Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Han sökte upp och skar mig i ansiktet, för att jag avvisade honom

- 24/11/2014, 18:15 -
Nyheter24:s Tina Misaghi.

Nyheter24:s Tina Misaghi.

I morgon är det Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Här berättar Nyheter24:s Tina Misaghi om det våld hon utsattes för, en sommarnatt för två år sedan.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag har ett cirka 11 cm långt ärr i ansiktet, ihopsytt med 19 stygn på min högra kind. Ärret fick jag en sommarnatt för två år sedan när att jag avvisade en man. När jag sa ifrån och inte uppskattade hans närmanden.

En ung kille står i en ring med sina vänner, han visslar högt när jag går förbi, stirrar på mig och klär av mig obehagligt med blicken, liksom synar mig uppifrån och ner. Jag känner mig kränkt och äcklad, ger honom en arg blick, säger nej och går därifrån. 

Ett dygn senare, på samma plats, blir jag knivskuren av samma kille. Han kommer bakifrån precis som om han ska krama mig, skär mig i ansiktet med en mattkniv och går lugnt därifrån.  

I veckan skrev Nyheter24 om Rebecca, som fick kjolen uppdragen av en kille på krogen. I går fick två av mina kvinnliga kollegor hundratals kommentarer och mail fyllda av hat och hot, i stort sett alla från män, efter att de skrivit en artikel där de belyste ojämställdheten i samhället. En ung kvinna i USA blev nyligen mördad för att hon inte ville ge ut sitt nummer till en kille som gjort närmanden på henne på klubben. Jag blev knivskuren.

Jag har länge suttit och funderat över om jag verkligen ska skriva om det som hände mig. Det är något som jag aldrig tidigare har haft svårt att prata om, förrän nu. Jag ser hatet tydligare än någonsin. Jag ser också en gemensam nämnare. Vi är kvinnor som vågar ta plats och som vågar stå upp för oss själva och säga emot.

Allt bygger på samma patriarkala strukturer om att kvinnan är underlägsen och inte får ta plats. Hon ska tystas. Hon ska kontrolleras. Hon ska tryckas ner. Det handlar också om hur man ser på en kvinnas kropp som allmänt gods som är tillgängligt för alla. Det är inget annat än maktutövning. Män som tar sig friheten att kommentera och objektifiera kvinnor på gatan, att hota kvinnor på nätet, att dra upp en kjol på krogen. Häromveckan spreds en catcalling-video som visar hur kvinnor inte kan gå på gatan utan att bli få oönskade inviter eller få sina kroppar recenserade och trakasserier. Men många fortsätter att kalla det för smicker och komplimanger, och att ”om man inte gillar det är det väl bara att säga ifrån?”.

Det är inte bara att säga ifrån. 

Den kvällen sa jag ifrån. Killen kände sig förminskad och fråntagen sin makt, jag hade ju förnedrat honom framför hans vänner genom att inte vara intresserad eller uppskatta hans invit. För det tyckte han att jag förtjänade att skadas. 

Efter mitt övergrepp blev jag tillsagd av många att jag bör "tona ner" och "inte bry mig" om jag blir kränkt på det där sättet när jag är ute. Att jag bör låtsas som ingenting och gå där ifrån på grund av att det kan vara "fel person".

För mig, är det viktigt att vara stark och säga ifrån, men jag vet samtidigt inte hur ska vi våga göra det när risken för att utsättas för skada och till och med dödliga attacker är så pass stor? Hur ska vi då våga stå upp för oss själva när vi lever under ett ständigt hot om våld?

Hur rädd jag än är kommer jag i alla fall aldrig att sluta säga ifrån till er män där ute, som tror er ha rätt till min kropp. 

Görs det för lite för att stoppa våld mot kvinnor?