Moa Lunneborg: Hallå politiker – Vakna nu!

I september är det val. Ett val innebär nya röstningar, resultat och speciellt debatter där partier lovar att en specifik utveckling för samhället ska kunna ge nya resultat och förbättringar. Kunna skapa ännu mer trygghet och tillit hos folket. 

Det krävs av partierna att dom ska säga det som samhällets befolkning vill höra för att locka till sig röster och i slutändan även kunna få styra vårt land.. i eventuell rätt riktning. 

Detta blir mitt första val och ännu har jag inte riktigt hört debatter och diskussioner om det som jag tycker är något av det viktigaste som vi bör förändra just nu. Något som både räddar liv, skapar kunskap och ger trygghet.

Våra unga och den psykiska hälsan bland elever i Sveriges skolor.

Idag är jobbet hos psykiatrin runt om i landet både underbemannat av personal och överfullt av patienter. Unga möts av vuxna som säger nej när de ber om hjälp och därefter slutar det oftast med att personen i fråga förminskar sitt problem och istället känner ensamhet bland något de inte varken mår bra av eller ens kan förstå sig på. 

Kuratorer på skolor jobbar på tre stycken olika platser i veckan och är oftast bara en person bland flera hundra elever. Skolsköterskan finns aldrig till i rummet och kvar blir vi som inte vet vilken väg vi härnäst ska försöka ta. Tillslut ger man upp. Tillslut ger fler unga upp, tillslut skapas en psykisk ohälsa och tillslut kanske livet inte finns mer.

Detta är inte hållbart för vårt annars väldigt högt privilegierade land och det är något som jag anser vara en hjärtefråga bland det allra viktigaste som våra politiker idag bör argumentera om. 

3 av 4 kuratorer sägs känna att dom inte hinner arbeta i förebyggande syfte för sina elever som behöver hjälp vilket gör att psykisk ohälsa aldrig hinner upptäckas i tid. Det gör mig mörkrädd även i dagsljus.

Att säga att detta problem är en stor anledning till de ökade självmorden som sker bland unga idag är en självklarhet trots att det låter både absurt, läskigt och kanske till och med överdrivet. 

Faktum är att elevhälsan på våra skolor behöver snäppas upp, utvecklas och framför allt utökas. Vi behöver skapa fler trygghetsplatser, ge fler möjligheter till hjälp och att sätta "sprida kunskap" som en prio ett punkt på "att göra listan" hos våra politiker. 

En väntetid hos kuratorn i skolan bör inte vara minst en månad vilket är något jag till och med kan instämma på av egen erfarenhet. Om hjälp behövs så ska hjälp gå att få direkt utan något hinder.

Cirka 40-50 ungdomar under 20 år tar sitt liv varje år.

En av dom kan vara din dotter. En av dom kan vara din son.

Här är en hjälp på vägen till en utveckling i rätt riktning. Från mig på 18 år till oerfarna politiker som fortfarande inte har förstått det verkliga problemet och som behöver en hjälp på traven för att kunna skapa förändring:

Först och främst - under de senaste 15 åren har självmorden inte bara minskat i Sverige utan även i hela EU. Dessvärre gäller detta inte våra ungdomar då samma dödssiffra har legat på samma nivå under en mycket lång tid.

GÖR SÅ HÄR:

Ändra i skollagen. Ge bra arbetsförhållanden till våra kuratorer på skolorna. Öka antalet personal i elevhälsoteamet och ge mer plats för den psykiska hälsan.

Inkludera psykisk hälsa och självmord i alla skolämnen. Att till exempel prata om stressens olika effekter på kroppen i biologiundervisningen. 

Läs faktatexter, debattartiklar eller se film om depression på svenskan/engelskan, låt eleverna få bli mer uppmärksamma... eller att ha med självmordsstatistik i matten istället för antalet sålda äpplen i en butik.

Låt varje elev få ha regelbundna, obligatoriska, samtal med både kuratorer och skolsköterskor på skolan för att skapa mindre skam och bryta tabun kring att faktiskt be om hjälp när det egentligen behövs.

Ge obligatoriska utbildningar till varje lärare och skolpersonal oavsett årskurs. Utbildningar om hur man bemöter elever som inte mår bra, hur man bör agera och vad man ska vara mycket uppmärksam på.

Moa Lunneborg,
Driver bloggen MISSMOA