Utställning om sorgen efter dödsskjutningar

I utställningen "När vi inte längre kan gråta" i Botkyrka konsthall gestaltas berättelser om sorg efter en dödsskjutning. Mini Davarasl är kurator och initiativtagare till utställningen, tillsammans med Alexander Zadruzny.

— Vi har skapat den för att vi vill belysa perspektiv och röster som allt för ofta faller i glömska, sorgen och det kollektiva traumat som blir kvar efter en skjutning.

Utställningen är ett samarbete mellan Botkyrka konsthall och Kollektiv sorg, ett nätverk av unga människorättsaktivister och konstnärer. Nätverket har under det senaste året haft ett projekt på sociala medier, "Individen i kollektivet", där de har gjort det möjligt för folk att skicka in berättelser om sina upplevelser av våldet. Av de berättelserna kommer tio stycken att gestaltas i utställningen, berättar Mini Davarasl.

— Vi har valt berättelserna utifrån ett spektrum av olika ingångar till temat, för att ge så många olika perspektiv som möjligt. Det är någon som förlorat en anhörig till våldet, någon som är engagerad i områdena där det ofta sker och någon som jobbar med utsatta ungdomar.

Konstnärer och poeter deltar

Ett tjugotal konstnärer och poeter har deltagit i arbetet med utställningen, och skildrar berättelserna genom ljudverk, videoverk, text och installationer. Ett arbete som har varit känslosamt, berättar Mini Davarasl.

— Det är självklart ett känsligt ämne som ligger nära alla som jobbar med det. Hela Sverige är berört av det här. Man har kastats mellan hopplöshet och hopp genom hela resan. För oss kuratorer har det svåra varit att förvalta de här berättelserna och att omvandla text till konst.

För Mini Davarasl, som är uppvuxen i Botkyrka, är våldet och dödsskjutningar en del vardagen.

— Det är alltifrån att jag får höra om någon i min närhet som dött i en skjutning till att jag stöter på tioåringar som är rädda och inte vågar prata om ämnet för att de tror att något ska hända dem om de gör det.

Vill visa fler perspektiv

Mini Davarasl hoppas att utställningen ska leda till att fler får upp ögonen för hur det dödliga våldet påverkar dem som lever med det i sin vardag.

— Med den här utställningen vill vi visa upp ett annat perspektiv än det som ofta porträtteras i medier. Ett mer humant perspektiv som öppnar upp för förståelse. För sorg är en universell känsla oavsett hur man förlorar personen man håller kär.

Syftet med utställningen är också att väcka tankar, berättar hon.

— Jag hoppas att besökaren går härifrån och frågar sig själv "vad kan jag göra för att bidra till en förändring"?