Ametist Azordegan: "Jag vaknar till 12 stycken dödshot i dag"

Jag vaknar till 12 stycken dödshot, 15 stycken hot om våldtäkt/sexuellt våld (som oftast beskrivs detaljerat) varav samtliga har rastistiska motiv och 56 stycken rasistiska mail med rätt grovt innehåll. Hur många rasistiska "åk hem" jag har fått på twitter kan jag inte ens räkna, för många. Allt detta har jag fått på mindre än 12 timmar. 

Det här har alltså jag blivit utsatt för efter att jag bråkade med journalisten Janne Josefsson efter att ha sett Uppdrag Granskning i går. Jag twittrade som en reaktion på en scen: "Kan inte Janne Josefsson bara komma ut som nazist/SVP en gång för alla?"

Jag vill vara tydlig. Jag IRONISERADE över Janne Josefsson för jag tycker han gjorde ett dåligt journalistiskt jobb (nej, jag har inte tagit politiskt parti. Däremot parti mot en journalistkollegas arbete). Och när jag kastade sandlåde-sand på en annan journalist gjorde jag det i affekt. "Kan han inte bara komma ut som nazist..." är såklart sånt man slänger ut sig hemma när man raljerar. Jag blev lite för upprörd tror jag.

Jag skrev den raljerande tweeten upprörd efter en scen i programmet där en kvinna som representerar nazistiska SVP (Svenskarnas Parti) satt och "grät ut" hos Josefsson om hot hon tagit emot. Hon fick frågor av Josefsson om huruvida hon inte var nazist och rasbiolog, i stället för ett fastställande att hon faktiskt är de sakerna. Det är vårt journalistsiska uppdrag att bilda folket genom att kommunicera ut vedertagna fakta. Som att SVP är nazister med rasbiologisk ideologi, en våldsbejakande ideologi, som vill härska genom utrensning, förföljelse och våld.

Nej jag tror på allvar inte att Janne Josefsson är nazist, men jag tycker han ofta är en usel journalist. Min kommentar om honom var typiskt raljerande, och de slår oftast snett eftersom de är resultatet av känslor så de kan uttrycka vad som helst egentligen. Jag var arg och ville "slå" på honom i ord. 

Min sansade tolkning? Fel motiv ofta driver Janne Josefsson. Janne Josefsson känns ofta sensationslysten, i stället för redogörande. Jag tycker inte att han som journalist i det här fallet gjorde ett bra journalistiskt jobb. Man måste ta större eget redogörande ansvar i Sverige i dag när man låter nazister tala ut och gråta ut i en intervju. När man låter nazister ta offerrollen i ett inslag har man ett ENORMT ansvar. Han levde inte upp till det, enligt mig. Man måste med fakta. Allt annat är farligt för Sverige.

- Janne Josefsson gör ofta reportage som vill skapa reaktion i stället för reflektion. 
Denna typ av journalistik är det sämsta jag vet, oavsett om det tillämpas musik/artister eller politik. 

Jag är rätt känd för att ha talets och ordets gåva. Jag skriver debattkrönikor och texter om musik och artister, bra texter tycker jag själv. I går var jag dock en människa som skrev en mening i affekt. Eller snarare bara en invandrare i ett land med ett nytt väldigt obehagligt klimat. Jag, vi, är väldigt utsatta i Sverige i dag. Det känns inte kul, jag är öedsen att behöva säga det men: jag slutade känna mig trygg för ett bra tag sedan. Jag är så himla trött på att få rasistska mail och rasistiska hot. Jag är utmattad och nu rätt desperat så att humöret blvit... kinkigt... Jag är less nu. Ingen verkar ju höra och se utsattheten på riktigt. Inte ens våra politiker tar tydligt avstånd från rasismen. De pratar inte så de påverkar. Jag saknar en slags landsfader/moder som kan tala till svenskar om humana värdegrunder.

Ni får se mitt raljerande som ett symptom på desperationen. Jag vet själv att den är det... jag gillar den inte, men jag förstår den. 
Ni ser ju vad illa det är ställt, vad lite det krävs? Det räckte ju med ett enda raljerande mot en journalistkollega för att jag ska få alla rasistiska våldshot. Det är Sverige i dag. Fan vad Sverige mår socialpsykologist dåligt, även jag blev ett symptom i går. Vi är fan ett land där alla dels ligger ner i apati och resten är upp till kamp. Det är förfärligt. Någon jävla harmoni och folkhälsa finns ju inte längre.

Ametist Azordegan, journalist