FN:s generalförsamling antog i veckan en resolution som bekräftar att länder måste följa sina klimatåtaganden – och i förlängningen göras skadeståndsansvariga om de försummar dem.
— Resolutionens huvudsyfte är egentligen att betona att staterna måste följa sina förpliktelser. Det den trycker på är att staterna har ett större åtagande än vad Parisavtalet medför, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.
”Viktigt budskap"
Resolutionen bygger på ett yttrande från Internationella domstolen i Haag (ICJ) i fjol, och bekräftar det. Det omfattande stödet kan få betydelse vid FN:s klimattoppmöten, tror Ebbesson.
— Det betyder en hel del, framför allt politiskt, att staterna bekräftar att de har en gemensam ambition att fasa ut nettotillförseln av växthusgaser. I dessa tider, när en del stater backar på sina åtaganden och driver mindre aktiv klimatpolitik, så är det här ett viktigt budskap från FN:s generalförsamling.
Även USA har klimatskyldigheter enligt internationell rätt, vilket framgår av resolutionen, trots att landet röstade emot den och har lämnat Parisavtalet. Men inget händer automatiskt om USA vägrar, enligt Johanna Westeson, jurist och forskare på Stockholm Environment Institute (SEI).
— Kommer det här att leda till att USA omedelbart måste ställa om sin klimatpolitik? Nej, är det jättetråkiga svaret. Men på lång sikt blir det mer och mer oacceptabelt att föra en sån expansiv utsläppspolitik som USA, Ryssland och andra gör.

”Ingen klar process"
Länder som bryter mot åtagandena kan bli skyldiga att betala skadestånd, men det kan också handla om att ta emot klimatflyktingar, enligt Ebbesson.
— Det finns inte någon klar process för hur detta ska gå till. Den typen av verkställighet är ofta väldigt svår i internationell rätt, särskilt mot stora länder, säger han.
Westeson tror att resolutionen kortsiktigt främst stärker möjligheterna i rättsprocesser på regional eller nationell nivå, där exempelvis grupper av människor ställer företag eller länder till svar – något som vi sett flera uppmärksammade fall på de senaste åren.
— Det är viktigt att vara realistisk och säga att det här är ingen ”quick fix”. Men ändå, från mitt perspektiv som jurist vill jag poängtera att världens viktigaste domstol har talat, och att en enormt stor majoritet av världens stater har ställt sig bakom det.




