Till vita antirasister: sluta splittra vår rörelse
Jorge Londoño från Rädda Barnens Ungdomsförbund skriver om hur vita antirasisters agerande tenderar att splittra hela den antirasistiska rörelsen.
Rädda Barnens Ungdomsförbund är ett förbund där alla från 7 år upp till och med 25 år kan vara medlemmar. På sin hemsida beskriver de sig som ett förbund av barn och unga för barn och unga.
De är även ett religiöst och partipolitiskt obundet förbund, som kämpar för barnets rättigheter och för att Barnkonventionen, FN:s konvention om barnets rättigheter ska efterlevas och respekteras.
Hemsida: www.rbuf.se
I går lämnade jag och några vänner demonstrationen som hölls på Medborgarplatsen. Demonstrationen hölls mot public service:s skrämmande utveckling mot så kallad opartiskhet som står i kontradiktion till den grundläggande tanken om allas lika värde och antirasism. När demonstrationen gick mot sitt slut startades en hätsk diskussion om vithetens plats i svensk antirasism.
I denna hets började vita antirasister trampa på rasifierade antirasister genom att påstå sig veta mer om hur det är att vara utsatta för strukturell rasism. Hur en som vit faktiskt kan utsättas för rasism, och bad en rasifierade person att ”gå en kurs i ämnet”. Komiskt, kan en tycka, men högst tragiskt i sammanhanget.
Vanligare och vanligare blir det att den antirasistiska rörelsen blir kritiserad för att den är för vit. Vanligare och vanligare blir det att vita s.k. antirasister tar sig oberättigad plats och kör över rasifierade antirasister. Oss som kampen egentligen handlar om. Någonstans här skulle en av dessa vita antirasister anklaga mig för att splittra den antirasistiska rörelsen. Att dela upp människor i ”rasifierade antirasister” och ”vita antirasister”. Att det är rasism att lägga fokus på den vita hudfärgen, det som ibland benämns som “omvänd rasism”, något lika ickeexisterande som en rektangulär cirkel.
Plötsligt blir det nödvändigt med viss separatism inom den antirasistiska rörelsen. Vi behöver organisera oss själva för att kunna peka ut och bekämpa dessa post-koloniala strukturer. Vi behöver stärka oss själva för att veta vad vi ska svara när vita blir kränkta över att de inte får vara med i denna kamp genom att föra den åt oss. Plötsligt blir vi anklagade för att vi splittrar en rörelse.
Stanna upp en liten sekund och reflektera. Vilka är det egentligen som splittrar rörelsen?
Det är dags att vita antirasister äntligen släpper taget om en rörelse som alltid egentligen varit till för oss rasifierade. Välj att lyssna, i stället för att själv berätta. Att ledas i stället för att leda.
Jorge Londoño, vice förbundsordförande Rädda Barnens Ungdomsförbund
* Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit.
Fotnot: den här texten publicerades ursprungligen på Rädda Barnens Ungdomsförbunds hemsida, och kan läsas här.
