Äta kanin som andra betalar
Snåla människor skryter om pengar och klappar småflickor på huvudet. Nyheter24:s Matilda Andersson om osexiga akademiker som älskar att äta när andra betalar (men utan att erkänna det).
En kolumn kan handla om precis vad som helst. Det här är Matilda Andersson, nyhetsredaktör på Nyheter24.se, och hennes tisdagskolumn vecka 37.
Följ henne på twitter @fiskberit
Här är hennes tidigare kolumner:
Vecka 34: Dom kallar oss kunder: "Rengör hennes händer"
Vecka 35: När Leif GW Persson krossar mig och mitt mord
Vecka 36: Jag och Armstrong är lika handikappade
Jag har kanin i munnen och någon fågels lever på tallriken.Det är inte gott, men det är dyrt.
Vid samma bord sitter en samling människor med vilka jag harden gemensamma nämnaren att vi bor i samma bostadshus. Vi har haft möten hela året och nu får vi valuta för tiden i form av mat som inte riktigtfår snålvattnet att rinna.
Av någon anledning kommer vi in på ämnet lön. Ett av deämnen man inte ska komma in på (men vi har ju redan avhandlat politik ochsängkammare).
Mannen mitt emot mig har troligtvis passeratpensionsåldern, eller är i vilket fall på god väg. Han pratar som en riktig besserwisserakademiker.Vad jag än säger vet han bättre, mer och har dessutom någon tråkig anekdot attlägga till. Han är en sådan som skiljer på vi och dom men som med störstasannolikhet aldrig skulle erkänna det. Trots att han tjatar om finautbildningar och pampiga jobb kan han ändå allt om byggbranschen (”alla vet juhur hantverkare är”), om hur man sår och skördar och om hur en bra säljare börvara. Och icke att förglömma! Självklart vet han allt om mitt yrke och om hur risigjournalistbranschen är.
Jag är uppfostrad att inte prata om pengar och det låtsas denhär mannen också vara. Men jag kan ju se hur det riktigt växer i brallan påhonom när han trots det närmar sig ämnet. Enligt honom tjänar de flesta i dethär landet runt 70 tusen i månaden. Läkaren bredvid håller med. Likadant medresten av sällskapet som sitter inom hörhåll.
Jag håller inte med. Och det säger jag. Men mannen fortsätter insistera och hade han haft tillräckligt långa armar hadehan klappat mig på huvudet och samtidigt sagt ”du ska få se om några år”.Det kokar inom mig. Inte tusan snittar medelsvensken 70 lax i månaden.Kanske de som bor i huset där vi bor, men jag ställer mig tveksam.
Den äckliga kaninen, levern och det blodiga köttet är slut.Någon ringer efter taxi och vi hoppar in. Ska ju till samma adress. Mannen ärsnabb som få att ta plats i baksätet, tillsammans med två andra högavlönade.Jag får ta framsätet.
Och hur blir det? När bilen glider in framför porten hinnerchauffören knappt bromsa innan jag skymtar ryggen på sjuttiotusenkronorsmannenoch de andra. Kvar sitter jag med plånboken och vetskapen om att det är en drygvecka kvar till löning.
