"Krävs skämskudde när landslagsledningen uttalar sig"
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, skriver om hur illa ledningen för det svenska hockeylandslaget skötte sig i samband med att Nicklas Bäckström hade lämnat ett positivt dopningsprov.
Kort innan hockeyfinalen i OS mellan Kanada och Sverige meddelades att en av Sveriges nyckelspelare, Nicklas Bäckström, hade lämnat testat positivt för dopning och därför inte fick spela i finalen. Landslagsledningen var snabba med att fördöma det hela.
Baraett par timmar innan OS-finalen i ishockey mellan Sverige och Kanada meddeladeInternationella Olympiska Kommittén (IOK) att en av Sveriges nyckelspelare – Nicklas Bäckström – lämnat ett positivtdopningsprov och att han därför stängdes av med omedelbar verkan. Förlandslagsledningen, laget och Nicklas Bäckström själv kom beskedet som enchock. Den svenska uppladdningen inför matchen blev grovt störd. När det välblev spel var Kanada det klart bästa laget och kunde säkert vinna guldmatchenmed 3-0.
Eftermatchen var naturligtvis den svenska truppen djupt upprörd. Beskedet från IOKkom vid en extremt olycklig tidpunkt, osäkerheten kring Nicklas Bäckströmspositiva dopingprov var fortfarande stor och besvikelsen efter det förloradeguldet sved ordentligt. Det var en hockeytrupp i kris som mötte massmedia.
Inöden prövas vännen, påstås det. Hur lyckades då landslagsledningen hanterakrisen och hur skickligt utövade man sitt ledarskap? Det finns tyvärr bara ettord för hur landlagsledningen lyckades hantera uppgiften och det ordet ärfiasko. Inte på något sätt lyckades man leva upp till de krav man har rätt attställa på ett ledarskap i en krissituation. I stället för att ta ett djuptandetag och försöka ta reda på vad som hade hänt och varför en svensk spelarevisat sig vara dopad for man ut i en rad obestyrkta anklagelser mot IOK.
Landslagschefen Tommy Boustedt vecklade offentligt in sig i uppenbart orimligakonspirationsteorier om att det positiva dopingprovet bara var ”politik”,grundat i enskilda individer inom IOK ”behöver få uppmärksamhet”. Boustedtmenade också att eftersom IOK hade svårt att hitta riktiga fuskare så valde manlite på måfå att ta Nicklas Bäckström. Han påstod vidare att IOK kunde ”räknamed en stämning” och att hockeyvärlden i framtiden borde överväga att ”köra enegen turnering” i stället för att delta i OS.
Förbundskapten Pär Mårts gjorde inte saken bättre. På en presskonferens anslöt hansig till konspirationsteorierna: ”Det suger, det är lekstuga. IOK har hittat påsaker.”
Lekstugavar ordet, sa Bull. Av ett ledarskap i en krissituation krävs mognad,återhållsamhet och handlingskraft. Den svenska landslagsledningen visade ingetav detta utan gjorde i stället svensk ishockey till åtlöje inför en förundradvärldspress.
Detnär någonting med Svenska Ishockeyförbundets relation till omvärlden somklickar. Det är inte så länge sedan som förbundets ordförande ChristerEnglund väckte negativ uppmärksamhet genom att offentligt förneka att detpå något sätt var problematiskt att spela ishockey-VM i Vitryssland: ”Vi blandar aldrig hockey och politik. Vi taraldrig ställning.” (P1 Morgon 27/3 -12)
Svensk ishockey måste komma ut ur sin bubbla ochinse att man är en del av det svenska samhället. Det innebär också att manmåste ta ansvar för sin verksamhet och för sina uttalanden. Jag vill intebehöva ha skämskudden i beredskap i tv-soffan så snart en representant försvensk ishockey närmar sig en mikrofon.
UlfBjereld, professori statsvetenskap
