”Sluta skräm våra barn med er klimatångest”

Det är titeln på Sverigedemokraternas senaste debattartikel i Aftonbladet. I artikeln blir det tydligt att Sverigedemokraterna helt saknar förståelse för både begreppet klimatångest och för svenska ungdomars verklighet.  

SD gällande att ungdomars klimatångest beror på miljörörelsens samt partierna Miljöpartiet och Centerpartiets retorik. Inte på det faktum att vi faktiskt befinner oss i en klimatkris.

Klimatångest
Från SD:s artikel i Aftonbladet om klimatångest

I princip alla barn och ungdomar i Sverige har tillgång till internet. De är extremt uppkopplade och det vore en fantasi att tro att vi skulle kunna undanhålla information från dem om situationens allvar. Inte tala om hur ohederligt det vore att ens försöka.

Vidare menar SD att det inte finns någon anledning för barn och ungdomar att känna klimatångest eftersom Sverige inte kan påverka klimatkrisen. Till stöd för detta påstående slänger de in diverse siffror om utsläpp och på så sätt helt missar det faktum att klimatet handlar om mer än enbart koldioxidutsläpp.

De konstaterar också att det faktum att Sverige inte kan påverka klimatet ger vid handen att ungdomar inte under några omständigheter behöver känna klimatångest. What?? Det här påståendet är befängt.

Klimatångest handlar om rädslan för konsekvenserna för vårt samhälle när klimatet kollapsar.

Det SD menar är ungefär som att säga till någon med cancer i släkten. ”Du behöver inte vara rädd för att få cancer, du kan ändå inte påverka din situation!”. Som om vetskapen om att man är maktlös gör en mindre rädd.  Det är precis tvärtom.

Att helt kapitulera inför klimatkrisen, såsom Sverigedemokraterna vill att Sverige ska göra, är ett svek utan proportioner mot alla barn och ungdomar i Sverige. Vi är skyldiga dem att försöka. Oavsett om vi inte kan garantera att vi kommer lyckas.

Problemet idag är inte att ungdomar har klimatångest. Problemet är att vuxna INTE har det. För hade vuxna haft klimatångest, då hade vi inte ens varit i den här sitsen idag.

Jag är med i Robinson 2022!

Det känns overkligt att jag faktiskt har varit med i Robinson nu när jag ser bilderna på mig själv.

Men jo!

Jag har sprungit runt på en strand i Dominikanska republiken framför filmkameror och antagligen luktat som en gympasal från 70 talet, med tanke på hur mycket jag svettades och hur lite jag duschade.

Det var en bisarr upplevelse som kan sammanfattas såhär; det var det bästa och det värsta jag varit med om. Och det finns ingen tvivel om att det här har varit en livsomvälvande upplevelse som gjort att jag lever mitt liv annorlunda idag.

Glöm inte att signa upp på min maillista! Då kommer du inte att missar några smaskiga detaljer, behind the scenes och andra spännande grejer.?

Strängare straff

Leder ”hårdare tag” och strängare straff till minskad brottslighet?

De flesta politiska partier i Sverige vill införa en hårdare kriminalpolitik vilket bland annat innebär längre fängelsestraff och slopad straffrabatt. I januari i år infördes lagändringar som innebar ett kliv i den riktningen. Nu får personer mellan 18 och 20 år, som begår brott med ett minimistraff på ett års fängelse, inte längre någon strafflindring. Härutöver har man höjt minimistraffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning från fängelse i nio månader till fängelse i ett år.

En strängar kriminalpolitik syftar självklart till att minska brottsligheten i samhället.

Men huruvida strängare straff leder till minskad kriminalitet är en svår fråga att svara på.

Särskilt då man nödgas använda sig av internationella studier eftersom det inte finns tillräckligt underlag i Sverige. Och att översätta ett resultat från exempelvis USA till en svensk kontext är inte helt enkelt. Men eftersom att det är den kunskapen vi har att tillgå får vi lov att använda oss av den. I min mening är det bättre att basera sin kriminalpolitik på haltande studier framför rena gissningar (eller ännu värre, populistisk signalpolitik).

