"Vänsterns antirasism är skadlig"

Det många talat om de senaste dagarna är bråket mellan Ali Esbati (V) och den borgerliga debattören Alice Teodorescu vars meningsskiljaktigheter dras vid definitionen av vad rasism är och hur den ska bekämpas. Metadebatt tänker du. Ja, det är verkligen angeläget. 

Det jag och många med mig reagerade på var hur Esbati, helt omotiverat, ogiltigförklarade Teodorescu perspektiv på saken. Detta är bara ett av många exempel på hur vänstern anser sig har företrädesrätt i debatten och en särställning över oss andra – inte för att vi inte ser strukturer – utan för att vi inte använder oss av dem som metod och förklaring. För tänk om det skulle vara så, att vi alla valde vänsterns förklaringsmodell, då skulle problemen vara identifierade och lösta inom kort, eller hur? 

För om vi vet att det finns strukturell rasism och om vi vet att den endast bekämpas med vänsterns metoder – vad väntar vi på? För jag antar att alla vi som värnar mångfald, öppenhet och tolerans vill bekämpa varje tendens mot dessa värden så varför inte göra det tillsammans? Varför inte göra det i demokratins och humanismens namn?

Det finns en anledning till varför vi liberaler inte kommer att få stöd från vänstern i denna diskussion. Det finns en inneboende ideologisk spärr inom vänstern som gör att varje liberal seger är en förlust för vänstern, oavsett om det skulle innebära ökad tolerans och mångfald. Detta har vi exempel på från flyktingpolitiken på EU-nivå där vänstern röstar emot mindre förbättringar ”så länge muren runt EU består”, som Lars Ohly (V) uttryckte det på Twitter. 

Denna inneboende ideologiska spärr hos vänstern äventyrar alla de segrar som mångfalden, öppenheten och toleransen måste ta. Jag förstår er goda vilja men tyvärr gör ni det på bekostnad av mångfalden, öppenheten och toleransen. Vad är egentligen det viktigaste för er?

Inte ens när värden som mångfald, öppenhet och tolerans hotas kan ni släppa er stolthet och göra gemensam sak av det. För skam vore det om en antirasistisk seger betraktas som en liberal seger. Skam vore det om framgångarna inte sker enligt er plan. Skam vore det om ni i slutändan inte fullt ut kan ta äran av arbetet som bidrog till ökad mångfald, tolerans och öppenhet. Kanske är ert största misstag er övertygelse om er egen ofelbarhet. Kan man inte se brister i sina metoder kan man inte heller utvecklas till det bättre. För visst vore det väl en skam att inse att det ni bidrog med hämmade en god utveckling? 

För varje dag som går med verkningslösa metoder drabbas enskilda individer av diskriminering och rasism – låt inte ändamålet vara större än individerna. Låt inte prestigen att äga frågan gå ut över människor, rasismen angår oss alla. Vi liberaler har inga ambitioner att ta ifrån vänstern deras förklaringsmodell utan ser det som en självklarhet att olika perspektiv är gynnsamt för arbetet och breddar diskussionen. Vi har invändningar mot den naturligtvis. Vår ambition är att leva i ett samhället fritt från förtryck och diskriminering, där individer har makten att definiera sig själva. 

Ali Esbati talade om empati och kunskap som två viktiga verktyg i kampen mot rasism. Det håller jag med om. Det skulle vara klädsamt om han också tillämpa dem i sin egen debattmetod.

Robert Andersson
Styrelseledamot Liberala studenter