Aron Flam
Aron Flam

Komikern Aron Flam: "Aftonbladet kallade mig kränkt jude"

"Jag säger inte att alla på Aftonbladet är antisemiter. Det vore att kollektivt skuldbelägga, och jag sysslar inte med sånt. Det är det Aftonbladet som gör", skriver komikern och skribenten Aron Flam.


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Aron Flam är komiker och skribent med judiskt ursprung. 

Följ honom på Twitter: @AronFlam

Besök Flams hemsida och se hans senaste show; En Svenskfientlig Afton.

Telefonen ringer på morgonen. Jag svarar. ”Hallå, Aron?”. De i andra änden av luren har tydligen inte hört att jag svarar. För de fortsätter sin diskussion så att jag hör den. ”Kom igen, vi behöver nån som spelar kränkt jude!”

”Hallå”, säger jag. ”Jag hör er!”

Efter det blir det lite tryckt stämning.

”Eh, hallå? Ja, det var Aftonbladet debatt – vi undrar om du kan tänka dig att skriva något om antisemitismen i Sverige?”

Vid det här laget är jag förbannad. Inte bara för att jag just utsatts för någonting nedlåtande, utan mest för att Aftonbladet är en av de krafter i det här landet som oftast använder sig av dubbla måttstockar när det kommer till både rapportering om konflikten i Israel-Palestina, och till rapportering om antisemitism här hemma i Sverige. Dubbla måttstockar innebär att man dömer judar efter andra kriterier än andra människor. Det är definitionen av rasism.

Jag förklarar att jag har hört vad de sagt om mig och nej – det kan jag inte. Inte för Aftonbladet. Jag vill inte vara ert judiska alibi.

Innan vi fortsätter vill jag bara säga att antisemitism inte behöver betyda att du tar på dig ett hakkors och heilar dig fram genom livet. Det är bara att du har fördomar mot judar. Och visst är det skillnad på Israelkritik och antisemitism – men den gränsen överträds allt oftare.

Det är något Aftonbladet ägnar mycket tid åt. Vanligtvis har det hållit sig till Aftonbladet Kultur, men nu har det börjat spilla över.

Jag känner inte till någon annan västerländsk publikation av sådan storlek som publicerat blodsanklagelse och sedan försvarat den publiceringen gång på gång, än Aftonbladet. Om man försvarar rasistiska åsikter, eller ursäktar dem, då är man rasist. Detsamma gäller antisemitiska åsikter. Men jag får anledning att återkomma till det.

För er andra vill jag berätta detta. Jag är jude. Jag är inte religiös. Men jude är en del av min kulturella identitet ändå – mest för att jag inte fick välja den själv. Jag är en offentlig person och jag är offentlig med att jag är jude. Och det räcker tydligen nu för tiden. När jag gick över Medborgarplatsen i lördags natt hörde jag tre olika människor ropa ”Jahoud!” det arabiska ordet för jude, efter mig. Jag föredrar ”God kväll” eller ett opretentiöst ”tja!” – bara så ni vet.

En stor del av problemet med antisemitismen i dag är att den kommer från människor som ser sig som och kallar sig för antirasister.

I dag är det normalt att säga ”Israelkritik avfärdas ju alltid som antisemitism” varje gång nån blir anklagad för just antisemitism. Jag vill hävda det motsatta – det är betydligt vanligare att man ursäktar sin egen antisemitism med att den bara är Israelkritik.

Som när Martin Soneby svarade på ett tweet om att judiska församlingens kortege i Prideparaden hade blivit buad åt med ”judiska församlingen stödjer en rasistisk apartheidstat så det kanske var det man buade åt, inte individuella judar”. Men om det är sant så gjorde man ju just dessa individuella judar ansvariga för landet Israels politik – oavsett var de själva står i frågan. Det är kollektiv skuldbeläggning. Ungefär som att man skulle skuldbelägga alla muslimer för 11 september. 

Ni känner säkert till de vanligaste fördomarna mot judar. Att vi är snåla och att vi styr världen. Man förväntar sig konspirationsteorier om att judar styr bankerna, media och USA från nazister, men på sistone kommer de allt oftare från vänsterhåll.

