Spelkritiker: "Dina påståenden är obildade och fördomsfulla, Ken Olofsson"

Igårmisshandlades en fotbollssupporter till döds i Helsingborg. Föga förvånande har mycketav debatten efteråt präglats av en fördomar och okunskap om fotbollens supporterkultur.Enkla syndabockar söks alltid när till synes oförklarliga våldsdåd begås, dethör liksom till.

Merförvånande var det dock när frilansande sportjournalisten Ken Olofsson i morse dökupp på Gomorron Sverige. Han var på plats på Olympia igår. Han valde dock enegen väg - och skyllde allt på dataspelen.

"Jag tror att de är inspireradeav tv-spelsvåldet, där man slår på huvud och sticker ner människor och sedangår man ut och gör det i verkligheten. Det kan ju inte klubbarna göra så mycketåt, mer, utan det är ju som någon sagt ett samhällsproblem."

Det ärså dystert på så många plan.

Enmänniska - som det verkar oskyldig - blir rått ihjälslagen på gatan innan enfotbollsmatch. Och att det skulle vara bevis på att spel förråar människor? Jösses.

Tyvärrär det här inget nytt. Anklagelsen har i olika former riktats mot spel och spelareså länge jag kan minnas. Jag har tröttnat, rejält.

Såsnälla Sverige, ta ett djupt andetag och lyssna på mig nu. Så här ligger dettill:

Jag vartidigt ute med mitt spelande. Jag dödade och dödades vid arkadspelen iflipperhallen hemma i Norrköping i mitten på 70-talet. Redan då uppstod denförsta kontroversen i USA kring våldsamma spel när Death Race släpptes. Doom,de moderna actionspelens anfader, kom 1994. Det har alltså gått 38 år sedanDeath race, och 20 år sedan Doom. Sedan dess har det kommit ytterligare tusentalsspel fyllda med vapen och ond bråd död.

Samtidigthar antalet spelande människor formligen exploderat. Det första spelet i Battlefieldseriensläpptes 2002 och sålde då i 2,5 miljoner exemplar. När Battlefield 3 kom förtre år sedan sålde det i över 20 miljoner exemplar.

Våldsammadataspel har alltså funnits väldigt länge. De har dessutom spelats av sjuktmånga människor. Stämde Ken Olofssons påstående borde vi rimligtvis ha fåttbevittna en tämligen brutal våldsspiral i samhället sedan 80-talet.

Menicke.

Det äri själva verket precis tvärtom.

Medanspelandet ökat lavinartat har det grova våldet istället minskat dramatiskt i helavästvärlden, inklusive i Sverige. Från att Commodore 64 och Nintendo 8-bitars gjordeentré i de svenska barnrummen fram till Battelfield 3 halverades i principantalet mord och dråp här enligt statistik från Brottsförebyggande rådet och till exempel den här artikel i DN.

Medandra ord: Spelandet ökar massor, våldsbrotten sjunker massor.

Jagmenar inte att våld i dataspel är oproblematiskt. Jag menar bara att det ärobildat, fördomsfullt och slött att skylla riktigt våld på spelens fiktiva.Precis som det vore att skylla det på, låt oss säga, de nya Johan Falk-filmernaeller Camilla Läckbergs senaste kriminalroman.

Manlöser inga verkliga problem - som en dödsmisshandel vid en fotbollsmatch -genom att slentrianmässig skylla på hittepå-orsaker.

ThomasArnroth
Spelkritikerpå Gomorron Sverige