Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
2448
reaktioner idag

Josef Fransson (SD): "Klimatpolitiken har gått över styr"

"Jag säger på intet vis att vi inte ska eftersträva minskade utsläpp av växthusgaser, men med de begränsade resurser vi har till förfogande måste vi satsa på rätt kort", skriver Josef Fransson från Sverigedemokraterna.

I alla tider har överheten presenterat olika profetior för att folket ska underkasta sig makten. Tidigare har det vanligtvis varit religion, men i vårt sekulära samhälle har det uppstått ett vakuum att fylla med andra trossatser och förnärvarande är det klimatet. Hädar man evangeliet riskerar man att snabbt frysas ut som en kättare. Symtomatiskt i tiden är att Svenska kyrkan numera ägnar mer av sin utåtriktade verksamhet åt klimatlarm än kristen förkunnelse.

Klimatdebatten i Sverige har gått över styr och är allt annat än vetenskaplig. Jag har största respekt för alla de forskare som gör sitt yttersta för att förstå vårt klimatsystem, men när allt ska sammanfattas och paketeras till politiker och journalister så har mycket gått fel. Man vill ha enkla förklaringar, men i klimatfrågan finns inga sådana att finna. Få, om ens någon, ifrågasätter att koldioxid är en växthusgas eller att jordens medeltemperatur ökat ca 0,75 °C sedan förindustriell tid, men när man härleder snart varje väderhändelse till en av människan orsakad klimatförändring så har man hamnat långt utanför vetenskapen.

Vi vet mycket om vilka faktorer som påverkar klimatet, såsom stoftpartiklar, kosmisk strålning, jordaxelns lutning, jordens avstånd från solen, förändrad markanvändning, förändringar i vind- och havsströmmar, o.s.v. Till allt detta kommer också den livsviktiga växthuseffekten, som är verksam genom i första hand vattenånga och vattens avdunstning, molnbildning och nederbörd. På marginalen påverkas den också av växthusgaser så som koldioxid och metangas.

Det finns dock inga möjligheter att i detalj förklara temperaturförändringar då dessa beror på ett flertal ofullständigt kända faktorer som ofta uppträder till synes slumpmässigt. Systemets komplexitet är så omfattande att det är omöjligt att beskriva det framtida klimatet vare sig det är 5, 50 eller 500 år framåt. Det är ändock en rimlig teori att utsläpp av växthusgaser har bidragit till den uppvärmning vi sett mellan 70-talet och slutet av 90-talet. Det är dock få som bedömer koldioxidens effekt som så kraftig att den står för hela denna uppvärmning.

Mellan 1910-1940 hade vi en snabb global temperaturuppgång på kring 0,5 °C trots att koncentrationen växthusgaser i atmosfären låg stabilt. Sen blev det något kallare för att ca 1970 åter vända uppåt och bli varmare. När dagens klimatpolitik utmejslades så sammanföll denna uppvärmning väl med höga utsläpp av växthusgaser ända fram till slutet av 90-talet. Sedan dess har växthusgasutsläppen fortsatt att öka, än snabbare än tidigare, men ändå har vi inte kunnat se någon fortsatt temperaturökning på snart 18 år. Denna variabilitet har klimatmodellerna misslyckats att förutse och de har därmed visat sig vara precis så oanvändbara att beskriva klimatsystemets komplexitet som dess kritiker hävdat.

När man hör Miljöpartiet påstå att vi ”rusar mot en uppvärmning av 4 °C” eller Vänsterpartiet hävda att vi kommer få en ”havsnivåhöjning på mer än en meter fram till nästa århundrade” så förtjänar de inte att tas på allvar. Båda händelserna tillhör mycket osannolika scenarier inom klimatvetenskapen och uttalas snarare för att förskräcka till underkastelse än att varna för verklig fara. Till och med FN:s klimatpanel IPCC, som jag menar många gånger presenterar slutsatser som de inte har täckning för, håller dessa scenarier för tämligen osannolika.

Det är välbelagt att klimatet varit både varmare och kallare sedan människan utvecklades till en kulturvarelse. Även i relativ närtid har så varit fallet och det vet vi genom arkeologiska fynd och historisk dokumentation. Kring 1000-talet bosatte sig vikingar på Grönland där man kunde odla grödor för sin försörjning. Jordens normaltillstånd, åtminstone större delen av de senaste 2 miljoner åren, är dock något helt annat än vad vi upplever idag och har totalt dominerats av istider med flera kilometer tjock glaciär över Sverige. Värmeperioder som den vi nu befinner oss i har varit mycket ovanliga och istider på 80-90 tusen år har cykliskt varvats med varmare perioder på dryga 10 000 år. Vad som startar processerna vid dessa skiften har vetenskapen svårt att besvara men då senaste istiden slutade för ca 11 500 år sedan så lever vi på lånad tid inför nästa.

Att kartlägga tidigare klimat är ett extremt komplicerat detektivarbete och ju längre bak i tiden vi kommer desto grövre antaganden måste göras. Isborrkärnorna kan ge oss viktiga pusselbitar om de senaste 100 000 åren, men informationen är begränsad och lågupplöst. Bara att fastställa dagens medeltemperatur är en komplex vetenskap trots att vi sedan några årtionden tillbaka har ett nätverk av väderstationer runt om i världen och på senare tid också satelliter. Ännu mindre vet vi ännu om havens energiinnehåll vilket är starkt begränsande när man ska sia om framtidens klimat. Världshavens värmekapacitet är ca 1000 ggr större än hela atmosfärens och en förändring i en havsström kan påverka temperaturen regionalt med flera °C och således påverka utfallet i de globala klimatberäkningarna.

Jag säger på intet vis att vi inte ska eftersträva minskade utsläpp av växthusgaser, men med de begränsade resurser vi har till förfogande måste vi satsa på rätt kort. Vi måste förmå oss agera långsiktigt och inse att det inte finns några snabba mirakelkurer. Hittills har dock de ökade mängderna CO2 i atmosfären varit en välsignelse för vår värld. Koldioxiden, som är alla växters mat, har gjort världen grönare och de ökade skördarna kan mätta betydligt fler. Det betyder dock inte att det inte kan bli problematiskt på sikt. Man måste dock beakta att Sverige endast står för en dryg promille av världens utsläpp och att enbart Kina ÖKAR sina utsläpp med motsvarande 12 Sverige/år. Med det perspektivet blir det farsartat när svenska politiker lovar ”rädda klimatet”. Efter Kina står en lång rad länder i tur att gå från extrem fattigdom till mer drägliga förhållanden.

Som humanist måste fattigdomsbekämpningen komma först, inte som idag när vi försöker hålla kvar människor i fattigdom med tillväxtfientlig politik. Grundförutsättningen för att skapa en hållbar utveckling är att fattigdomen kan elimineras och att vi därmed kan få befolkningsutvecklingen att plana ut. Vid sidan av fattigdomsbekämpningen är den enda möjligheten vi har att minska utsläppen forskning och utveckling där vi finner nya vägar att framställa billig energi som kan konkurrera ut det fossila. Sveriges dyra och ineffektiva klimatpolitik har resten av världen inte råd med.

Josef Fransson (SD),
Talesman i klimat- och energifrågor

Håller du med?

KOMMENTARER

Innan du kommenterar: läs våra regler