"Kevins mamma har inte råd med den 'kostnadsfria' skolan"

Kevin satt tyst. Han kunde inte förmå sig att vara lite småbusig som de andra barnen. Inte den här morgonen. Han våndades och drog sig lite undan i väntan på att Agneta skulle låsa upp dörren till klassrummet. Kapprummet var fullt  av medhavda skridskor och hjälmar, och alla klasskamrater var mycket uppspelta medan de visade upp innehållet i sina ryggsäckar; bullar, kakor och ballerinakex.
Just när Kevins bästa vän Jakob frågade honom  vad han hade med sig öppnade Agneta dörren. Kevin andades ut. Mammas hemmagjorda varma choklad och ostmackor var inget han ville visa för någon.

Agneta hyschade åt barnen när de satt på sina platser och frågade om det var någon som inte hade skridskor med sig. Kevin vågade inte räcka upp handen. Mamma hade inte haft råd att köpa nya skridskor.

Barnen kivades och trängdes och stämningen var mycket uppåt, ivrig och förväntansfull. Utom för Kevin. Han tyckte att hela världen var svart. Han svalde nervöst när han gick med sin ryggsäck till de andra barnen. Framme vid bussen kom Agneta fram till honom och frågade var han hade sina skridskor och sin hjälm. Kevins röst ville fortfarande inte komma ut. Han såg ner i marken. Agneta upprepade sin fråga. Kevin ruskade på huvudet.

Bussen åker iväg, och Kevin blir ståendes kvar. Han kände sig ledsen, men kämpade för att inte gråta.

”Glömde du att ni skulle åka skridskor idag?”, frågar en fritidsledare senare. Kevin ruskade på huvudet. ”Har du inga skridskor?” Kevin ruskade på huvudet igen. Men nu kunde han inte hålla gråten tillbaka. Efter att han gråtit ut berättar Kevin att mamma inte hade kunnat köpa skridskor, eftersom hon bara fick pengar från kommunen och att tanten som mamma pratat med inte ville ge dem pengar till nya skridskor och en hjälm. Tanten hade sagt att man inte kan få pengar till något som är frivilligt. Kevin grät lite mer när han försökte förklara att Agneta hade sagt att alla MÅSTE ha skridskor och hjälm med sig. Ryggsäcken med chokladtermosen och mackorna kändes tung att bära hem igen den dagen.

Stefan Löfvén och Gustav Fridolin, hör på nu!

Kevin och hans mamma är bara två av många som blir lidande av att den kostnadsfria skolan inte är så kostnadsfri som skollagen säger att den måste vara. Skridskor och matsäck är bara två saker, eftersom uttalade krav på daglig frukt, skollunchersättande matsäckar, hemläxa som kräver Internet, lucialinnen, insamlingar och så vidare utgör väldigt stora årliga kostnader som skolan lastar på eleverna/föräldrarna, trots att lagen förbjuder det.

Nu gör ni även gymnasiet obligatoriskt, så jag vill jag fråga er om ni är beredda att löpa hela linan ut? Är ni beredda att för en gångs skull se verkligheten som den är och arbeta för förändring och tillse att skollagen följs, för BÅDE grundskolan och nu också gymnasiet? Är ni beredda att se till att fröet till utanförskap inte längre sås redan i skolan?

Åke Holm,
Fruktkampen - kampen för den skollagsenligt kostnadsfria skolan