"Jag skäms över det jag gjorde när jag var full"
"Förr drack jag för att våga vara mig själv bland folk. Lyckligtvis har min självkänsla utvecklats och nu är jag inte rädd längre", skriver Julia Nilsson.
Sent in på kvällen någonstans i en källare bland musikdunk, dansande svettiga människor och rök dansar även jag. Under kvällens gång har jag konverserat med en kille som minst sagt verkar intresserad. Han frågar mig om jag vill ha en drink men jag tackar nej. Han ställer då en följdfråga om jag är nykter. När jag bekräftar hans misstanke dansar han iväg in i dimman utan att säga något mer. Kvar står jag och ser när han börjar tafsa på tjejen i hörnet av lokalen, vars tröja halvt trillat av och ögon som vägrar fokusera.
Visst, jag förstår. Hon är säkerligen mycket enklare att få med sig hem ikväll. Hon kan ju trots allt varken prata eller gå. Egentligen vill jag bara gå fram till killen och säga: “Allvarligt talat? Tror du hon kommer vara så rolig att ligga med ikväll? Bara för att jag är nykter betyder inte det att jag inte är lika kåt, om inte kåtare än vad hon är. Men ha det så trevligt!” Men sådant gör man inte så kvar dansar jag.
För några månader sedan bestämde jag mig för att bli nykterist. Ett beslut jag idag inte förstår varför jag inte tidigare tagit. Personligen drack jag förut för att våga vara mig själv bland folk. Lyckligtvis har min självkänsla utvecklats och nu är jag inte rädd längre, nu skäms jag istället. Jag skäms över att jag för några år sedan inte vågade prata med främlingar förrän det spytts en röd matta framför mig. Jag skäms över att jag varit den där tjejen som alla skrattar åt för jag varit så jävla full. Jag skäms över saker jag sagt som jag inte borde sagt när jag varit påverkad.
20 år och nykter