Sådana som Dani M i hiphopgruppen Labyrint gav uttryck för 2012. Då sa han att ”familjen Rothschild” kontrollerar både ”i stort sett hela bankväsendet i världen” och staten Israel, genom vilka man dessutom styr ”i stort sett hela världsmedia”. Klassiska antisemitiska fördomar. Artikeln han kommenterade på var en krönika av Aftonbladet Kulturs redaktör Åsa Linderborg. I den försvarade hon en anklagelse om att Israeliska staten skulle skörda palestiniers organ. En anklagelse hon själv publicerat. Snurrigt va?

I stället för att fördömas så ursäktas Dani M i Sveriges Radio av Ametist Azerdogan. En självutnämnd antirasist. Som efter att ha frågat honom om hans uttalanden om att judar styr världen fortsätter resten av intervjun med att hylla honom som en av svensk hiphops mest ”lysande artister". Om man försvarar rasism som Dani M gjorde, eller ursäktar det som Ametist gjorde, då är man rasist. Det är den måttstock vi dömer rasismen från SD med. Varför tillämpar vi den inte nu?

Jag önskar att alla konflikter kunde uppbåda det engagemang som den i Israel-Palestina. Men det gör de inte. Det är bara i denna konflikt som engagemanget verkligen märks.

Och alla har rätt till sina egna åsikter. Men ingen har rätt till sina egna fakta. Och faktum är att färre dör i Israel-Palestinakonflikten än i många andra konflikter.

Israel-Palestinakonflikten är unik. Men inte i grymhet som så många vill få det till. Den fördomen kallas blodsanklagelse och är också klassisk antisemitism. I sin medeltida variant – som fortfarande återkommer i media, i Mellanöstern, i Ryssland, och här i Sverige – handlar det om att judar skördar icke-judars blod eller organ. Vad den vill göra är att framställa juden som osedvanligt blodtörstig.

Israel-Palestinakonflikten är grym. Men den är inte ovanligt grym. Den är medelmåttigt grym. Precis som de flesta mänskliga konflikter.

Däremot är den unik. På två sätt.

Dels i hur mycket mediebevakning den får. Den får mer medialt utrymme än någon annan konflikt. Mycket mer. Trots att det har dött färre i Israel-Palestina sen 1948 än det har gjort i den helt bortglömda konflikten mellan Azerbajdzjan och Armenien sen 1988. 

Dels att ena parten är judar.

Inte nog med att Israel-Palestinakonflikten bevakas mer än de andra konflikterna. Det är också så att det är den enda konflikten där ena sidan hela tiden ska kallas barnamördare. Men det är bara här som det verkar spela roll. Och just denna kritik återkommer gång på gång inom vänsterns och medias kritik mot Israel. ”De mördar barn!” och ”De styr världen!” Och så de ständigt återkommande jämförelserna med nazityskland eller apartheid i Sydafrika. 

Svensk media är generellt pro-palestinsk.

Vill ni ha bevis för det behöver ni inte titta längre än till Aftonbladets debattchef Ehsan Fadakar. I en krönika helt nyligen tog han förbehållslöst ställning för ”palestinierna”.

Det får han gärna göra, men meningen ”De dödar barn och vissa kallar det för 'komplicerat'” fick mig att dra öronen åt mig. Inte för att den är fel – utan bara för att den vanligtvis inte tillämpas. Men när det kommer till israelisk militarism så används den hela tiden. Att han dessutom målar upp den senaste konflikten som att folk står mot folk, i stället för att skriva att det här är en konflikt mellan Hamas, en islamistisk organisation som vill utplåna Israel och mörda alla judar, och Israels regering, en samling knäppskallar där vissa är ultranationalister, det nämner han inte. Inom båda läger finns det stor spridning i åsikter och viljor. Men i Fadakars kolumn buntas båda sidor ihop till sina etniciteter.

