Esther Sterk är läkare specialiserad inom tropisk medicin och har arbetat vid tidigare ebolautbrott. Sedan i fredags är hon på plats i Bunia, huvudstad i provinsen Ituri i nordöstra Kongo-Kinshasa.
Det var där det första kända fallet i den pågående epidemin bekräftades, den här gången i form av bundibugyo-varianten som det varken existerar vaccin eller specifika behandlingar mot.
Bara drygt en vecka senare är det närmare 900 misstänkta fall och drygt 200 döda. Förmodligen siffror i underkant.
— Högst sannolikt har utbrottet pågått redan före april. Och det har upptäckts ganska sent på grund av att det inte fanns något bra övervakningssystem på plats, säger Esther Sterk.
Rörlighet
Eftersom utbrottet pågått oupptäckt har fallen kunnat spridas i olika riktningar, säger hon. Nordöstra Kongo-Kinshasa är ett område där befolkningen rör sig mycket av olika anledningar.
Det är en provins där gruvindustrin är stor – många åker dit och arbetar och åker sedan hem igen. Det pågår även en väpnad konflikt och människor flyr området.
En del söker sig också till de större städerna för bättre sjukvård.
— Med all denna rörlighet har utbrottet kunnat spridas och risken för att det sprider sig ytterligare finns, säger Esther Sterk.
Isolering och spårning
Redan nu har fall med koppling till utbrottet rapporterats i grannlandet Uganda och Afrikanska unionens folkhälsoorgan Africa CDC pekade under lördagen ut ytterligare tio afrikanska länder som löper risk att drabbas.
— För att kontrollera det här utbrottet måste vi isolera alla misstänkta bundibugyo-patienter. Och vi måste spåra alla personer som har varit i kontakt med patienterna, så att om de också utvecklar symtom kan de omedelbart isoleras för att undvika vidare spridning, säger Esther Sterk.
Det krävs också mer skyddsmaterial och bättre kapacitet för diagnostik. En annan utmaning är att kunna genomföra säkra begravningar, eftersom de döda kropparna alltjämt är väldigt smittsamma.
Esther Sterk understryker att det är en redan väldigt fattig del av Kongo-Kinshasa som har drabbats av utbrottet. Därför kommer Läkare utan gränser också försöka öka tillgången till den vård som inte rör ebola. Det handlar bland annat om att fortsätta vaccinera mot mässling, att behandla för malaria och lunginflammation.
— Vi måste säkerställa tillgång till vård för ebola, men vi måste samtidigt säkerställa att tillgången till vård för andra sjukdomar fortsätter och förbättras.
