"IRM:s kritik glider ofta över i hån"
SLUTREPLIK. "Hade de hållit sig till att verkligen kritisera och skriva satiriskt som de i slutet av sitt svar förbehåller sig rätten till så hade det inte varit en annan sak", skriver Per Johansson.
Per Johansson är IT-konsult med ett växande intresse för politik. Han anser att det är tråkigt att allt mer i politiken verkar gå åt att försöka påtala sin motståndares brister i stället för att framhäva sina egna styrkor.
Det var ett intressant svar IRM levererade på min kritik mot dem. Det märks att de är vana att debattera, och att det inte är första gången de bemöter kritik. Börja med att hålla med i något från kritiken, och om möjligt ge gärna lite beröm. Att de sedan egentligen inte svarar på kritiken är ju en annan sak. I stället vänder de på det och får det att mer eller mindre låta som ett av sina blogginlägg.
Jag påpekade att det börjar i texten om Julia Kronlid, fortsätter i texten om Martina Aronsson och även i kommentarerna på Facebook. Jag använde något kort citat från texterna på bloggen, men den största delen av min kritik handlar om kommentarer och inlägg på Facebook. Detta väljer de dock att inte svara på överhuvudtaget. Detta förfarande handlar naturligtvis om strategi och psykologi. I och med att de skriver att det är deras text på bloggen jag kritiserar så väljer många att läsa texterna på bloggen och låter bli att läsa kritiken, de ”vet” ju redan att det är texterna som kritiseras.
En del av det de kallar för kritik är för övrigt rena hån, som förutom att de träffar sin måltavla, också träffar många oskyldiga. ”Kreationism är total galenskap, därför lyfter vi detta. Tråkigt om du känner dig träffad”. ”Om man som religiös råkar stödja en vansinnig idé som rasisterna i SD och Avpixlat står för så är det som det är.”
Två exempel på att de trots allt är medvetna om att deras uttalanden träffar oskyldiga, men att de väljer att inte ta hänsyn till det så länge de kan angripa någon aktiv inom SD. Så när de skriver ”IRM förbehåller oss rätten att driva med SD-politiker som tror att Flintstones är en dokumentärserie!” som rubrik till ett inlägg på Facebook där de meddelar att de svarat på kritik är det inte bara ett hån mot en enskild aktiv inom SD, utan det blir också hånfullt och kränkande mot så många fler.
Hade de hållit sig till att verkligen kritisera och skriva satiriskt som de i slutet av sitt svar förbehåller sig rätten till så hade det inte varit en annan sak, men nu gör de inte det, utan de glider allt oftare över i hån och kränkningar som även drabbar oskyldiga.
Att Henrik Johansson dessutom i ett inlägg från 2012 påpekar att de försöker hålla sig borta från det humoristiska just med anledningen att de inte vill att någon ska känna sig hånad eller på annat vis kränkt verkar de heller inte längre bry sig om.
Så sent som den 1/5 skrev Atilla Yoldas följande i ett inlägg hos IRM:
”Vi anser inte att vi är godtrogna när vi menar att majoriteten av alla människor − oavsett religiös tro − är sunda, förnuftiga och goda människor. Vi gör det aktiva valet att inte stänga igen den smutsiga dörren av fördomar i ansiktet på människor. Vi låter den stå öppen.”
Ytterligare ett uttalande som de längre inte verkar vilja leva efter.
