MEST LÄST
BLOGGINLÄGG

BITTERLJUVA MAJ MÅNAD

1maj_1

Vips så var april över och nu är det alltså första maj, som om någon hade missat det. Maj är för mig den känsligaste, finaste, och sorgligaste månaden. Det är så den magiska våren slår ut på riktigt, då hela sommaren väntar framför en, då fåglarna kvittrar som mest, men det är också den månaden som påminner en mest om mamma och mormors bortgång. Bitterljuv månad med andra ord. Jag känner mig trots det riktigt pepp på maj månad och tror att den kan bli riktigt fin trots det. En får påminna sig själv om att det inte gör något att vara ledsen, utan att mer se det som något fint. För just denna månad är just det, fin på alla sätt, även i sin sorg. ❥

EN REGNIG FÖRMIDDAG I APRIL

STRIPED T-SHIRT & OTHER STORIES      DENIM ZARA      BOOTS & OTHER STORIES

COAT ZARA

Dessa bilder knäpptes förra helgen i Gävle. Just nu längtar jag tills vi sätter oss på tåget dit imorgon igen, vi ska ut och käka middag med Filips föräldrar och sen gå på Tomas Andersson Wijs konsert som vi gav dem som present i julklapp. Det blir mycket Gästrikland nu med andra ord, då nästa vecka också ska tillbringas där under påsk. Men det är precis vad jag behöver just nu!

Jag känner mig nämligen så stressad just nu. På en sån annan nivå. Jag glömmer saker, skriver ner fel datum och namn i desperata försök av att faktiskt minnas saker, tog på riktigt upp mina hemnycklar när jag skulle förbi tunnelbanespärrarna och trodde i en sekund att det skulle agera som SL-kort, hahah. Allvarligt talat ska man ta dessa signaler på allvar och inte skratta bort dem. Därför har jag fått prioritera och ställa in lite saker och lyssna på min kropp. Det är i sådana här lägen som man verkligen önskar att man inte var lika förbannat känslig.

Dagar man glömt bort vad man har gått igenom

mamsen

Under senaste tiden har jag haft många dagar där den där ledsamheten kommer och går och jag inte förstår varför. 

Jag vet inte varför jag är ledsen eller nedstämd. Jag försöker hitta en anledning men det känns mer som att jag börjar leta fel med livet, jag som egentligen har det så bra nu. Sen kommer jag på. Jag har glömt bort vad jag gått igenom. Livet susar förbi i raketfart och det är sällan jag verkligen hinner stanna upp i tanken och stanna i känslan som jag bär på. Reflektera hur jag mår och vad jag känner, på riktigt. Ibland kan en blixtsnabb reflektion komma så som ”Oj, tänk. Nu är nästintill hela min biologiska familj borta” men sen fortsätter vardagen och jag sväljer den känslan. Idag var en sån dag när olustigheten satt som en sten i halsen och jag kunde. inte. förstå. varför. Det blir också extra jobbigt när det är en återkommande känsla som man först inte får grepp om. Men nu förstår jag. Fan vad jag saknar dig Mamma. Det skrämmer mig så in i helvete att det snart blir 8 år sedan vi sist sågs för det gör så att jag blir rädd att glömma bort hur du var. Jag önskar att jag hade fått ha dig här, för att prata om livet, kärleken, få skratta tillsammans med dig, få goda råd och diskutera politik. Åh, vad jag saknar din villkorslösa kärlek och din okomplicerade syn på livet.

Jag hittade denna texten ifrån 5 februari och idag var precis en sådan dag, mitt i prick. När man känner en gnutta framtidsångest, stress och olustighet så önskar jag att jag bara kunde knappa in mammas nummer och att hon skulle svara där på andra sidan med hennes betryggande röst ”aa det är Lisa?”.

Jag kollar igenom mitt eget bloggarkiv och inser att jag bloggat om samma känsla som dyker upp i stort sett var sjätte vecka. Skrattar lite för mig själv över att det är som en mental menscykel (med längre mellanrum då, ni hajar). I dessa lägen gäller det att lyssna på sina känslor och ta hand om dem. Ta hand om sig själv. Därför tycker jag det är viktigt att dela med mig av mina känslor, för kanske en av er läsare kan relatera, och det är alltid lättare att inte vara ensam. Puss på er <333

5 SAKER SOM GÖR MIG SÅ TACKSAM

Som jag nämnde i förrgår finns det så himla mycket som jag är tacksam för här i livet 🙏🏼 så jag tänkte dela med mig av det jag känner, så kan även ni blir inspirerade och tänka efter vad som gör er extra glada och tacksamma! Här är fem saker som gör mig extra tacksam just nu:

