"Vi måste införa en boplatsamnesti för fattiga EU-migranter"

Tiggarehar blivit en del av vardagen på våra gator i Sverige. Men var borde? Under det senaste året har det varit stor uppmärksamhet kringvräkningen av boplatserna i bland annat Högdalen, Huddinge ochSollentuna. Kommunerna har bollat frågan och ansvaret mellan sig iett djävulsk spel om vem som i slutändan ska sitta med SvartePetter. 

Detär angeläget att frågan snarast tas upp för diskussion om en merövergripande lösning. Vi har fri rörlighet inom EU och dennagäller oavsett om man är rik eller fattig. Samtidigt ser vi gångpå gång hur kommuner har svurit sig fria från ansvar genom attfinansiera hemresor för de tiggare som bor på boplatserna i denegna kommunen. Idén med återresa är visserligen frivillig men deflesta som lämnar Sverige innan de själva hade tänkt sig gör deteftersom de inte ser något annat val. 

Konsekvensen blir dessvärreatt kommunerna berövar de fattiga människor som tagit sig tillSverige den inkomst dessa kalkylerat med att få ihop under sinvistelse i vårt land. Jag har själv varit med om att arbeta aktivtmot vräkningarna och har i det sammanhanget träffat människor sombefunnit sig i Sverige allt mellan 2 dagar och 2 månader. För demsom känt sig tvingade att acceptera bussresor till hemlandet efteratt ha vistats i Sverige en kort tid blir resan en förlustaffär.

Nuefter valet finns kanske öppningar på sina håll för att åtgärdamissförhållanden och det oansvariga sätt som kommunerna, speciellti Stockholms län, hittills hanterat frågan på. Det är då viktigtatt sätta fingret på det krav som i första hand bör lösas. Detmåste till en boplatsamnesti i väntan på att frågan blir löst påkommunal nivå och mellan-kommunal nivå.  Inga fler rivningarkan tillåtas. 

Nej,kåkstäder är ingen bra lösning. Men det är den enda kortsiktigalösningen. "Hjälp på plats" brukar de kommuner somavhyser tiggarnas boplatserna tala om. Misstänkt likt den lösningsom Sverigedemokraterna förordar vad gäller allt bistånd. Men denfria rörligheten inom EU gäller alla och så länge den gör detmåste frågan inte bara lösas i tiggarnas hemländer utan även häri Sverige. Men om vi inte accepterar i dag existerande boplatserna iväntan på mer stadigvarande lösningar så kommer problemet medkommunernas fulspel att fortgå. 

Därför behövs naturligtvis iförsta hand stadigvarande lösningar för att lösaboendesituationen för fattiga EU-migranter men i väntan på attsådana lösningar ska komma på plats måste vi acceptera deboplatserna som finns idag. 

JonasLundgren,
Vänsterpartist och aktivist