad jag tyckte om och vad jag kände att jag fick energi av, istället för att göra destruktiva saker för andras gillande.

För en sak är säker; ingen kommer att tacka dig när du har gått in i väggen. Faran ligger i att man inte agerar för sin egen skull. Man hör sina signaler, men man agerar inte. Istället tar rädslan att inte räcka till över och man kör på i en ännu högre växel och glömmer att tanka på.

Just därför är det viktigt att vi gynnar ett öppet klimat där man öppet kan dela med sig av sitt mående. Man får inte hamna i en situation där man blir så rädd för vad som kommer att hända om man inte gör alla de saker som står i kalendern, att man missar att konsekvenserna av att inte backa och säga stop faktiskt gör att sakerna kan bli mycket, mycket värre.

Jag tog till slut hjälp av psykvården. Istället för den befarade tvångströjan fick jag verktyg till att själv agera. Sedan fann jag coachingen där jag fick lära mig att kunna säga nej till vissa saker för att säga ja till mig själv, vara öppen med mina behov och känslor och att inte utsätta mig för situationer som gör mig mindre hel som människa.

Vänta inte med att agera, bli inte en del av den mörka statistiken. Jag har varit en person som inte alls litat på mig själv, jag har varit någon jag inte velat vara och jag har varit sjuk i utmattningsdepression. Kanske hade jag sluppit det om jag tagit mitt egna råd lite tidigare, agerat och gjort det jag innerst inne visste hela tiden; att det var dags att tänka om och gasa smart.

Terron Musgrove,
Professionell coach