Dasha, min kära vän, brukar ringa mig varje söndag och med panik i rösten så säger hon: ”Snälla, snälla Petra – berätta något pinsamt du gjort i helgen”

Jag gick in på jobbet i en leopardkroppsstrumpa, med svans, öron och hela kittet – 10 minuter innan ett riktigt viktigt möte. Min dåvarande chef Svante visste inte om han skulle skratta eller gråta. De fick samla ihop en outfit på jobbet – bestående av UGGS, mjukisbyxor och en smutsig t-shirt med trycket ”Jag tror på mänskligheten”.

Hela den jobbiga ångestberättelsen tog fart vid 00.46 en torsdagsnatt på F12, där vi har Safaridisco.  Efter den 10: onde fireballshoten skriker mina fyllefingrar efter min mobil och längtar efter att få utsätta någon av mina singelkontakter för obehag. Jag har inte vågat berätta om det här smset för någon (inte ens Dasha som ringde), men i det första smset jag skrev stod det:

”Letar du efter en tjej med klös – kom till F12”

Och bifogade en, enligt mig i dåvarande tillstånd, sexigbild, där jag river med händerna i luften, lägger av ett grrrrr med munnen och kisar med ögonen. Misären var total.

Inget svar.

Då plingar det till från en annan sällskapskrank stureplanssingel i sina förgångna bästa år. Men jag tänker - nu har jag min chans. Vi dividerar fram och tillbaka om vart vi ska ses, han vill att jag ska komma hem till honom. Tills slut tröttnar jag och skriver:

”Kommer inte du hit, så kommer jag själv”

Inget svar.

Någonstans i fylledimman på F12 så lyckas jag ändå få ragg – trots att jag bär en kroppsstrumpa och ni vet vad som händer när man blir för full. MAN SLAPPNAR AV!

Ja, magmuskulaturen slappnar av – i en kroppsstrumpa. Och trots detta – så fick jag ragg! Och någonstans i denna tragedi känner jag ändå – helvete vad jag är oemotståndlig…

Då avbryter Dasha mig i min segervändning i berättelsen och utbrister:

”Gud, vad skönt nu känns min ångest helt plötsligt obefintlig – tack Petra och så lägger hon på”.