Det går att hitta enskilda studier som talar för att strängare straff kan leda till minskad kriminalitet. Men de studierna är undantaget. Huvudsakligen visar studier att en hårdare kriminalpolitik inte leder till ett tryggare samhälle med minskad kriminalitet. Det finns till och med studier som tyder på att det tvärtom kan leda till ökad kriminalitet.

Brottsförebyggande rådet har konstaterat att frihetsberövande påföljder, det vill säga fängelse, inte kan sägas leda till en minskad risk för att återfall i brott.

När det gäller grövre brottslighet, såsom våldsbrott, har inte straffet i sig en avskräckande effekt. När någon står i begrepp att begå ett mord stannar personen inte upp och tänker, ”nejmen vänta, dom har höjt straffet nu så det är bäst att jag avhåller mig”.

Men vad är då syftet med strängare straff om det inte minskar kriminaliteten?

Jo det funkar ypperligt när politiker vill visa sina väljare att de agerar och tar tag i problemet. Populism med andra ord.

När man straffar för straffandets skull så är det inte annat än vedergällning. I Sverige, tillskillnad från USA, har vi inte haft som tradition att straffa någon för att ”ge igen”. Vi straffar i preventivt syfte och rehabiliterande syfte, det vill säga för att få folk att avhålla sig från att begå brott. Den traditionen bör vi värna om. Vedergällning leder inte till annat än ett kallare och hårdare samhälle. Det blir en ond våldsspiral. USA är ett tydligt exempel på det. Det är hög kriminalitet, höga straff och en hög nivå av otrygghet.

Ny blogg!

Häromdagen fick jag ett meddelande på instagram som träffade mig rakt i hjärtat. En följare berättade om hur hon läst en upprörande artikel i tidningen och sedan rusat till min insta för att se vad jag hade att säga om saken.

Att folk tycker det jag säger är värdefullt och att jag kan ge insikter och perspektiv, gör mig otroligt glad. Och jag inser att det är ju det jag brinner för! Att diskutera svåra ämnen. Jag har därför bestämt mig för att det är just det jag ska fokusera på. Ta upp det svåra och vrida och vända på det. Jag tänker inte längre vara rädd för att ”säga fel” eller göra någon upprörd. Och jag vill inte att du heller ska vara det, skriv vad du tänker. Vi behöver inte hålla med varandra. Det är ju diskussionen som är spännande!

Tidigare har jag skrivit mycket om min egna psykiska ohälsa.

Jag har känt förväntningar på att jag ska fortsätta göra det. Men jag har insett att genom att tvångsmässigt lyfta fram min egna psykiska ohälsa håller jag den också vid liv och identifierar mig med den. Jag ger den en större plats i mitt liv än vad den förtjänar. Men med det sagt kan jag inte och vill inte undvika att skriva om psykisk ohälsa helt, det utgör trots allt en del av mig och min historia. Däremot kommer jag anta ett annat perspektiv och skriva mer om psykisk hälsa och om att ta sig ifrån sin sjukdom.

Nu när jag har tagit kontroll över mitt liv och vad jag vill behöver jag också ta kontroll över mina kanaler.

Och det är just därför jag har valt att starta den här bloggen. När man skriver om obekväma ämnen tar man alltid risken att Instagram att stänga ner en. Jag vill ha mitt egna rum att härskar över.

Jag är så glad att du är här. Välkommen!

Vaccinpass

Vaccinpass inskränker våran frihet. Är det ett acceptabelt pris att betala för att minska smittspridningen?

För vaccinerade kan vaccinpass framstå som en självklar lösning. Jag menar, varför ska vi som är vaccinerade behöva straffas för att vissa vägrar vaccinera sig? Även för ovaccinerade kan det framstå som en bra lösning. Då kan man med gott samvete strunta i att vaccinera sig med motiveringen att man avstår från frivilliga samhällstillställningar. Tillexempel att gå på bio eller resa.

Det låter som en rättvis lösning. Men är det verkligen det?

Tar du inte vaccinet då får du inget vaccinpass. Får du inget vaccinpass, ja då kan det vara svåra för dig att få arbete och delta i samhällslivet på olika sätt. Kan man verkligen säga att vi har ett helt fritt val när det ena alternativet får negativa konsekvenser för individen som är införda av staten? Nej, det kan man inte.

