"En borgerlig regering utan stöd från SD är totalt orealistisk"

Nya Moderaterna har under Fredrik Reinfeldts ledning gått mot allt mer liberalism och allt mindre konservatism. Detta har i stora delar varit oproblematiskt då partiets väljare i hög utsträckning identifierar sig som liberalkonservativa samt mer eller mindre konservativa liberaler. I vissa delar har partiledningens linje däremot varit direkt nyliberal, en politik som det saknas stöd för bland partiets väljare. Den nyliberala inriktningen har främst avspeglats i försvars- och migrationspolitiken, detta i form av ett i det närmaste undernärt försvar och en direkt övergödd migrationspolitik.

Vad ett undernärt försvar leder till har vi alla bevittnat den gångna veckan, att övergödning av sjöar och hav leder till syrebrist och så småningom död vet vi sedan gammalt. Risken är att dessa nyliberala inslag leder till samma sak för Nya Moderaterna.

En fortsatt ideologisk förskjutning av partiet i nyliberal riktning där tidigare nyckelord som ansvarsfullhet ersatts med ord som öppenhet och där värdegrund anses viktigare än faktisk politik kommer ytterligare driva de liberalkonservativa väljarna från partiet. Sannolikt även delar av de liberala.

Tyvärr har inte partiföreträdarnas kommentarer pekat på någon som helst nyfunnen insikt: ”Vi står för öppenhet” svarar exempelvis Per Nilsson, Nya Moderaternas opinionschef på frågan om väljarflykten till Sverigedemokraterna. Problemet är bara, som redan påpekats av bland andra Tino Sanandaji, att partiets väljare inte står för samma grad av öppenhet utan ansvar. Inte heller toppkandidaten Anna Kinberg-Batra visar tecken på att förstå situationen. MUF:s slutsatser ska jag bespara er.

Efter valet har det framförts olika analyser och tankar kring vad det var som gjorde att det gick som det gjorde, vart vi går från detta och vem som bör leda partiet. De flesta av dessa analyser framförs av samma analytiker, debattörer och politiska kommentatorer som sedan valet 2006 gång på gång visat sig ha fel och vars analyser snarare verkar utgå ifrån författarnas egna önskningar om hur verkligheten borde se ut än hur den faktiskt ser ut.

Att sluta lyssna på dessa önskningarnas präster och prästinnor är ytterst nödvändigt för borgerlighetens framtid och då speciellt moderaternas.

I stället är det av stor vikt att nu på allvar se på den uppkomna situationen med nyktra ögon. Ett första steg i den riktningen är att förstå att det måste erbjudas ett konservativt inslag i Nya Moderaternas politik. Att lämna denna väljargrupp utan representation inom partiet kommer leda till fortsatta strömhopp av konservativa väljare. Steg två är att förstå att allianspartierna själva är ansvariga för den uppkomna situationen genom bland annat den ytterst obegripliga och kostsamma migrationsöverenskommelsen med Miljöpartiet samt den brutala bantningen av försvaret. Följden är ett SD på 13 procent. Att skylla den uppkomna situationen på annat liknar i det närmaste historierevision.

Ju snabbare Nya Moderaterna kommer till insikt om detta desto snabbare kan man inse vad valet egentligen står mellan nu, att förekomma eller förekommas. Det vill säga, antingen gör partiet upp med Sverigedemokraterna nu genom exempelvis ett slopande av den migrationspolitiska uppgörelsen (en uppgörelse som det saknas stöd för) samt rejäla tillskott till försvaret i utbyte mot stöd i regeringsfrågan. Eller så väntar man ut fyra år av stoppade Förbifarter och annan för landet destruktiv politik och söker sedan stöd från ett då 20-25 procentigt SD samtidigt som Nya Moderaterna rasat till 13-15 procent. Med tanke på hur oerhört ansvarslös den nya regeringen redan visat sig vara med sin impulsstyrda politik är det senare ytterst ansvarslöst av Nya Moderaterna. Alla tal i världen om öppenhet ändrar inte på detta faktum.

Några andra alternativ än de ovan två erbjuds nämligen inte annat än i drömmarnas värld, om man inte går i Aftonbladets ledarsidors ledband och avsäger sig alla anspråk på regeringsmakt. Frågan är i så fall hur många väljare som kommer vara intresserade av att lägga en röst på ett parti som i praktiken går till val 2018 på att inte göra anspråk på regeringsmakten. För det är något som vi alla måste förstå. Att fortsatt hålla fast vid att vi inte kommer kompromissa med Sverigedemokraterna innebär just detta.

En borgerlig regering utan sverigedemokratiskt stöd är under överskådlig framtid inte ett realistiskt alternativ.

Malin Lundgren,
@konsensuseliten