"Det kan vara lätt att glömma, men du äger faktiskt din kropp"

Under den tidiga valrörelsen harglädjande många frågor handlat om allas rätt till sin kropp. Feministiskt initiativ och Moderaterna har bråkat om hur porr får utformas. Föreningen Cannalisörerna och jag själv har argumenterat för en legalisering av cannabis och på andra sidanhar en stackars folkpartist för evigt dödat sina chanser att tas på allvar som liberal.Tur att det knappast var särskilt många som fortfarande levde undervillfarelsen att folkpartiet gillar individers fria val?

Det har även skrivits debattartiklar om tatueringar samt tatueringar och sexuellt våld och innan dess var det debatt om våldtäktslagstiftningen. Förraåret kom det även ett antal debattartiklar om aktiv dödshjälp ochbara förra veckan gick folkpartiet ut och ville tillåta surrogatmoderskap.

Vad har då alla dessa debattergemensamt? De handlar om rätten till din kropp. Feministisktinitiativ gör oftast inte mycket rätt, men jag gillar att detenderar till att prata kvinnans rätt till sin kropp. Kvinnor (ochmän) ska själva få bestämma vad de vill göra med sin kropp.Problemet är att varken feministisk initiativ eller någon annan gårtillräckligt långt.

Jag anser att alla människor äger sinegen kropp, och så länge de inte skadar någon annan så får degöra vad de vill med den. Vill någon göra porr, eller omvederbörande inte vill men får tillräcklig ekonomisk ersättningför att hen anser att det är värt det ändå, bör hen också fågöra porr. Vill någon röka på, då har inte politikerna med detatt göra. Vill du tatuera dig så ska du naturligtvis få göra detoch det är din ensak. Det är du som får ta ansvar för dinahandlingar och det är också du som bestämmer.

Folkpartiet tycker attsurrogatmoderskap ska tillåtas om det sker på ideell grund och Fivill förbjuda det, men vad har politikerna med det att göra? Omnågon bestämmer sig för att vara surrogatmoder, för vilketfrivilligt skäl som helst inklusive ekonomisk ersättning, så harvarken Gudrun eller Jan något att säga till om. Det är nämligeninte deras kroppar det handlar om. Samma sak gäller aktiv dödshjälp.Om jag, gud förbjude, blir obotligt sjuk och får veta att allt jaghar kvar i mitt liv är några månader av intensivt lidande vill jagsjälv få bestämma när jag ska dö. Ingen läkare, anhörig ellergod samarit som hjälper mig med att utföra mitt val ska hellerbestraffas för sin barmhärtighet. Det handlar nämligen om mitt livoch mina val, inte om deras. Om rätten till liv betyder någontingalls, då måste den också inkludera rätten att avsluta livet undervärdiga omständigheter.

Jag gillar att debatten börjat handlaom rätten till sin kropp. Det är också bra att en del människorstår upp för den. Problemet är bara att det borde vara ensjälvklarhet att det är du som bestämmer över din kropp och attdu bör få göra precis vad du vill med den så länge du inteskadar någon annan. Jag säger inte att du ska röka på, spela inporr, tatuera dig, sälja sex eller bli surrogatmoder, men jag sägeratt om du vill göra det så borde ingen politiker ha rätt atthindra dig. Det är din kropp, ditt ansvar och din frihet att takonsekvenserna av ditt handlande. Varken politiker, släktingar ellernågon annan har rätt att bestämma över den.  

Ambjörn Hedblom,
vice ordförande Klassiskt liberala partiet