Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Mest läst

2018-01-18 16:49

Att bråka med personen man älskar mest av allt

Jag kan verkligen genuint sakna att läsa och snacka om relationsbråk. För de flesta av oss har ju varit där någon gång, och vi alla har förmodligen känt oss så jäkla ensamma precis då. 

Känslor som krockar, svartsjuka, saknad, frustration och längtan efter egentid. Nästan alla par bråkar ibland, jag antar att det är något som hör till. Att leva med en person varje dag året om är inte alltid lätt. Ibland blir det en frontalkrock som orsakar ett moln av kaos. 

I de flesta fall kan jag styra mina känslor ganska bra, jag kan välja mina strider och vet när det är dags att svälja och gå vidare. Men när det gäller kärlek så är jag en känslostorm.

Jag kan bli så arg att jag kokar. Så lycklig att det pirrar i hela kroppen. Så ledsen att jag går sönder. Så besviken att jag vill kräkas. Så kär att jag vill gråta. Det är som att ständigt ha PMS. Känslorna har rave och kroppen hänger inte med. 

Jag hatar att bråka med Martin, men ibland händer det. För några dagar sedan röt vi ihop fullständigt. Vi bråkade om något jag visste att vi skulle lösa, men där och då kändes allting så jävla åt helvete, rent ut sagt. 

Jag ville slänga telefonen i väggen och skrika rakt ut, samtidigt som jag ville ligga i hans famn och aldrig gå därifrån. 

Att bråka med den som annars peppar dig är vidrigt, och att gråta över någon som annars torkar dina tårar är ännu värre.

Man är så jäkla rädd att bli lämnad men för ledsen och arg för att visa det. Ens hjärta skriker efter närheten men ens hjärna vill dra därifrån. 

Att bråka med någon man tycker om får en att känna alla känslor på en och samma gång.

Men någonstans där, när allt var som mest kaos, försökte jag tänka att bråk behövs ibland. Att få utlopp och ta en tur på den där berg- och dalbanan av känslor, för att sedan släppa allt och gå vidare. Hellre bråka stort och bråka om allt på en gång än att bråka lite hela tiden.

För när vi sedan har tömt alla tankar och känslor och blivit sams så står vi där, kärare än någonsin. Är det för att vi inser hur skör kärleken är? Eller för att vi har sett den andra sårbar? Eller för att vi är så glada att det är över?

Jag vet inte. Men jag vet i alla fall att den där kramen efter ett bråk är den absolut bästa kramen i hela världen.