♥ att jag har möjlighet att välja vegansk mat. Jag minns alla tillfällen så väl när jag inte kunde välja själv vad jag ville äta för mat. Jag kunde drömma om att ha ett eget kök och göra smoothies, veganska avokadomackor, pannkakor till frukost. Och såklart, äta det på fina tallrikar. En sån liten grej men som skänker mig en sån vardagsglädje. Det känns också så fint att kunna ta vara på miljön och djuren samtidigt som jag gör magen och kroppen glad.

nevvan
♥ det är nu ett halvår sedan jag befann mig på New York Fashion Week. Så sjukt egentligen. Jag hade knappast kunnat drömma om det innan! Jag kan allvarligt talat inte beskriva med ord hur grym den veckan var, så obeskrivligt bra. Jag får fortfarande lyckorus av att tänka på alla minnen!

♥ de två senaste åren har jag lärt känna och fått så jäkla fina vänner. De som jag hade sedan innan har jag kommit närmre, jag har släppt taget om de som inte längre gör en något gott och jag har därefter träffat vänner jag kommer ha resten av livet. Så TACK livet för det! Ett extra stort tack till universum (och kanske Jossan 😉 ) för att Nicolina och jag fördes samman, som jag idag kan kalla en av mina bästa vänner och partner in crime. Om ni inte redan följer henne på instagram så har ni missat något. Världens mest inspirerande kvinna!



♥ i mars har jag nu bott i Stockholm i två år. Det var nästan läskigt att flytta tillbaka till staden, som en gång hade varit min. För det kändes då som en helt annan stad, en som jag inte längre kände. Idag är Stockholm mer underbart än tidigare, och faktumet att vi har vår, blommor, fågelkvitter, ljuset och solen framför oss ger mig en sån djup lycka.


♥ jag är så tacksam över att jag tog en paus från plugget och att jag stormtrivs på mitt arbete. Det ska ju vara en självklarhet, men tyvärr är det inte så i dagens samhälle! Jag vet alldeles för många tjejer som får ångest, stress och en känsla av att man inte räcker till från sin arbetsplats. Det sjuka är att det känns som att det blivit normalt. För dig som känner så vill jag bara krama om och be dig tänka över din livssituation! Kanske ska du byta jobb, om inte det känns aktuellt så prata med någon ansvarig på jobbet om hur du känner, lyssna på dina egna känslor och låt dem ta plats (oj vad lätt det kan låta men svårt i realiteten, jag om någon vet det. Men försök att lyssna på magkänslan och lita på dig själv!). Kanske är det tid för att börja plugga, eller om du pluggar, kanske tid för ett break? Ingenting är fel. Det spelar ingen roll vilken ordning vi gör det. Det är så viktigt att komma ihåg att vi lever våra egna liv och ingen annans. 

Hela jag blev nu fylld av en massa tacksamhet och positiv energi. Det finns så mycket att vara tacksam över här i livet. Det bästa är verkligen att anteckna varje dag innan man somnar, tre saker som man är tacksam över. Fint också att gå tillbaka och kolla på efter en tid. ♥ När jag ändå är igång vill jag tipsa om min nya spotifylista som jag håller på och fyller på i skrivande stund med härliga, mysiga och peppiga låtar inför våren.

ÅNGEST EN MÅNDAG

Hej hjärtan! Idag har min morgon sett såhär magisk ut, med min goda bananglass till frukost (recept hittas här). Trots det har jag ändå haft en gnutta ångest utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Jag tror det är min rastlöshet av denna förkylning som satt sina spår.

Jag kände att det var viktigt att säga. För man behöver påminnas om att sådana perfekta och mysiga frukostbilder inte betyder att man ständigt är lycklig, vilket man löjligt nog kan inbilla sig. Idag gav det mig nästan mer ångest, i och med att jag såg allt som jag bör vara tacksam över. Jag har världens finaste hem, jag har god hälsa och kan välja att äta veganskt, jag får gratis utbildning, jag trivs på mitt arbete, jag har alla ni fina bloggläsare som läser och uppskattar det jag gör, jag har en jättefin pojkvän, jag har världens bästa vänner, ja listan är nästan oändlig. När en då känner ångest kan jag vid vissa tillfällen bli frustrerad, för jag bör ju vara lycklig och ska inte behöva känna någon ångest. Känner ni igen er i det? Jag tror nyckeln vid dessa stunder är att förstå att det ena inte utesluter det andra, som HSP får man nog acceptera att trots att man mår bra så är man fortfarande extra mottaglig till ångest. Ville bara säga det. Detta är som sagt mina tankar kring mitt egna mående, om ni har några andra tankar och åsikter så är det fullt ok! Puss på er <33