"Översexualiseringen gör att rasifierade män inte ses som människor"

"En kvinna kan inte förtrycka en man, det är omöjligt då män alltid har en högre position i samhället i egenskap av män". Många feministiska diskussioner börjar och slutar med det påståendet. Att vara en man är en fördelaktig egenskap, det råder det inget tvivel om men hur mycket av en fördel är det om “att vara man” är allt en har? Att enbart vara man i samhället öppnar inte upp alla dörrar, det ger inte en självklar tillgänglighet till alla privilegium som finns. För att vara en privilegiad person i samhället så krävs det att en innehar en kombination av privilegium som innefattar bland annat ett ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital på olika sätt.

Jag tänker ibland på en vän jag hade under gymnasiet. Han som dejtade en svensk, vit tjej men ingen fick veta om eftersom hon skämdes så mycket för honom. Han som var rädd för att visa att han tyckte om henne offentligt eftersom folk kunde tro att han var “en av dom där kontrollerande och våldsamma männen” från Mellanöstern. Han som alltid var så noga med att säga hur han kunde förstå att hon inte ville presentera honom för sin familj för att han förstod deras oro, han var ju trots allt en arabisk muslim. Jag brukar tänka på honom och andra rasifierade män i mitt liv. Hur deras manlighet inte ger dom några fördelar, hur det faktiskt är en börda och hur det nog hade varit enklare att faktiskt vara en vit kvinna i stället.

Rasifierade män i Sverige i dag har två roller att förhålla sig till: antigen är han kriminell, fördomsfull och kvinnofientlig eller en exotisk knullmaskin. Båda rollerna är väldigt avhumaniseade och rasistiska. Vita kvinnor som ingår i relationer med rasifierade män måste förhålla sig till omgivningens frågor och oro kring hur han kommer att behandla henne, om hon kommer bli kontrollerad och totalt assimilerad till hans kultur. Kvinnor som ingår i relationer med rasifierade män möts ofta av medliande och orolig omtanke från omgivningen. Ett medlidande och en omtanke som bygger på en rasistisk struktur. Att visa oro och omtanke när en misstänker att någon är i ett destruktivt och dåligt förhållande är självklart aldrig fel men att misstänka att någon är i ett dåligt förhållande enbart på grund av att mannen är rasifierad är rasistiskt.

Både rasifierade kvinnor och män översexualiseras av vita i samhället på så sätt att det finns förutfattade meningar/fördomar kring hur människor med ett visst ursprung skulle vara i sängen, se ut nakna eller om de är bra på sex eller inte. Den här översexualiseringen gör att rasifierade inte ses som människor utan enbart som något nytt, spännande och exotiskt att testa på. Vita kvinnor som säger: "jag har aldrig testat en svart man, det skulle vara roligt", är ett exempel på hur det vardagliga språket exotifierar rasifierade män. Skillnaden mellan hur rasifierade kvinnor och män behandlas i samhället skiljer sig dock åt. Rasifierade kvinnor förväntas vara undergivna och kuvade eftersom de kommer från bakåtsträvande kulturer där det är vanligt och då är det okej för även vita män att äga dessa kvinnor, att inte behandla henne bättre då hon inte vet bättre. Det finns en längtan efter att äga rasifierade kvinnor samtidigt som det finns en otrolig rädsla att en kvinna ska ägas av en rasifierad man. En kuvad kvinna är logiskt då det passar patriarket medan en rasifierad man är ett hot då han hotar den vita patriarkala föreställningen där den vita mannen står högst upp i ägandehierarkin.

Den rasifierade mannen har blivit en fysisk manifestation av patriarket, han har blivit “dom”, dom som slår, våldtar och kontrollerarar. Problemet är att patriarket inte har ett utseende, det finns inom oss alla. När en vit man beter sig illa mot en kvinna så är det för att han som individ har problem. När en rasifierad beter sig illa så är det för att hans folk och kultur är bakåtsträvande: Individ VS Grupp. Den privilegiade vita mannen får vara en individ men sin alldeles egna unika uppsättning av problem och tankar medan den rasifierade mannen enbart är en elak produkt av sitt kvinnohatande ursprung. Det här leder till att rasifierade män utvecklar en stolthet eller en självförsvarsmekanism som gör att de tvingas ta avstånd från det “svenska” på grund av fördomarna de möts av. Det blir en ond spiral där rasifierade män förväntas leva upp till försörjarnormen och samtidigt visa sig oberörda av rasism.

Resultatet blir att rasifierade män konstant synas med förstorningsglas medan vita män alltid ses som schyssta killar som hamnat lite fel.

Den västerländska kvinnligheten står högre upp i samhällshierarkin än den rasifierade manligheten. Resultatet av det här blir att rasifierade män utsätts för systematisk rasism och det osynliggör patriarket på ett väldigt effektivt sätt.

Amra Hasanov, student och bloggare

.........

Texten är en återpublicering av ett blogginlägg.