Aftonbladet Kultur publicerade själva det moderna skolexemplet på blodsanklagelse när Åsa Linderborg 2009 gav utrymme åt Donald Boströms konspirationsteori om att Israel stjäl palestiniers njurar. Så var det inte. Det var några enskilda individer i Israel, som dessutom hade åtalats och dömts för det av staten, som hade gjort det. Och de var inte specifikt ute efter palestinska organ. Judiska lik hade också skändats. Liksom turister. Det nämndes inte med ett ord i Boströms artikel.

Åsa Linderborg har försvarat den här publiceringen flera gånger. När hon till sist avslöjas i P1s medierna med att artikeln är lögn, och att hennes försvar av den är lögn, då skickar hon i stället fram andra att försvara den. Först ut var Aftonbladets Martin Aagård som skrev en krönika om hur rätt det var. Därefter försökte även Tidningen Filter frikänna Boströms artikel.

Vilket i sin tur gjorde att Oisín Cantwell hyllade under rubriken "Upprättelsen" försvaret i Filter som en seger för Aftonbladets publicering av en ren antisemitisk konspirationsteori och återigen få det till att de har rätt i nån sorts stor antisemitisk grupprunk.

Återigen, om man försvarar eller ursäktar fördomar så legitimerar man dem. Och Aftonbladet är en av de största syndarna. Återfallsförbrytare kan man säga.

Det är som när Åsa Linderborg ville genomföra en granskning av Bonniersfären. En bra idé – men det är skillnad på att granska och att vilja få sina fördomar bekräftade. För två av de sex artiklarna anlitade hon journalisten Johannes Wahlström som tidigare skrivit artikeln ”Israels regim styr svenska medier” i Ordfront magasin. Chefredaktören för Ordfront tvingades efter den publiceringen be om ursäkt efter att flera journalister som använts för att underbygga tesen anklagat Wahlström för citatförfalskning. Helène Lööw, historiker och Sveriges främsta expert på högerextremism, beskrev själv artikeln som en ”klassisk antisemitisk konspirationsteori”.

Många artiklar följer ett visst mönster. Först beskrivs Israels handlingar som stora övergrepp. Sen kommer jämförelsen med Nazityskland och/eller Apartheid. Sedan följer friskrivningsklausulen: ”men det får man inte säga för då blir man genast stämplad som…”

För någon vecka sedan skrev Elisabet Höglund en krönika i Aftonbladet där hon hävdade att Israel direkt efter sitt bildande 1948 anföll alla sina grannländer. I själva verket var det tvärtom. Krönikan står kvar. Fast med en rättelse. Andra fakta – men samma smörja. Vad hennes påhittade fakta skulle göra var att visa på att judarna alltid har varit mer än normalt aggressiva. Alltså att judar skulle vara mer blodtörstiga än andra människor. Återigen, blodsanklagelse eller i alla fall snudd därpå. 

Det gick igenom Höglund, och det gick förbi hennes redaktör. 

Redan några dagar senare skrev Höglund krönika där hon berättar att hon delar väldigt mycket bilder från #gazaunderattack utan att veta om de är riktiga eller inte. En granskning gjord av BBC visade dock att många av bilderna var gamla eller från helt andra krig. Att en erfaren journalist inte ens kan googla sig fram till fakta bådar illa.

Eller när miljöpartisten Jerker Nordlund går ut och säger att Israel är en sinnessjuk stat som omedelbart borde nedmonteras. Varför riktas detta krav bara mot Israel? Det finns gott om stater som är värre. Men det är bara i den judiska statens fall som det framförs krav på nedmontering. Det ropas inte om att Irak ska upplösas, eller Pakistan, där fler har dött. Inte ens när USA skickar drönare över Pakistan, eller när England bombar Libyen med mängder av döda som följd. Inte heller när Frankrike invaderar Mali talas det om nån ”nedmontering”.

Intervjun där han fick bre ut sina fördomar var givetvis i Aftonbladet. Inte någonstans i intervjun nämns att det han förmedlar är antisemitism. Jerker Nordlund får bre ut sig helt okommenterat. 

Israel kanske är en vansinnig statsbildning, men det finns absolut vansinnigare. Stater som orsakar fler människors död. Som USA i Irak och Afghanistan. Eller England i Libyen. Så varför framförs aldrig några krav på deras nedmontering? Varför särbehandling av en enda stat? Och varför just den enda stat som är judisk?

