Elin Lundgren: "Alla droger är problematiska – så även cannabis"

”1 av 6 som provarblir fast. Skulle du flyga om ett av sex flygplan störtade?”. Det var ettbudskap som visades i antidrogfilmerna när jag gick på högstadiet och betonadesmed eftertryck av läraren när vi pratade om cannabis. Vi elever varken villeeller hade anledning att då ifrågasätta det.

Tio år senare arbetade jag själv som högstadielärare. Elevernaställer bra frågor när vi pratar om sinnesförändrande substanser. De frågarsådant som ”vore bättre om svenskarnaslutade att dricka alkohol och i stället rökte på en gång i månaden?”. Efteratt nogsamt ha sagt att det är ett hypotetiskt scenario som är inte är genomförbart,så skulle det förmodligen vara bättre utifrån våldsperspektiv. Om det nu är såatt vi prompt måste dunkla våra sinnen och hela den aspekten.

Eleverna berättar glada i hågen för mina kollegor att jagsagt att cannabis är bättre än alkohol. För att provocera givetvis. Jag fårskäll av mycket upprörd kollega – "Hur kandu säga så?", "Sluta lura i eleverna saker!" och givetvis "Du som är nykterist och allt!".

Ja, jag är ju det. Det är en stor fördel när jag tar ensjälvklar ställning mot legalisering av narkotika, oavsett sort. Unga ser detibland som hycklande när vuxna dricker alkohol men vill ha cannabis förbjuden.Jag ser att båda drogerna får allvarliga konsekvenser, och tycker därför attbåda preparaten ska begränsas.

Ett huvudargument jag brukar möta i resonemangen, tillexempel hos elever, är annars att alkoholen ställer till så mycket mer skit änvad hasch någonsin gjort i Sverige. Det är rätt. Främst för attalkoholkonsumtionen sedan generationer varit det folk tagit till föravslappning, glömska och social samvaro. Och för att så många väljer attanvända den.

Det är precis därför jag är för en restriktivalkoholpolitik. Det är också precis därför som det är främmande för mig attvilja addera fler legala droger, även om de verkar på ett annat sätt än alkoholgör.

Ibland sägs det att det är odemokratiskt att man inte ska få”välja sin drog” om man du inte gillar den legala alkoholen. Det ärdemokratiskt beslutat vad som är tillåtet i landet och inte. Drogerna har olikahistoria. Alkoholen är så djupt rotad i folksjälen att vi inte pratat om ettförbud sedan omröstningen 1922. 

Tittar vi på befolkningen som helhet kan vi inte ”hantera”alkohol och andra droger. Kunde vi det skulle inte så många barn få en jobbiguppväxt, så många skulle inte slåss och ingen skulle köra bil påverkad. Jag somindivid kan hantera droger alldeles utmärkt, kanske du med. Men vi drabbas hårtav andras utsatthet för alkoholen och narkotika.

Tankeexperimentet om vad som skulle hända om alkoholen komny i dag är spännande. Vi skulle aldrig tillåta det utifrån hur etanol verkarpå våra kroppar. Narkotikan kom just ny till Sverige och kan sägas vara det härexperimentet. Historiens beslutsfattare såg att det finns folkhälsorisker somvi inte behöver.

Den som ena sekunden vill legalisera, säger i nästa attSverige ändå har misslyckats med narkotikan eftersom så många far illa. Jagtolkar det som att insikten om vad narkotikan gör med många finns, men attslutsatsen skulle vara att en eller flera narkotikasorter därför skullelegaliseras är svår för mig att förstå. Det vi behöver är att säkerställa attalla som behöver hjälp att komma ur en problematik kopplad till droger får det.Inte ett experiment där fler mest troligt får allvarliga problem.

Ingen, lärare eller annan, ska inte sprida osanna bilder omdroger. Däremot vet vi att cannabis inte på något sätt är en oproblematisk drogoch därför ska den heller inte hanteras som en sådan.

Historien visar oss inga exempel på lyckade försök avlegalisering av fler droger. Att vi har en legal drog i Sverige, alkohol, somger allvarliga konsekvenser för människor är knappast ett argument för attsläppa ytterligare droger fria.

Elin Lundgren, riksdagsledamot Socialdemokraterna