Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

För att kunna känna sig älskad måste man först älska sig själv

1 av 3

John Odou Andrews/Pixabay

2 av 3

John Odou Andrews / John Odou Andrews

3 av 3

Pixabay

Debatt | 06/08/2017 11:50

Terron Musgrove: "Jag älskade inte mig själv, så det var naturligt att leta efter någon som kunde få mig att känna mig älskad."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag har funderat en del över hur vi gör när vi väljer partner. I mitt yrke träffar jag många som i samtal lyfter utmaningarna med sina relationer

Jag kan bara gå till mig själv och de utmaningar jag haft i mina tidigare relationer, och se hur det funnits något återkommande i hur jag valt partner, men också vad som gjort att det tagit slut. Vad det handlat om återkommer jag till lite längre ner. 

Vad letar du själv efter hos en partner? Vad är viktigt för dig idag hos den partner du ska dela ditt liv med? Jag tänker nu skriva några av de vanligaste sakerna jag får höra, både av vänner och i mina samtal.  

"Jag söker någon som kan få mig att skratta så där mycket och ofta. Det skulle vara kul att få skratta igen. Det var länge sedan jag gjorde det, och jag och min förra partner gjorde inte det så mycket". 

"Jag skulle vilja träffa någon som kan få mig att känna mig trygg och lugn. Det vore inte fel att träffa någon som var omhändertagande. Jag tar ju hand om barnen, jobbar mycket och tar hand om alla andra hela tiden så det vore fint att träffa någon som kunde ta hand om mig för en gång skull".  

"Jag vill jag träffa någon som får mig att känna mig riktigt älskad och uppskattad för den jag är". 

Känner du igen dig i något av det här? När jag tittar tillbaka på vad som var viktigast för mig i hur jag valt partner i det förflutna så vet jag definitivt vad av det jag nämnt ovan som låg på toppen av min lista.  

Men tänk om alla de anledningarna ovan också var orsaken till att relationen står på kant eller att du separerade med din förra partner? Att du skildes och ännu idag ser din partner som anledningen till att det inte funkade?

"Jag kände mig inte älskad". "Hen fick mig inte att skratta och ha kul". "Jag kände mig aldrig trygg". "Hen tog inte hand om mig, jag som levt ett så tufft liv behöver någon som tar hand om mig". 

Tänk om det i själva verket stod skrivet redan från början och att det var ditt fel innan det ens blev dåligt mellan er? Tänk om det du söker mest i en partner är det du egentligen söker mest i dig själv? 

Jag vet i alla fall att jag i många år inte älskade mig själv. Så då var det ju naturligt att leta efter någon som kunde få mig att känna mig älskad. Och när jag inte upplevde att denne kunde göra det jag inte kunde göra för mig själv så tog det slut, för hon älskade ju inte mig, eller? 

Men tänk om man vände på allt här ovan: tänk om du själv levde ett socialt liv och i ett sammanhang där du fick skratta ofta. Tänk om du var trygg i vem du var, vilka dina goda och inte så goda egenskaper var, och du hade en förmåga att leda dig själv i dina med- och motgångar. 

Samt att du hade ett nätverk av till exempel coacher för relationer, karriär, träning, som var ditt bollplank och hela tiden stöttade dig och pushade dig till att vara på banan med vem du är och vem du vill vara. 

För alla går vi ju fel ibland. Det är ju en del av livet. Tänk om du tog hand om dig själv, och tog ansvar för vad du behöver, dina gränser och när du behöver stöd eller hjälp för att inte göra allt själv.

Vad hade du sökt i en partner då? Förmodligen inte någon som skulle göra för dig vad du inte kan göra för dig själv? För det har du redan. Vad skulle du leta efter då i en partner? 

Kanske en person som du ser göra dessa saker för sig själv och därmed inspirerar och pushar dig till att vilja göra det samma för dig? När jag växer så växer vi, och när du växer så växer vi, och tillsammans är vi starka.  

Nu tillbaka till vad det var som gjorde att en av mina tidiga relationer tog slut. Jag förändrades och kvar fanns inte de yttre bekräftelserna som jag en gång i tiden behövde för att känna att jag dög.  

Jag behövde lära mig ta hand om mig själv. Hon var en person som kände sig bekräftad och att hon dög när hon tog hand om andra. Vilket en gång i tiden var det som fick mig att falla för henne. "Någon som kunde ta hand om mig". 

Jag skyllde på min partner för att hon förändrats när det i själva verket var jag som hade förändrats. Hon skyllde på mig för att hon inte längre kände sig bekräftad. "Vi växer ifrån varandra", sa vi när det egentligen var jag som förändrats från att ha de behoven jag en gång hade. 

Olikheter ledde till osäkerhet och tankar om vi fortfarande var rätt för varandra. Jag visade ett missnöje med att hon inte gav mig det jag ville ha, när hon i själva verket gav mig samma sak som hon gav mig när vi träffades. 

Jag misslyckades bara att se det eftersom att jag var så fokuserad på att försöka lära mig att ta hand om mig själv. Idag förstår jag att hon ju fick sin bekräftelse genom att ta hand om mig. Och när det försvann så kände hon sig inte bekräftad.  

Idag tror jag mycket på devisen att ett prestigelöst jag först skapar självledarskap, självrespekt och egenkärlek, och det ger oss förutsättningar för att kunna sätta oss först och en förmåga att också leda varandra i med- och motgång, ha respekt för varandras behov och ge varandra långsiktig kärlek.  

För visst är det så att de flesta av oss vill ha någon att älska, och finnas där för, och börjar man hos sig själv först så kan man också ge det till andra. Kanske även till döden skiljer er åt. 

Terron Musgrove,
Professionell coach

Håller du med?