"Det är hög tid att den svenska feminismen granskas!"

Enligt opinionsmätningarna har Fi vind i seglen och det är ju roligt för dem. Allt fler tycker att feminism skall ha en egen plats i riksdagen. Vad som saknas i debatten är en närmare granskning om hur denna feminism ser ut och dess förespråkares ageranden.

Feminist – javisst! För många är det självklart. Men är det så självklart – egentligen? Feminism säger sig stå för jämställdhet och det är ju något bra, något jag är övertygad om en klar majoritet av svenska folket ställer sig bakom. Men är det lika självklart att ställa sig bakom feminism?

Det finns en självodlad tro hos feminister om att feminism är de enda som vill ha jämställdhet. Delas inte tron på ideologin får man ofta till svar att man är, per någon konstig automatik, emot jämställdhet. Som om feminism har patent på jämställdhet. I värsta fall blir du även anklagad för att vara en kvinnohatare, rasist och vit kränkt man, eller offer för ”patriarkatet”. Varför spara på krutet? Den retoriken är lika illa genomtänkt som att anklaga någon för att vara emot demokrati bara för att de inte röstar på centerpartiet.

Visst finns det bra tankar inom feminismen, men också många tveksamma och oroväckande. Man generaliserar gärna och pratar uteslutande om män som en homogen grupp, denna grupp tilldelar man sedan mindre smickrande egenskaper. Man ser gruppen som ett hinder för sin egen grupp (offer), stigmatiserar och på sådant sätt får en gemensam ond fiende. Till detta försöker även vissa feminister piska upp en stämning att så kallade ”anti-feminister” mobiliserar och utkämpar ett krig mot feminister. Hela denna retorik får mig osökt att associera till annat.

Tittar man sedan på vilka de högljudda feministerna är så finns anledning till stor eftertanke. En av mer ökända feministbloggarna är stolt över att vara en manshatare (hennes egna ord) och skriver utan vidare att hon hatar åttaåriga killar. Andra feminister skriver att de önskar att staten gjorde de lagligt att avrätta s k CIS-män etc. Är det en passande retorik från en rörelse som säger sig stå för jämställdhet? I mina ögon är det en ren smutskastning av de feminister som en gång kämpade för kvinnlig rösträtt.

På tal på drev. En kvinnlig bekant till mig, en gymnasielärare och centerpartist, är utsatt för ett feministiskt hatdrev. Man drar sig inte från att kontakta hennes arbetsgivare och politiska parti i syfte att smutskasta henne. Drevet började när hon hade fräckheten att filma ett öppet arrangemang på Kulturhuset i Norrköping, anordnat av Unga Feminister Norrköping. Vissa delar av den feministiska rörelsen är tydligen av sådan karaktär att den inte tål offentlighetens ljus.

Man ska heller inte blunda för tendensen hos den svenska feminismen att sympatisera med vänsterextrema organisationer som AFA och RF. Organisationer som utför vad som närmast kan kallas för rena terrorhandlingar. Att dessa organisationer ”bara försvarar sig mot nazister” är nog lite svårt för de flesta att köpa. Det visade senast Uppdrag Granskning med sitt reportage om vänstervåld. Vad jag minns fanns heller inga nazister med under Göteborgskravallerna?

Inför ett kommande EU- och riksdagsval finns det anledning att skrapar mer på ytan till feminismen. Det vore passande att de mer seriösa feministerna tar aktivt avstånd från dessa extrema avyttringar, som ofta simmar i grumliga vatten, innan man eventuellt sätter sig på en riksdagsstol.

Stefan Ohlsson, Debattör