Det går inte att komma ifrån att vaccinpass inskränker våran lagstadgade valfrihet och rörelsefrihet, åtminstone för den ovaccinerade.

Kanske är det värt det om man minskar smittspridningen?

I dag är det oklart vilken effekt vaccinpass egentligen har på smittspridningen. Det finns studier från Storbritannien som tyder på att det kan ha en viss effekt. Någon dramatisk minskning verkar det dock inte röra sig som. Men än vet vi mycket lite om konsekvenserna och effekterna av vaccinpass.

Det finns också en oro, som jag till viss del delar, för att det är ett sluttande plan. Det vill säga, om staten så enkelt kan begränsa vår rörelsefrihet och valfrihet, och vi accepterar det, då kommer de kunna inskränka våra rättigheter på fler sätt. Gränsen för vilka rättigheter vi är villiga att ge upp flyttas fram.

Jag är inte kategoriskt emot vaccinpass. Men däremot känner jag en tveksamhet inför det. Särskilt mot bakgrund av att regeringen knappt ägnat frågan om våra grundläggande rättigheter, frihet, demonstrationsfrihet, rörelsefrihet, en tanke i samband med att de införde vaccinpass.

Vad tänker du?

Att springa långsamt

Det behöver inte alltid gå så fort! Tvärtom. Genom regelbunden lågintensiva löpning, som är behagliga och där du springer med låg puls, tränar du en rad viktiga egenskaper.

1. Du stärker kroppens muskler, senor och ligament.

Du vänjer kroppen vid att springa och på så sätt förebyggs skador.

2. Du förbättrar din löparekonomi och lär dig springa mer energisnålt.

Genom att sänka farten får vi dels möjlighet till mängdträning, dels möjlighet att fokusera på löpartekniken. Tillsammans gör det dig till en bättre löpare som inte gör av med lika mycket energi i varje löpsteg.

3. Du återhämtar dig snabbare och kan därför springa oftare.

Kul va! Och när du springer oftare blir du bättre på det.

4. Du övar din förmåga att förbränna fett istället för kolhydrater.

Nej det handlar inte om att banta. Att kunna förbränna fett är en ypperlig egenskap när man ska springa långt och länge och när det kan vara svårt att hinna äta stora mängder kolhydrater.

För egen del hjälper mina långsamma löppass mig att hålla i min kärlek till löpning. Det är kravlöst och roligt. Jag får tid att njuta, se mig omkring i omgivningen eller kanske lyssna på en bra podd.

Intuitivt ätande

Jag kunde känna mig vrålhungrig efter ett skrovmål och proppmätt efter en halv banan. Det är så det blir när man konstant mixtrar med maten, begränsar vad man får och inte får äta, hur mycket och när. Kroppen fattar ingenting och signalerna blir totalt rubbade. Vi förlorar förmågan att äta intuitivt. Och det är i princip normen idag, dvs vi äter inte längre efter vad våra kroppar önskar och behöver. Istället styrs vi av rädslor för viktuppgång, förbjudna livsmedel, de senaste rönen och gud vet allt.

Hunger ses som falsk. Något som försöker lura dig att äta fast du egentligen inte behöver. ”Du är bara törstig” eller ”Du är bara trött”. Och mätthet kopplas snabbt ihop med viktuppgång tillika diverse livsmedel som automatiskt leder till viktuppgång. Som att det vore det värsta som kunde hända. Det här stämmer såklart inte.

Vi behöver lära oss på nytt att lyssna på kroppen. För den är designad att berätta för oss vad vi behöver. Den energin som vi länger på att kontrollera mat och vikt kan vi lägga på så mycket roligare saker. Men först måste vi återfå våra signaler och det görs endast genom regelbundna och ordentliga måltider.

Idag har min kropp och mina signaler återhämtat sig. Genom att jag lyssnar på kroppen, äter intuitivt, minskar mina ätstörda tankar och upptagenhet kring mat. Jag behöver inte längre fundera särskilt mycket på vad min kropp egentligen säger och jag vet att jag kan lita på den information jag får.