"För MP är miljön alltid i fokus – det är mer än C kan säga"

Större avsaknad av perspektiv kan det knappast bli än när miljöminister Lena Ek (C) försöker sig på att vinkla OECD:s granskning av svensk miljöpolitik till något positivt för alliansregeringen. Den positiva ansatsen i granskningen hänger ju samman med Sveriges tidigare framsynta miljöpolitik. Men sedan alliansen övertog regeringsmakten 2006 har svensk miljöpolitik för första gången i modern tid tagit stora kliv tillbaka, vilket inte ens skedde under de borgerliga regeringarna på 70-, 80- och 90-talen.

Att Sveriges elproduktion har låga koldioxidutsläpp hänger samman med den stora andelen vattenkraft, och att Sverige var tidigt ute med att alls ha en koldioxidskatt har självklart haft stora positiva effekter för att hålla tillbaka utsläppen i Sverige. Men det är ju inte beslut som Lena Ek kan ta åt sig äran för. Sverige kan inte vila på gamla lagrar hur länge som helst. Från att ha legat i topp vad gäller miljöskatter rankar OECD nu Sverige på plats nummer 20. 

Att Sveriges miljöminister inte uttrycker något som helst missnöje över detta faktum är nog så talande – miljö ses inte som en av de stora viktiga frågorna för alliansregeringen. Något som också bekräftades med den moderata förklaringen till misslyckandet i EU-valet: ”Vi valde att prioritera andra frågor [än miljö] i den här valrörelsen. Stå upp för de stora viktiga frågorna.”

Nå, vad är det då OECD rekommenderar Sverige? Jo förslag som är väldigt lika den politik Miljöpartiet föreslår. Bland annat förordar OECD en grön skatteväxling:

”Överväg att ytterligare utvidga användningen av miljöskatter och prissättningsinstrument, särskilt på andra områden än energianvändning, och samtidigt eventuellt sänka andra skatter. Överväg till exempel att införa skatter på gödningsmedel, farliga kemikalier och verksamheter som är skadliga för ekosystemtjänster”

Vidare skriver OECD: ”Höj energiskattesatsen på diesel, för att uppnå energiskattemässig paritet med bensin” och ”Utvärdera regelbundet de potentiella miljökonsekvenserna av skatteutgifter och andra subventioner”. Det är politik Miljöpartiet föreslår men som möter motstånd från Centerpartiet.

Angående Sverige totala kollaps vad gäller möjligheterna att uppnå de miljömål som är satta försvarar sig Lena Ek med att regeringen gjort ett omtag. Men vad är detta värt när regeringen inte på något trovärdigt sätt visar hur vi ska klara alla de miljömål vi misslyckas med i dag? I stället för att ta itu med åtgärdsförslag från Miljömålsrådet har man genomdrivit en omorganisation där ”delmål” skulle ersättas med ”etappmål”. Det är en uppenbar undanmanöver för att verka handlingskraftig trots att man inte gör så mycket konkret.

Blickar vi bortom OECD-rapporten finns förstås också mycket kritik att rikta mot alliansens miljöpolitik. Förbifart Stockholm är det kanske värsta exemplet på hur man väljer att plöja ner miljarder i något som ökar utsläppen, i stället för att använda resurserna till åtgärder som kan minska utsläppen, så som förbättringar av järnvägen. Ett annat flagrant exempel är hur man kör över Miljödomstolen och ger tillstånd till en lågprisflygplats tämligen centralt i Uppsala, trots de stora bullerproblem de skulle orsaka och de risker för dricksvattnet som påvisats. Ett annat färskt exempel är att miljöstyrningsrådet läggs ner. I en tid när EU dels öppnat upp möjligheten att ställa miljökrav i den offentliga upphandlingen och allt fler kommuner runt om i Sverige uttalar sådana ambitioner väljer alliansregeringen att försämra stödet för att klara detta.

Och inte ens de framsteg som görs i Sverige lyckas Ek förvalta väl. De utsläppsrätter som Sverige tilldelats, men som inte använts, valde miljöministern att sälja till andra länder – med resultat att utsläppen sker någon annanstans. Andra länder med överskott på utsläppsrätter har valt att makulera dessa. Men för Sveriges miljöminister var det viktigare att få in pengar för att kunna delfinansiera ett jobbskatteavdrag än att bidra till att de totala koldioxidutsläppen minskar.

För Miljöpartiet är miljö- och klimatpolitik alltid i fokus, och om vi i höst för första gången kommer i regeringsställning blir miljöpolitik därför praktik och inte bara retorisk fernissa.

Niclas Malmberg, riksdagskandidat Uppsala län (MP)
Esra Hacimehmet, språkrör Grön Ungdom Uppsala