"Kämpa Showan!"

Jag känner inte Showan. Vi har gemensamma vänner. Under de senaste 10-15 åren har jag sett honom på MFF-läktarna. Av naturliga skäl var vi inte bundis med varandra förr. Han var en radikal vänstersnubbe med rasifierad bakgrund som var aktiv i SSU på den tiden. Jag var en radikal nationalist som inte var främmande för att möta vänstern med våld.

I dag har det hänt en del. Jag ser mig inte som radikal nationalist längre. Jag hoppas att Showan överlever och jag känner sorg inför det han har blivit utsatt för. Han ligger i koma nu. Nästan mördad av nazister. Nazister som jag själv har umgåtts med och samarbetat med. Precis då, som nu var målet våld mot vänstern. Precis då, som nu var platsen möllan.

Jag har själv sett hur dessa grupper väljer ut provokativa områden för att skapa konflikter. Det är inget nytt. Utåt sett kan det se ut som en flygbladsutdelning. I verkligheten så står man utanför en vänsterlokal eller invandrarförening och sprider budskap om hat. Tro fan att det provocerar och att människor likt Showan, reagerar när sådant sker.

Att en attack sker på möllan är alltså ingen slump. Det är där slöddret håller till enligt nazisterna. Det är mångkulturellt, finns flera vänsterlokaler och vänsterkollektiv samt HBT-vänliga barer. Med andra ord. Inte ett ställe som står högt i kurs hos stadens ariska förkämpar. Faktum är att dom har inget att hämta på möllan. Förutom konfrontationer.

Jag blir arg när jag ser hur media förminskar mordförsöken med ord som "extremistbråk". Som om det vore två gäng som frivilligt hoppade på varandra för att det är kul att boxas. Ledsen att säga det, men kålsuparteorin håller inte. När lokala och ditresta nazister, väljer att sätta sig på en pub vid möllan, beväpna sig före och även gå gata upp och ner för att sätta upp klistermärken från Svenskarnas Parti. I samband med en feministisk vänsterdemonstration hundra meter bort. Då är man inte ute efter gemytligt samkväm. Då är man ute efter konfrontation. När man knivhugger människor så bråkar man inte. Då är man ute efter att döda.

Samma debatt kunde vi se efter Kärrtorp. Liberala debattörer, polis och borgerlig media beskrev det hela som ett bråk och som en urartad demonstration. Vissa var dessutom tvungna att påminna oss om att det även finns våldsamma vänsteraktivister. Som om det har med saken att göra när en svartklädd beväpnad nazistisk tropp dyker upp på en fredlig manifestation mot nazism och inleder kravaller. Eller när man går in i samlad trupp in på arbetarrörelsens föreläsningar och offentliga möten för att skrämma människor till tystnad.

Kärnfrågan läggs åt sidan för att passa in i landet lagoms opartiskhet. Vilket innebär att fokus flyttas och offren glöms bort. En demonstration mot nazism blir en demonstration mot våld i denna opartiskhet. Nazister på "rödingjakt" blir extrema ungdomar och mordförsök blir reducerat till bråk. Jag är nog inte ensam om att skaka på huvudet. Kopplingen till Breivik känns inte långt borta. Vem vet, Breivik kanske bara bråkade med 500 norska ungdomar?

Så sent som i fredags förklarade SÄPO att revolutionsturismen till nazister i Ukraina inte är ett problem. Att de hemvändande svenskarna ska begå brott var det tydligen ingen oro för. Mindre än 24 timmar senare ingår en av de ukrainafrivilliga i den samling som nu misstänks för mordförsöken i Malmö. Det kanske är dags att sluta förminska den högerextrema floran nu? Innan den naiva hållningen innebär än fler offer som likt Showan, riskerar att glömmas bort i kålsuparteorins kölvatten.

Kim Fredriksson,
Samhällsdebattör