"Nya sossarna sviker arvet efter Palme"
"Var är din lojalitet till dina väljare Löfven?", skriver Magnus Krantz.
Magnus Krantz och är en kommunikatörsstudent på Södertörns Högskola med journalistdrömmar.
Igår fick svenska folket veta att Stefan Löfven inte tänker ingå i ett regeringssamarbete med Vänsterpartiet. Den enade fronten som de rödgröna tillsynses förde under valet existerade alltså inte längre, en dag efter valet. Var är din lojalitet till dina väljare Löfven?
Det är kanske inte borde kommit som en överraskning att Jonas Sjöstedt fick kalla handen av Socialdemokraterna efter valet eftersom partiet rört sig mer och mer mot mitten under de senare åren. Ändå kan jag inte undgå att känna mig överraskad och besviken, och jag vet att jag inte är ensam om det.
Efter förra regeringens nedmontering av välfärden och införandet av katastrofala privatiseringar så ledde Vänsterpartiet kampen mot vinster i välfärden. En kamp om en fråga som det svenska folket rankade som en av de viktigaste i valet.
Det visar sig att det var en kamp som både MP och S åkte snålskjuts på. För i och med Löfvens beslut igår om att stänga ute den enda riktiga progressiva rösten för ett jämlikare samhälle utan privatiseringar så visar den blivande statsministern en sak. Han vill regera till varje pris, regera men inte förändra.
Kanske är detta ändå det som måste ske för att Sverige ska få ett vänsteralternativ att vara stolta över. Kanske var Löfven tvungen att ta detta steg för att visa för de vänsterinriktade socialdemokraterna att partiet nu har en ny riktning. En riktning där partiet under två mandatperioder i opposition kritiserat Alliansen och dess politik bara för att sedan direkt föreslå ett samarbete med detsamma. Var är din lojalitet till dina väljare Löfven? De som faktiskt inte ville se mer av Folkpartiets och Centerpartiets politik tvingas nu se sitt eget parti sträcka ut handen till dem.
Det finns ett gammalt sätt att beskriva Vänsterpartiet som existerar i dag: ”som socialdemokraterna var under Olof Palme”. Det kanske ligger mer sanning i det än vad vi faktiskt trodde innan. Hade Palme valt ett socialdemokratiskt parti där den demokratiska socialismen, som han så fint uttryckte det, lyser med sin frånvaro?
Jag hoppas och tror inte det.
