Matias Varela: "Bakom ytan hittar du en liten och finnig pojke"

STOCKHOLM. Matias Varela, 33, är aktuell i rollen som Jorge i Snabba Cash – Livet deluxe. Det är den tredje och sista delen i trilogin baserad på Jens Lapidus succéromaner. Vi träffades i hotelloungen och tog ett snack.

Du är väldigt övertygande i din roll som Jorge, skiljer ni er mycket ifrån varandra?

– Den här frågan har jag fått så många gånger tidigare. Det är inte kul för mig att svara på den längre. 

Jag och Matias får en halvtaskig start. Mina fråga upprör honom även fast det ligger ett genuint intresse i att veta. 

Okej, vi hoppar den frågan.

– Mm.

Filmen är väldigt detaljerad och det känns som att…

– …man lär sig hur man ska råna? Jag skulle säga att man ändå får veta relativt lite. Det här är en film och vi har gjort saker som gör att det blir effektfullt för den som tittar. Men man behöver nog vara ganska mycket mer påläst om man ska utföra ett rån.

Efter någon minut fortsätter han:

– Alltså, jag tar det som en komplimang att du tycker att jag är övertygande. Under de här fem minuterna har du ställt två frågor som är egentligen väldigt smickrande på ett sätt – om man väljer att se det så – eller tröttsamma. Det här är ju bara en film. Vi är bara väldigt duktiga på att göra film, ingen av oss rånar banker på riktigt, säger Matias.

Filmen ska underhålla

Han väljer att kalla tredje Snabba Cash-filmen för en "saga". I ettan och tvåan var regissörernas syfte att göra en så trovärdig film som möjligt, medan den sista är ute efter att enbart underhålla.

– Därför spelar det inte någon roll om filmen är trovärdig eller inte, det viktigaste är att den är underhållande. Det var kanske därför som jag reagerade så hårt i början av intervjun. Människor är i behov av att komma ifrån verkligheten. Om verkligheten hade varit så fantastisk så skulle vi inte behöva film och musik – kulturens uppgift är att underhålla.

Jag förstår, på tal om kultur, har du läst böckerna?

– Ja, det har jag. Första boken har jag läst, den tredje har jag skummat igenom lite lätt. Jag läser ju mycket böcker, har alltid gjort det. Det var ett sätt att bekämpa dyslexin på och för att underhålla mitt språkbruk eftersom jag är flerspråkig. Jag fattar ju verkligen att dom här böckerna säljer. Sen är jag också en riktig filmnörd. Bakom det här som du ser nu så hittar du en finnig pojke med glasögon som älskar film, säger Matias och ler brett. 

Han berättar att han, under de tre filmernas gång, har mognat i sig själv.

– Nu är jag mycket säkrare. Tidigare var jag mer osäker i min manlighet. Men man blir äldre, lugnar ner sig och har tid att njuta av det här fantastiska jobbet. Jag njuter mycket mer i dag i mitt jobb. 

Tror du att det finns en risk att människor placerar dig i gangsterskådis-facket?

– Nej. Jag tror faktiskt inte det, men det är för att jag har gjort tio snutfilmer. Om du åker ut till en by i Dalarna så är jag ju "polis" där folk ropar "Chavez!", medan jag är Jorge för någon annan. 

Finns det någon roll du inte skulle kunna tänka dig att ta?

– Ja, roller som är så kontroversiella att folk tror att man är den man gestaltar. Jag hade exempelvis inte spelat Josef Fritzl. Man vill inte spela Fritzl, säger han och skrattar.

Det börjar närma sig slutet på vår intervju och på tal om slut, hur känns det att få ett avslut nu på filmerna, känns det bra?

– Jag har aldrig haft problem med sådant, jag är väl inte som andra skådisar antar jag. Det är inte så att det är en process för mig, att jag måste skriva en farväldikt. Jorge är bara ett jobb, säger Matias och fortsätter:

– Det här låter kanske sjukt men jag har misslyckats mycket mer än vad jag har lyckats med – utifrån vad jag själv tycker är bra eller dåligt. När jag ser på Jorge så ser jag bara hur jag hade kunnat göra det på ett annat sätt. Som konstnär är man kritisk till sitt arbete. Rent mentalt har jag gått vidare för länge sen och nu är det bara upp till publiken att avgöra om filmen är bra.

Se trailern för Snabba Cash – Livet deluxe: