Just nu är det sessionsvecka i Europaparlamentet – så vi är i Strasbourg, där allt är lika snurrigt och stressigt som vanligt.

Veckans huvudnummer är euro-krisen och förra veckans toppmöte om den nya ”euro-pakten”. Eller det nya ”finansiella fördraget” som egentligen inte är ett fördrag. Heller. Ingen vet helt enkelt riktigt vad det är man har uppfunnit eller vad man skall kalla det.

Klart är dock att britterna ställer sig utanför. Detta har fått EU:s politiska etablissemang att gå igång, på ett sådant där arrogant och otrevligt sätt – som människor tar till när de skall försvara något som de ändå innerst inne vet kanske inte är så himla lyckat. Men britterna står på sig. Naturligtvis. Varför skulle de riskera sin ekonomi för ett idiotiskt valutaprojekt, som de själva valt att stå utanför?

Sverige står också utanför. I vart fall för tillfället. Statsminister Reinfeldt verkar lite vankelmodig samtidigt som folkpartisterna i regeringen kräver att Sverige omedelbart skall gå med i den nya euro-pakten. Det som håller Sverige utanför är att socialdemokraterna säger nej. Låt oss hoppas att de fortsätter med det.

Men även inom euro-pakten hopar sig frågetecknen. På Irland överväger man en folkomröstning om saken, vilket sänder kalla kårar längs ryggraden på EU:s maktelit. I Holland får landets minoritetsregering just nu mycket stryk för att ha ställt sig bakom fredagens uppgörelse. Och i Danmark är regeringen svårt oenig internt.

Den internationella valutafonden, IMF, påpekar lite diskret att samtidigt som allt ljus riktats mot förra veckans toppmöte i Bryssel, så fortsätter problemen att hopa sig för Grekland. (EU:s ledare är helt enkelt så upptagna med att bygga brandväggar mot krisländerna, att de inte riktigt hinner koppla greppet om det som sker i dessa länder.)

Marknaden är avvaktande skeptisk. Den försöker fortfarande få ett grepp om vad man egentligen kom fram till på toppmötet förra veckan. När dammet väl har lagt sig tror jag att analysen blir att EU:s ledare faktiskt inte lyckades åstadkomma något som har någon konkret betydelse.

Så euro-krisen rullar på. Det grekiska dramat kommer att fortsätta så länge Grekland inte tillåts ”gå i konkurs” och lämna euro-samarbetet. Och det är något som både den grekiska regeringen och EU:s ledare påstår är ”otänkbart”. Vad gäller Italien, Spanien, Portugal och Irland – så är allt fortsatt svajigt.

Dessutom kvarstår grundproblemet: En gemensam valuta med en växelkurs och en ränta – för länder vars ekonomi spretar åt olika håll – är en korkad och ohållbar idé. Så länge euron finns kvar, så länge kommer kriser av olika slag och omfattning att avlösa varandra.

Tja… Det är ju så här det brukar gå när man inför centralstyrd kommandoekonomi.

HAX

Läs även min privata blogg: www.henrik-alexandersson.se