I veckan publicerade Aftonbladet en teckning av Charlie Christensen där han skriver att ”Hitler gasade fel judar!”. Den plockades ned efter att folk hade påpekat att den kanske var lite mer än en smula antisemitisk. Men hur kom den över huvud taget upp? Tekniskt fel säger Aftonbladet. Aftonbladet verkar tro att de har en bugg i sitt system som slumpmässigt gör artiklar, krönikor och seriestrippar antisemitiska.

Men Aftonbladet tycks inte ha tagit bort buggen. För senast i lördags kom det upp en till artikel som fint illustrerar just det jag talar om. Det är en besatthet hos vissa verkar det som. Inte döda barn i allmänhet. Bara de som dödats av judar. Jag gissar att antisemiten i det här fallet är Pontus Lundkvist.

Om man inte erkänner sina fördomar så kan man aldrig ta itu med dem. Och Aftonbladet förnekar dem ihärdigt. Dubbla måttstockar tycks vara ledordet.

Så när Aftonbladet ringer mig och jag hör att de vill att jag ska ”spela kränkt jude” blir jag kränkt. Ironin av att ha fallit in i stereotypen har nämligen inte undgått mig. Men det som stör mig mest av allt är att jag över huvud taget ska behöva förklara det här för människor som kallar sig antirasister. 

Aftonbladet förnekar att jag har hört det jag hörde. Och jag spelade inte in det. Så är det med det. Jag säger inte att alla på Aftonbladet är antisemiter. Det vore att kollektivt skuldbelägga, och jag sysslar inte med sånt. Det är det Aftonbladet som gör.

Aron Flam,
Jude, komiker och skribent

--

LÄS MER: Aftonbladet dementerar Flams kritik: "Det är inte sant"

Har du en annan åsikt i frågan? Skriv en debattartikel och skicka den till debatt@nyheter24.se

De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Upplever du medias rapportering om Israel-Palestina som partisk?
Tack för din röst!
Senaste nytt

"Jag körde rattfull med ena dottern i bilen"

13 Dec 2022, 11:12

En stark välfärd är det enda som kan rädda svensk psykiatri

10 Sep 2022, 18:41
DEBATT: ​​"Man kan önska att jag var ett undantagsfall. Men jag är vuxen nu och med åren har jag träffat alldeles för många människor med liknande berättelser. Berättelser om en psykiatri som inte fungerar. Det är inte värdigt ett land som Sverige", skriver debattören och socialdemokraten Felicia Torpman.

DEBATT: "Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar"

8 Sep 2022, 15:20
"Regeringen pratar gärna om sin feminism, men satsningar på kvinnosjukdomar lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar och öronmärker resurser till forskning om kvinnosjukdomar", skriver Elisabeth Svantesson (M) och Matilda Ekeblad (MUF).

Därför går jag, Bränsleupprorets ledare, med i Moderaterna: "Arbetar hårdast"

5 Sep 2022, 15:34
"Redan innan Rysslands invasion av Ukraina hade Sverige världens dyraste diesel. Vi har i år sett bränslepriserna slå nya skyhöga rekord. Det finns ett parti som jag menar gör mest för att motverka detta, som arbetar hårdast för att priset ska sänkas", skriver Bränsleupprorets ledare Peder Blohm Bokenhielm.

Kan vi en gång för alla sluta klaga på skatten?

10 Jun 2022, 15:24
DEBATT. "Du som klagar. Du har säkert ett välbetalt jobb. Kanske betalar du mer i skatt än grannen. Men vet du? Det är inget straff. I grunden är skatter något fint. När det går till rätt saker", skriver debattören Felicia Torpman.

Sophie, 13, sätter ner foten: "Hjälp mig att befria försöksdjuren!"

2 Jun 2022, 09:47
INSÄNDARE: "Tänk att vara detta djur som används för att ta fram hudvård till människan, att lida och leva helt i motsats till sin instinkt", skriver Sophie Piper, 13.