"Du kom aldrig Jimmie Åkesson, fast barnen väntade"

Du kom aldrig Åkesson, fast vi väntade. Kvar blev frågor i luften och luft som i dag doftar av skam. För jag kan aldrig förklara och jag kan aldrig försvara. Varför kom du inte, Åkesson? Är du rädd att ett barn ska få dig att vackla? Att pojken som föddes intill någon som dog, ska likna dig själv som barn? Är du rädd att någon ska slåss? Ingen vill slåss, Åkesson, bara få svar.

Min svenskhet börjar att falna. För de dina säger att man kan förlora sin tillhörighet här om man byter lojalitet och identitet. Min lojalitet har du aldrig och jag kan inte identifiera mig med ett Sverige som blir alltmer kallt. 

"Är han rasist?", Vem ska ljuga mest, du eller jag?

LÄS MER: Johanna Sjögren Staf: "Du är välkommen att besöka mitt jobb, Jimmie Åkesson"

Du kom aldrig Åkesson. Är det för att du inte vill se flyktens ansikte, för att ärr inte finns om du inte sett, och för att det är enklare att döma den man inte vet namnet på? Du kom aldrig, kanske ville du inte se att det fyrstjärniga du redovisat inte är det som är sant, och att människor faktiskt vill och kan. Är du rädd att ditt hjärta ska börja blöda, för någon som inte är som du? Är du rädd att det mänskliga blir mer än du kan bära, och att du får bära många svenskars skam på dina axlar nu?

Du kom aldrig Åkesson, och jag har inga svar. Jag har tagit hot för att jag inte tycker som du, och jag tänker inte låta mig skrämmas. Men förklara Åkesson, hur du vänt och skrämt, hur du dömt och stängt. Kanske är människorna här snart lika rädda som dem som knackar vid gränsen.

Du kom aldrig Åkesson och när du sover vill jag att du drömmer. Om en skjuten broder, en sörjande moder och att du vaknar och vet att det är någons liv. 

Är du rädd, Åkesson att Sverige ska se någon annan där du står, någon med armen i luften, sägandes att arbete ger frihet.

Så tag dig friheten att förklara för mig. För jag vet inte vad jag ska svara dem.

Johanna Sjögren Staf,
Arbetande på asylboende för ensamkommande