Carolina Farraj: "Jag stannar kvar och kämpar mot rasismen"

Jag gick och la mig med inatt med så oerhört många känslor, självklart är jag glad över feminismens framgång i valet och över att den gröna politiken tilltalar mer människor inför ett EU-val än moderaternas politik, men glädjen kändes inte av speciellt mycket igår, rädslan, sorgen och ilskan över rasismens framgångar tog över.

Det blev så tydligt igår, det var inte bara Sverige som sa sitt utan det gjorde också Europa. De bruna strömningarna och de kalla vindarna blev plötligt verkliga siffror. Det tog tid att somna och jag sov lätt hela natten.

När jag vaknade på morgon hade jag fått ett sms av en av mina systrar i islam. Hon hade skrivit “Vat åker vi när vi inte längre kan leva i Europa? Jag vet inte hur länge till jag vågar stanna kvar här”

Jag började gråta för jag vet inte vad jag ska svara henne eller hur jag ska skänka tröst, ska jag låsas att hennes känslor och tankar är främmande för mig och att jag inte bär på samma funderingar själv så ljuger jag. Det blev för oss precis det som detta val handlade om. Det blev ett val med ett meddelande till oss om att vi inte är önskvärda här. De högerextrema partierna har nämligen just oss som gemensamt hatobjekt och i samtliga länder som röstat fram dessa rasister och nazister förs lögnaktiga kampanjer om vår religion och om en påstådd islamisering av Europa.

Missförstå mig inte, jag kommer åka någonstans, jag stannar kvar och kämpar, men jag gör det i ett Europa som använder den muslimska minoriteten som en syndabock när det kommer till politiska och ekonomiska problem, jag verkar som antirasist i ett land som gav 10% av sina röster till ett parti som vill kriminalisera en av Europas mest utsatta grupper, romerna, när de ber sina medmänniskor om hjälp istället för att bekämpa den diskriminering som tvingar ut dem i utanförskap och fattigdom.

Valresultatet tyder på oroväckande tendenser där man ogärna ser hur verkligheten ser ut och hur människor drabbas och istället väljer rasisters och fascisters verklighetsbeskrivningar.

Jag vet inte vad som kommer hända i framtiden i vaken i EU eller i Sverige och det är skönt, för så länge jag är ovetande om framtiden så kan jag hoppfullt kämpa vidare.

En sak är säker, Europa och Sverige ropade i går efter en starkare antirasism och tar vi inte den kampen nu så blir priset högt. Vi har människor i det här landet som funderar på att fly ifrån vårt land och hela vår kontinent för att undvika förföljelse. Och innan kören av vita män stämmer upp och kallar min och min systers oro för nonsens vill jag ha sagt, vi har hört er förut och vi vet att ni inte vet hur det är att tillhöra en grupp som alltid får bära skulden för samhällsproblemen och vi vet att ni ogillar när er makt ifrågasätts. Men nu är det dags mer än någonsin att mobilisera motstånd och visa var vi står.

Det här valet handlade inte om mer eller mindre av Europa, det handlade om ett Europa för alla eller bara för några få.

Carolina Farraj, skribent och debattör

--

LÄS MER: 16 vidriga åsikter som Europa röstade på och du borde känna till

LÄS MER: Gustav Fridolin (MP): "Nu kräver vi ett svar, Jimmie Åkesson"