"Ett förbannande av den unkna kvinnosynen i porrbranschen"

Vi får inblickar i Linda Boremans liv under hennes år mellan 20 och 30. Efter en oönskad graviditet är Linda hårt hållen av sina strikta föräldrar. Trots sin vuxna ålder är reglerna för henne rigorösa. Hennes mor vägrar att förlåta henne för den utomäktenskapliga graviditeten och adopterar bort barnet mot Lindas vilja. När hon träffar den charmige Chuck blir hon förtrollad, han erbjuder henne en möjlig flyktväg från hennes föräldrar. 

Hon kastar sig in i relationen, de flyttar ihop och några månader senare gifter de sig. Under sträng uppsikt från sin man genomgår hon en förvandlig från the girl next door till fullfjädrad förförerska. Chuck förändras i takt med filmens gång från en småpervers pojkvän till en systematisk misshandlare, hallick och agent. 

Filmen belyser ett viktigt ämne som är lika aktuellt idag som då, våld i nära relationer. Dock så hamnar aldrig Linda i en offerroll, trots misshandeln så fortsätter hon att ifrågasätta sin mans behandling av henne. 

"Sexualiteten i filmen skildras extremt stereotypt"

Amanda Seyfrieds porträtt av Linda Lovelace är ärligt och sårbart, trots hennes gestaltning av en porrstjärna, så lyckas Seyfried inte med att tvätta bort sin stämpel som den oskuldsfulla flickan. Vi förstår också att Linda, trots sitt rykte, egentligen var lika oskuldsfull som Amanda Seyfreid innan hennes man kom in i bilden. 

Peter Saargard gör en bra prestation, men tyvärr känns hans karaktär alltför enkelspårig för att kunna erbjuda ett större djup. 

Trots det visuella festandet på Amanda Seyfrieds kropp, belyser ändå filmen problem med sexualiserandet av kvinnors kroppar, något som porrbranschen i årtionden har spätt på.

Motsägelsefullt då sexualiteten i filmen skildras extremt stereotypt. Männen skildras som om de hade en omättlig aptit på sex, medan kvinnorna är passiva, fnittriga och sexuellt undergivna. Om filmen vill skildra det sexuella klimatet som härskade på 70-talet eller bara vill återge Lindas historia, låter jag vara osagt. 

Lovelace bjuder på en gripande skildring av en intressant livshistoria, mustiga 70-tals miljöer och en del roliga scener. Jag tycker ändå inte filmen lyckas leverera fullt ut, filmen griper inte riktigt tag i mig på det sättet som jag hade önskat. Känslan som dröjer sig kvar är snarare ett förbannande av den unkna kvinnosynen i porrbranschen. 

Filmen har premiär i dag, 29 november. Se trailern här: