"EU:s centralism är så långt från demokrati vi kan komma"

Under SVT:s valvaka var det bruna Europa ett av de hetasteämnena. Man analyserade varför nazismen slagit igenom på bred front, varförDansk Folkeparti har 25 procent i Danmark och därmed är största parti, och mansåg dessutom till att gruppera dessa rörelser som ”EU-kritiska” istället föratt kalla dem för vad de är: rasistiska. Genom att göra så likställde manEU-kritik med rasism, och spelade därför den liberala uppfattningen om att allasom är emot EU är rasister och bakåtsträvare perfekt i händerna.Rasiströrelserna är förvisso EU-kritiska, men grunden till deras kritik är endirekt motpol till vänsterns och det är därför rent korkat att likställa detvå. Det största problemet med analyserna som gjordes är dock att de varalldeles för grunda. Man konstaterar att man tror att nazismens och rasismensframfart beror på ekonomisk kris, men man missar frågeställningen som kan lösa(eller åtminstone förbättra) själva grundproblemet: varför har vi en kris?

EU är en överstatlig organisation vars mål är att föramarknadsvänlig politik. Det må ha startat som någonting annat, men ganskasnabbt kom samarbetet att fokusera på handel (kol och stål-unionen o.s.v.), ochhar sedan fortsatt på det spåret. Inget fel med handel mellan staterna i sig,men det blir problem när så pass mycket makt läggs i en institution vars syfteär att fokusera på den ena sidan av myntet (handeln), utan att beröra de somutgör själva grunden för denna handel: arbetarna. Välfärden glöms bortfullständigt, och på grund av EU:s odemokratiska uppbyggnad finns inte mycketutrymme för att förändra detta i parlamentet. Därför spelar det egentligeningen större roll vad vi röstar på.

Jag är ingen marknadsekonom, och kan därför inte göra ettuttalande om huruvida eurovalutan dragit ner de krisdrabbade länderna ellertvärtom, men klart är att några av de länder som är djupast involverade i EUockså har drabbats absolut hårdast av krisen. Den överstatliga, liberalaåtstramningspolitik som förts och kommer fortsätta föras i EU för att försökastävja detta har misslyckats kapitalt. Som ett ”svar” ser vi att rasistiskarörelser växer fram och lockar med enkla lösningar på svåra problem. Lösningentill detta måste vara att inse vad som uppenbarligen skapar dessa svåra problemfrån första början: centralistisk, liberal politik.

Eftersom utrymme inte finns för att förändra denna politiskariktning inom ramen för EU-samarbetet är en gradvis upplösning av unionen engrundpelare för att lösa problemen.  Politik ska föras nära människor: påarbetsplatser, i bostadsföreningar, i skolor. En upplösning betyder dock inteatt gränser ska stängas, som liberaler vill få oss att tro, utan tvärtom. Detenda sättet att uppnå en värld utan gränser är genom riktig demokrati, därbeslutsfattandet ligger i händerna på de som faktiskt drabbas av besluten.Världen kommer inte vara perfekt då heller, men känslan av uppgivenhet ochmaktlöshet över den egna situationen kommer inte ha möjlighet att växa sig ensnära så stor som i dag, och då kommer inte heller rasistiska ”lösningar” verkasom ett alternativ. EU:s centralistiska Bryssel-politik är så långt från ensådan äkta demokrati vi kan komma.

Noa Söderberg, obunden vänstersympatisör