"Utvecklingen går åt rätt håll i förorterna"
"Den marginaliserade situation som råder i Stockholms invandrartäta stadsdelar måste tas på största allvar", skriver Nima Sanandaji och Andreas Bergström.
Trots att utanförskapet utgör ett omfattande problem finns också ljuspunkter, som förtjänar att lyftas fram. Ett tydligt exempel är den utveckling som skett i Stockholms invandrartäta stadsdelar under senare tid. Trots krisen, och inflyttning av många nyanlända, har både antalet och andelen i arbete ökat. Samtidigt har inkomstnivåerna stigit. Det är viktigt att påminnas att integration med tiden är möjlig också i dagens Sverige. Med rådande trend dröjer det dock tills 2054 tills de marginaliserade stadsdelarna kommer ikapp. Reformer krävs för att snabba på jobbtillväxten.
Stadsdelar som Skärholmen, Tensta, Husby och Rinkeby ligger alla i Stockholm. Socialt finns dock ett enormt gap till resten av staden. Bland personer i åldrarna 25 till 34 år är det som exempel bara runt hälften som arbetar i dessa stadsdelar. Det kan jämföras med åtta av tio i Stockholm som helhet. En medial bild är att utanförskapet dessutom förvärrats under senare år. En sådan utveckling skulle egentligen inte varit förvånande. Sverige har trots allt drabbats av en global kris där många arbeten gått förlorade. Dessutom har stora grupper av nyanlända invandrare kommit, varav många med låg utbildningsnivå.
Den faktiska utvecklingen kommer därför som en positiv överraskning. Skärholmen är den enda av stadsdelarna där unga fått en svagare etablering på arbetsmarknaden mellan 2006 och 2012, det senaste år som Stockholms Stad publicerat statistik för. I Skärholmen har andelen 25 till 34 åringar i arbete minskat med 1 procent. I Rinkeby har den ökat med 7 procent, i Husby med 12 procent och i både Tensta och Kista med 14 procent. I Stockholm som helhet har andelen unga i arbete samtidigt stigit med knappt 2 procent mellan 2006 och 2012. Utanförskapsområdena har alltså med tiden börjat komma ikapp. Samma trend är tydlig också bland äldre personer.
En vanlig föreställning är att sysselsättningen skapats genom en lönedumpning. Inte heller den fördomen stämmer. Andelen som saknar arbetsinkomst eller som tjänar under 160 000 kronor per år har nämligen minskat. Långsammast har det gått i Rinkeby och Skärholmen, där andelen låginkomsttagare fallit med 6 procent. Snabbast har det gått i Kista där den minskat med 13 procent. Om inte situationen förbättrats i de marginaliserade stadsdelarna så skulle ytterligare drygt 700 personer idag haft inga eller låga inkomster. Det är ingen spektakulär utveckling. Men det är en utveckling åt rätt håll. Och det är något att glädjas över, i en tid där utanförskapet riskerade att förvärras.
Den marginaliserade situation som råder i Stockholms invandrartäta stadsdelar måste tas på största allvar. Utifrån ett både mänskligt och ekonomiskt perspektiv har vi inte råd med att så många befinner sig i utanförskap och bidragsberoende. Reformer krävs för att sänka trösklarna till arbete och stimulera till växande företag. Om följande trender fortsätter kommer de marginaliserade stadsdelarna ha samma andel unga i arbets som resten av Stockholm först år 2054. Så länge kan vi verkligen inte vänta.
Nima Sanandaji, tekn dr och författare
Andreas Bergström, vice vd Fores
