Så avslöjades myglet i sophärvan

De rosa avfallssäckarna från Think Pink blev en vanlig syn i stadsbilden i Stockholm under andra halvan av 2010-talet. Här hamnade bygg- och rivningsavfall och transporterades sedan bort, utan att invånarna reflekterade särskilt mycket över det.

Men skräpet togs inte om hand. I stället misstänks det ha dumpats på minst 21 platser runt om i landet. Det har lagts på hög, plastats in i balar eller grävts ned.

Just att det skedde på så många olika platser gjorde att det tog tid innan någon förstod omfattningen.

— Från början var det många små ärenden där man inte såg något samband. Men allt eftersom såg man att det fanns ett samband mellan dem, och då började den stora utredningen, säger förundersökningsledaren, kammaråklagare Anders Gustafsson.

På flera av platserna är det närboende som har larmat om att de sett lastbilarna som levererat avfallet. På andra håll är det kommunens inspektörer som anat oråd. I vissa fall har Think Pink efter påstötningar flyttat på avfallet. På andra håll har det blivit liggande.

Grävskopor och drönare

Att företaget haft en "legal front", och att soporna gömts i balar eller grävts ned, har komplicerat utredningen, enligt Linda Schön, en av åklagarna.

— Även om man kan få en viss fingervisning av vad som finns på ytan så har vi ingen aning om vad som döljs under. Det är också svårt att avgöra mängden, som också är en faktor som avgör huruvida man får lagra avfallet, och hur länge, säger hon.

För polisens del har olika experter – miljöbrottsutredare, kriminaltekniker och it-forensiker – deltagit i utredningen. De har tagit hjälp av drönare för att få överblick och kallat in grävskopor för att ta upp avfall som gömts under jord.

— Det är ett omfattande arbete, säger Marie Forssten vid polisregion Bergslagen.

I vissa fall har avfallet krossats och komprimerats. Enda sättet att ta reda på innehållet har varit att skicka soporna på analys.

— Man har tagit olika spår från olika balar. Det är ett noggrant arbete som våra kriminaltekniker genomfört.

Proverna har skickats på analys, och flera av platserna har visat sig var förgiftade med bland annat bly, arsenik, kvicksilver och PCB7. I Strängnäs lades elektronikskrot, leksaker och skrivmaskiner bland byggavfall utan skydd för nederbörd och vind. Bredvid rinner Storängsdiket, som för med sig vatten ut i Mälaren, varifrån två miljoner människor får sitt dricksvatten.

300 beslag

Förutom att praktiskt undersöka brottsplatserna, alltså sophögarna, har polisen slagit till mot de misstänkta och gjort husrannsakan.

— Vi har gjort 300 olika beslag, tömt och analyserat hundratals it-lagringsmedier – som mobiltelefoner, Ipads och datorer – och hållit hundratals förhör, säger Forssten.

Arbetet har gett resultat. På torsdagen väckte åklagare åtal mot elva personer i vad som beskrivs som Sveriges hittills största miljöbrottsutredning. Förundersökningen omfattar 45 000 sidor. Man räknar med att höra 150 personer i rättegången när den drar i gång, kanske till hösten.

Att dela upp ärendena mellan flera åklagare har varit ett sätt att hålla ordning på mängden.

— Och så har vi haft ett huvudärende där vi samlat gemensamma uppgifter. Och här måste jag berömma de poliser som satt ihop huvudprotokollet. De har gjort ett fantastiskt arbete att hålla isär alla sidor, säger Linda Schön.