Peter Nádas får Bermanpriset: Glädjande

— Att vinna ett pris är alltid speciellt, det sker plötsligt och är inget man har räknat med. Det är glädjande, verkligt glädjande, säger Peter Nádas till TT.

Det var bombningarna av Sarajevo som väckte hans inre barndomsbilder från belägringen av Budapest 1944 till 1945. Han började skriva självbiografiskt – först spontana skisser – till vad som senare skulle bli grunden till hans självbiografiska verk. Han glömde aldrig bilderna från barndomen, även om de förlorade en del av sin samhälleliga relevans och viktighet.

— Men när jag såg det som hände i Sarajevo, hur människor slaktades i Srebrenica, och hur den goda världen – franska och holländska soldater – stod bredvid, då fick jag på något sätt känslan av att det här är ett ansvar, det här är något som kommer tillbaka, sade han i en intervju med TT i februari i år.

Då hade den första delen av "Illuminerade detaljer" just givits ut på svenska i Daniel Gustafssons översättning. Strax därpå började ett krig åter rasa i Europa, den här gången i Ukraina.

TT: Vilka känslor väcker det hos dig?

— Det vill jag helst inte prata om, för då bryter jag ihop. Och det vore inte korrekt, eftersom det inte är jag som bär bördan på mina axlar, utan människorna som måste utstå kriget. Det är vansinne, fullständigt vansinne. Jag vet inte ens var jag ska börja.

Historien upprepas

Historien upprepar sig, konstaterar han. Efter två generationer glömmer människor, Peter Nádas tycker att man kunde se tendenserna redan för tio-femton år sedan.

— Glömskan sprider sig och det extrema får övertaget. Och de extrema tendenserna har också en tradition, som önskar sig just upprepning. Så har mitt liv sett ut, det är bara upprepning. Nästan inget nytt, säger han.

Péter Nádas föddes 1942 och präglades av kriget "ända in i porerna". I den 600 sidor långa första delen av "lluminerade detaljer" väver han samman i princip allt – den närmast överjordiska smaken av en bönstuvning men också likstanken i Budapest, hatet men också kärleken till en soppkokande mormor vars språkliga ritualer skulle bli avgörande för hans författarskap.

Berman Literature Prize ges till en författare som verkar i den judiska traditionens anda. Själv tycker Peter Nadás sig skriva i många kulturella traditioner. Dels den judisk-kristna, dels den grekiska, dels den ungerska. Det är ett brett fält, säger han och pekar på att motiveringen också lyfter fram mångfalden och övergången mellan olika kulturer.

— I den bemärkelsen tillhör jag den judiska traditionen. Jag är född i en judisk familj, men växte upp med föräldrar som var ateister. Själv är jag inte ateist. Jag är protestantiskt döpt, i den reformerta kyrkan. Det är komplicerat.

Minnesarbete

Bermanprisets juryordförande Daniel Pedersen beskriver i ett pressmeddelande "Illuminerade detaljer" som "ett verkligt minnesarbete där Nádas förenar detaljer med historiskt omvälvande skeenden. Andan i Berman Literature Prize handlar om överskridande, och det gör även denna roman. Mellan generationer, människor och tider. Allt kanaliserat genom författarens associativa ström och resulterar i en enorm gestaltning av minnen ur ett liv."

Minnen bryr han sig inte så mycket om, säger Nadás.

— Men minnet, alltså medvetandets innehåll, tycker jag är intressant. Det är präglat av intryck, personlighet, mina egenskaper, mina figurers egenskaper. Det är som ett kärl där en massa saker flyter samman. Alla de här kulturella influenserna, personliga upplevelser, familjetraditioner, tillsammans utgör de mitt medvetande. Och det är viktigt för mig, både i detaljerna och som helhet.

TT: Du förekommer sedan många år i spekulationerna om Nobelpriskandidater. Vilken mottagare av de senaste årens Nobelpris läser du själv helst?

— Herregud… Beckett läser jag gärna, likaså Camus. Men de nyare? Just nu läser jag Kertész senaste, jag tror inte att den har kommit ut på svenska. ”Heimweh nach dem Tod.” En storartad liten bok.