Fridolin (MP): "Låt inte SD sätta agendan för valrörelsen"

"Mindre invandring här." Plakatet står nedkört i gräsplätten vid marknadsplatsen i min gamla hemby. Jag minns klistermärkena från min uppväxt. Mindre professionella, hemmakopierade och slarvigt uppsatta på elskåp och gatlyktor. Men samma budskap då som nu: "Bevara Sverige svenskt." "Stoppa invasionen." "Sverige vakna! Problem: massinvandring. Verkan: fattigdom. Åtgärd: återresa."

Och samma avsändare. Sverigedemokraterna. Men en sak har ändrats. Då var de ett litet promilleparti som inte togs på allvar. Nu har de plats i riksdagen och har satt upp målet att om några veckor bli Sveriges tredje största parti.

Jag träffar vittsjöborna som hjälper flyktingarna som kommit hit för att få en fristad från krigets helveten. Och plakatet vid marknadsplatsen känns motsägelsefullt. Visst finns det dem som lyssnar, hummar med i "mindre invandring här." Men jag tror aldrig det tidigare varit så många som sagt emot. Som ordnar knatteträning för flyktingbarnen, midsommarfirande och frivillig svenskundervisning. Som inser att vi blir rikare när vi delar det som gör oss stolta med dem som just nu behöver vår solidaritet.

När jag möter resursgruppen för flyktingarna känns plakatet där nere i byn mest som ett desperat rop riktat mot människor som redan vänt ryggen och gått åt andra hållet.

I kväll frågas jag ut i SVT:s partiledarintervjuer. Valrörelsen är i full gång, och på något sätt känns det som att i dess epicentrum lyssnar man mer till SD:s utrop än vad man gör hemma i byn. För sakfrågorna - beskeden om vilket Sverige vi är och vilket Sverige vi vill vara - tycks för länge sedan ha trängts undan till förmån för maktlekar, spelteorier och hisnande siffror om vad det sägs kosta när människor flyr hals över huvud. Som om det var vi som drabbats av en katastrof, och inte de som flyr.

Sverigedemokraterna betalar helsidesannonser i rikstidningarna. Det lär ha kostat en hel del, men det gör dem inget. Genom att sno åt sig kommunstöd som skulle gått till lokalt demokratiarbete till partikassan i Stockholm har man med skattepengar lyckats bygga upp en av de största valkassorna, mer än dubbelt så stor som Miljöpartiets. Och nu använder man pengarna för att i ett påkostat öppet brev ställa flyende mot pensionärer.

Deras frågeställning är ekonomiskt korkad. Sverige har klarat flyktingströmmar förr. Det kommer inte fler till oss nu än vad det gjorde under Balkankrisen. Och det vi har anledning att fundera mest över kring vad som hände då är inte de som fick stanna, utan de som då stängdes ute eller visades tillbaka till bödlarnas etniska rensningskampanjer. Alla räkenskaper vi kan följa av de som då kom och fick en fristad här visar att det är människor som i dag jobbar, bidrar och betalar skatt i samma utsträckning som oss som fötts här i landet.

Om det nu ens har betydelse när världen brinner, människor massakreras och FN varnar för folkmord. Mänskliga rättigheter är ingen budgettransaktion, det är ett ansvar, en förpliktelse, ett löfte till oss själva och våra medmänniskor. Glömmer vi det, har vi redan låtit Sverigedemokraternas mångmiljonkampanj sätta valrörelsens dagordning.

Och då vill jag påminna om detta: Det händer inte bara. Det finns ingen naturlag som säger att SD:s åsikter måste vinna bredare stöd, särskilt inte nu när så många fler än någonsin tidigare är beredda att säga emot. Deras ambition att bli tredje störst kan fortfarande stoppas. För det händer inte bara. Det är faktiskt du som bestämmer.

Gustav Fridolin,
Språkrör (MP)