"Dags att lägga korten på bordet, Gustav Fridolin!"

Gustav Fridolin sticker inte under stolmed att han siktar på att bli utbildningsminister efter valet ihöst. Förtroendet för honom är högt både hos lärare(Skolvärlden) och bland övriga väljare (SIFO). Men hur villegentligen Fridolin reformera svensk skola? En närmare analys avFridolins utspel visar att de ofta motsäger varandra. Om de allsinnehåller något av politisk substans vill säga. Lärare, eleveroch väljare förtjänar att Gustav Fridolin lägger korten påbordet i Almedalen.

Fridolin har i flera av sina senasteutspel poängterat att det gjorts för många reformer i skolan.Senast den 14/6 skriver han på DN Debatt att lärare och eleverbehöver arbetsro. Men för två månader sedan presenterade Fridolinhur han under sina 100 första dagar som utbildningsminister skulleta fram ett antal långtgående strategier om att bland annatförbjuda det fria skolvalet, göra om stora delar av lågstadiet ochändra lärarnas lönemodell (Aftonbladet 4/3). Fridolins egenpolitik tycks vara det största hotet mot den arbetsro han hävdaratt han vill se.

Fridolins dubbelmoral visar sig ocksåi synen på lärarnas löner. Miljöpartiet brukar vara de förstaatt kritisera dem som ropar efter mer pengar i plånboken. Vi hoppasatt Fridolins löfte om 400 kronor mer i månaden för alla lärareär ett genuint steg bort ifrån den miljöpartistiskatillväxtfientligheten, om än otillräckligt. Folkpartiet harnämligen sett till att statligt finansierade karriärtjänster somförstelärare och lektorer ger de duktigaste lärarna möjlighet attfå 5000 respektive 10 000 kronor extra i månaden.

Det krävs mer än en debattartikel föratt blottlägga alla Fridolins dubbla budskap. Fridolin säger sigvilja öka statusen för högre utbildning. Samtidigt vill hanfinansiera sina reformer genom att straffskatter just på arbete somutförs av dem med högre utbildning. Han vill höja lärarnasstatus, men samtidigt nyanställa 10 000 personer med oklarutbildningsbakgrund i skolan. Låt oss vara tydliga: läraryrketsstatus kommer aldrig att öka om behöriga lärare jämställs med”pedagogiska tjänster” utan krav på adekvat utbildning.

PISAs experter menar att de reformerregeringen har genomfört för svensk skola på rätt väg. Men denkommunala byråkratin har satt käppar i hjulet. Pengar som skulle hagått till höjda lärarlöner och till förstärkt provrättning harinte kommit fram. Kommunpolitiker lägger sig i undervisningen ochlägger på lärarna onödig administration. Folkpartiet vill, medstöd av forskning och lärarkår, förstatliga skolan. Fridolinsfrämsta argument mot ett förstatligande är att det är attförändra för mycket. Han vill istället ta bort nationella prov,förbjuda friskolor som drivs med vinst, helst inte ha några betygoch skapa mindre klasser i alla årskurser. Det är förslag sominnebär mycket stora förändringar – men som saknar grund iforskning.

I höst stårskolan inför ett vägval. Det är dags att Gustav Fridolinförklarar: vilka av sina utspel står han fast vid? Väljarnaförtjänar ett tydligt svar från Almedalsscenen.

Linda Nordlund, ordförande Liberala ungdomsförbundet,riksdagskandidat för FP i Stockholm

Kajsa Dovstad, förbundsstyrelseledamot Liberalaungdomsförbundet