"Vet ni inte att våldtäktsoffer redan har svårt att bli trodda?"

Hej Metro.

Våren välkomnade mig i morse när jag drog undan gardinerna. Jag kunde ana solens existens bakom en tunn ridå av grå. Men så vandrar jag ut i alltsammans och går rätt in i en lögn som får alla lätta känslor att med ens trängas bort. Det blev svart för min blick. Er löpsedel talar om för mig att flickor ljuger om våldtäkter.

Den korta texten berättar (eller närmast skriker ut) med hjälp av tjocka versaler om ett enskilt fall, men det är djupt problematiskt att smälla upp detta som den mest angelägna nyheten för dagen, som något vi bör känna till och oroa oss för. De unga kvinnornas främsta maktvapen; att beskylla en man för våldtäkt. Som om det hände var och varannan dag. Det gör det inte. Våldtäkterna däremot gör det, de sker varje dag. Hopkrupna bakom en mur av skamkänslor lever de (som inte avslutar sina liv till följd av en handling de inte velat delta i), ett bottenlöst mörkertal som försvårar att plocka fram statistiken.

Varför valde ni den här rubriken? Vad vill ni egentligen säga mig och alla andra? Vet ni inte att våldtäktsoffer redan som det är har svårt att bli betrodda? Jag vet inte hur många våldtäktsfall jag läst om där kvinnor inte kunnat lägga upp tillräcklig bevisning för att anmälan ska leda till åtal, än mindre fällande domar. Hon borde naturligtvis planerat förloppet bättre och samlat en grupp vittnen som filmat det hela. Efter den ofrivilliga akten skulle hon behållt sperman kvar i slidan och inte tvättat bort den fysiska smutsen som kom med våldshandlingen (men jag lovar, den mentala smutsen sitter i resten av livet).

Jag skulle kunna föreslå så många andra rubriker att trycka upp i folks ansikten, just på detta ämne. Om skammen, vad beror den på? Vilka strukturer ligger bakom hatet som gör det möjligt för män att beröva kvinnor sin rätt till den egna kroppen? Om männen som utför de här handlingarna. För är de inte det verkliga problemet här? I mina ögon skyller vi återigen allting på våldtäktsoffer genom att sprida myter av det här slaget. Vi får kvinnor att ifrågasätta sina upplevelser, visade jag kanske tecken på samtycke? Kanske hade jag för kort kjol ändå?

Jag förstår varför många väljer att blunda för den höga statistiken av på olika sätt utsatta kvinnor, om det är relationsvåld, våldtäkter eller annat. Det är obehagliga strukturer som talar om för oss att samhället inte kommit så långt när det kommer till frågor som berör jämställdhet. Det är helt enkelt bekvämast att blunda. Men jag anser att åtminstone tidningar som ska informera om vårt samhälle har en skyldighet att absolut inte blunda och tvärtom jobba för att öppna våra ögon. Att kvinnor ljuger om våldtäkter är inte ett stort problem i vårt samhälle. Våldtäkter däremot är det.

Lo Håkansson